månadsarkiv: september 2011

by

Torsdag 29 oktober 2011

Jaha, så är det kväll igen och ännu en dag har försvunnit i flygande fläng. Inte många minuter har jag varit här hemma. For till  jobbet, sen till centralorten för röntgen, sen på styrketräning, sen ut i bushen för att hämta husbonden, sen åter till centralorten, sen hem till byn där jag släppte ur mannen och själv vidare till stallet och sen åter till jobbet för att göra klart det jag inte hann innan jag åkte därifrån. Nu är jag äntligen hemma igen, fast nu ska jag gå och lägga mig.

Visst ja, jag glömde alldeles bort att berätta att jag mellan röntgen och styrketräning slank in på Håkanssons konditori i ett försök att muntra upp mig själv en aning. Eller om det var för att blidka smärtan som slagit sina klor i mig så till den milda grad att jag måste kämpa med tårarna.  Det funkade väl så där om sanningen ska fram. Teet var gott, ”duppat” likaså, och sämre blev jag ju i alla fall inte. Många andra hade också sökt sig dit, men just för stunden så uppskattade jag inte alls sällskap, utan kröp så långt in i ett undangömt hörn som jag kunde och försökte läsa lite i min underbara bok ”The power” samtidigt som jag mumsade i mig läckerheterna.

Ja så har min dag sett ut, inte speciellt spännande, men långsamt har det då inte blivit i alla fall. Nu har jag försökt preparera mig med ytterligare en dos värktabletter och ska alldeles snart krypa ner i sängen. Inte mycket idé att försöka åstadkomma något vettigt när kroppen inte alls vill vara med. Det har varit ytterligare en jobbig dag ur värkhänseende, och jag orkar inte mera just nu. Just nu har smärtan besegrat mig, men jag hoppas på en bättre morgondag.

 

by

Ett litet livstecken…

Ifall det händelsevis är någon som saknat mina inlägg här på bloggen kan jag meddela att jag lever och hälsan är precis som vanligt, dvs inte helt ok, men det får gå ändå.

Jag har tydligen ramlat in i en period där skallen är mera tom än vanligt. Det är inte möjligt tänker säkert någon, men jo, precis så är det. Vanligtvis kan jag skriva precis hur mycket som helst om allt och inget, men nu varken kan eller vill jag. Därav min bloggtystnad.

Nu i kväll tog jag mig själv väldigt bestämt i kragen och tvingade mig själv att skriva dessa rader, bara för att ni ska se att jag lever. Mer blir det inte.

Nu är det hög tid att krypa till kojs. Godnatt med er.

by

…

Nu borde jag skriva något finurligt här på bloggen, men mitt huvud är tomt och fantasilöst. Gårdagen blev rejält utnyttjad. Väckarklockan ringde redan kl. 05.00 och när jag äntligen återsåg min säng var det redan söndag, då hade jag varit uppe nästan ett helt dygn. Kanske är det därför som det ekar tomt här inne i huvudknoppen.

I alla fall var det en trevlig dag. Jag hann med både kurs och konsert, och dessutom fick jag träffa min dotter, om än inte långa stunden. Vi hann precis med klippningen, fast det var stressigt. På hemvägen  dök en älgko med två kalvar upp. Kalvarna for runt lite hur som helst, men till slut försvann de iväg så vi kunde fortsätta vår resa.

Idag har det också varit en del på programmet, fast mest trevliga saker, bl a spelning med ett av mina spelgäng.

Nu ska jag i alla fall krypa omkull och försöka komma ikapp med sömnen en aning. I morgon väntar arbete i vanlig ordning.

by

Snart slut på den här dagen också…

Nu är det fredagkväll och jag försöker få ordning på tillvaron så jag kan komma i säng innan klockan blir allt för mycket. På spisen puttrar en portergryta som behöver lite mer tid på sig, men sen så… Redan klar är en äppelpaj, den luktar gott och ser för väldigt lockande ut, men nu får jag hålla mig. Har nyss ätit en tallrik med fil och flingor, så nu får det vara nog för ikväll. Kände mig sugen, men kunde inte hitta något som passade riktigt bra. Då fick det bli fil, det funkar alltid!

Den här dagen började  lite struligt på jobbet. En halvtimme innan maten skulle serveras upptäckte jag att varmhållningen inte fungerade. Vad gör man då när ca 100 personer vill ha mat, och dessutom varm mat? Man ringer förstås vaktmästaren och talar om att det är kris och att han måste komma på studs, men sen gäller det ju att ha en alternativ plan också. Vaktmästare är som regel händiga personer, men några trollkarlar är de ändå inte, så plan B måste sättas i verket. En värmeplatta trollas fram ur djupet av mina köksskrubbar och det får helt enkelt tvunget att duga, fast det blir opraktiskt och långt ifrån någon 100% lösning. Alla får mat idag med, och det är ju ändå det viktigaste. Vaktmästaren konstaterar att det är en vippkontakt som gett upp, inte så farligt alltså. Han hoppas få tag i en ny under måndagen, och det hoppas jag också att han får.

I morgon, i arla morgonstund ska jag bege mig iväg de 30 milen till min yngsta dotter. Förhoppningsvis kan jag beveka henne att förbarma sig över min yviga kalufs. Jag ser ut som en riktig skogsmulle nu. Sen ska jag också hinna med att gå på kurs och konsert innna jag vänder kosan hemåt igen. Värst är väl att jag förmodligen även denna lördag får använda mig av webbarkivet för att lösa melodikrysset. Men bättre sent än aldrig!

Nu ska jag ta en titt i grytan igen, hoppas den snart är klar, för jag börjar bli lite sömnig faktiskt – och klockan ringer hutlöst tidigt imorgon.

by

Idag

Inte mycket skrivlust har jag idag. Inte mycket lust till något om sanningen ska fram. Har nyss varit på sångövning, mitt vanliga onsdagsnöje. Det gick väl så där. Luften tycktes inte räcka till riktigt och jag hittade inget riktigt flyt i min sång, men det är väl bara att göra så gott man kan. En del dagar vill det sig inte riktigt, hur man än försöker.

Hela dagen har varit lite stressig. Måste skynda mig på jobbet, för att sen smita iväg till vårdcentralen på läkarbesök, och så skynda mig tillbaka igen och göra klart allt jag inte hunnit. Riktigt som det var tänkt gick inte läkarbesöket heller. Det visade sig att den person som sköter om röntgen hade slutat för dagen när jag kom, så den planerade röntgenundersökningen blev ogjord. Dessutom har hon nu semester, så det dröjer ytterligare en vecka innan det blir någon röntgen. Suck!

Läkaren, som jag inte träffat förut, var trevlig och engagerad kändes det som. Men trots det ställer jag mig lite frågande till en av medicinerna hon ordinerade. Jag hann inte in på apoteket för att hämta ut den, men har nu kikat i fass och det får mig att undra. Bestämmer mig för att kolla upp det lite mera innan jag stoppar i mig den. Kanske min sjukgymnast vet något mera.

Imorgon blir det också ett himla flackande och farande. Min chef ringde och berättade att det hastigt och lustigt blivit bestämt att det ska vara personalmöte imorgon. Alltså måste jag precis som idag stressa som bara den, lämna en del av arbetet och åka på mötet, sen tillbaka igen, och så ska jag iväg återigen till Vansbro på styrketräning.Tur att inte alla dagar är sådana! 

by

Så det kan bli…

Igår blev det ingen bloggning, det var fullt upp ändå. Det var ännu en av de där dagarna när jag flängde från det ena till det andra. Husets herre återvände hem, ingen riktigt lyckad comeback blev det. Hundarna blev jätteglada, jag blev mindre glad, vilket kanske kräver en liten förklaring. Själv var jag precis hemkommen från ett uppdrag, redan i sista minuten på väg till nästa när husse dyker upp med bössor, väskor och jag vet inte allt han släpade in. Han släpper ut hundarna som springer omkull en vattenskål i sin glädjeyra – vatten överallt!

Samtidigt har sex dagars bortavaro tydligen gjort att han förträngt att våra två fertila kattpojkar numera är ärkefiender och inte kan vara i samma rum. Nej det kom han inte alls ihåg, utan släpper ihop dem. Förstås börjar de slåss så att hårtussarna ryker, varpå matte vrålar i högan sky. Allt medan mannen som orsakat hela kaoset ser fullkomligt oförstående ut och inte alls anser att det som händer är hans fel.

Som sagt, jag var redan sent ute, inte blev det bättre av att jag måste agera domare åt två slagskämpar och sen torka vatten. När han sen tycker att jag ska ta rätt på hans packning stiger temperaturen inom mig till rätt nära kokpunkten, den saken är säker.

Ja, min sinnesstämning var inte den allra bästa när jag så småningom fått ordning på kaoset och skulle ta mig an den nya ”damorkestern”. Men jag tog det säkra före det osäkra och varnade dem för att min stubin var kortare än kortast just för stunden, så de fick försöka sköta sig.  Och det gjorde de, antar att de tyckte det var bäst.

När jag kom hem igen hade lugnet lägrat sig i hemmet, husbonden sov, och mitt humör hade återvänt till det normala igen. Fast jag gissar att det inte hade behövts så speciellt mycket för att jag skulle gå igång igen.

Idag har allt rullat på i mera normala gängor. Inga stora utbrott åt varken det ena eller det andra hållet. Nu är det återigen läggdags, och den här dagen får läggas till handlingarna. Jag önskar mig en lugn och värkfri natt. Man kan ju i alla fall önska… Jag är så trött, men kan ändå inte sova på grund av all värk. Imorgon blir det läkarbesök. Hoppas på ett smärre underverk – fast vad ska de göra?

by

Min söndag…

Oj vilken fullspäckad dag det varit! Vi har fortsatt med våra studier om Nåsdräktens utveckling under 1900-talet. Fast vi höll på nästan hela dagen hann vi inte allt vi tänkt. Himla intressant är det i alla fall. Idag hade vi också två experter med oss som hade mycket värdefullt kunnande som de frikostigt delade med sig av. Vi har redan bestämt att göra studiebesök på deras respektive arbetsplatser (Skansen och Nordiska museet), fast det måste bli längre fram. Just nu har vi fullt upp ändå.

Man blir nästan överväldigad av all skönhet som finns i gårdarna här omkring. Vi hade plockat med oss en hel del från våra gömmor, och mycket mer därtill måste ju finnas i var och varannat hus. Hemskt känns det också när man tänker på att massor av dessa skatter försvunnit för att släktingar slängt bort när de tagit över dödsbon. Tänk om de kontaktat hembygdsföreningen istället och skänkt sakerna dit.

Som avslutning på dagen har jag spelat med mina spelkamrater. Lite extra gemytligt blev det när tre herrar från grannkommunen också dök upp. Det var ett bra tag sen sist. För min del blev det hela fyra och en halv timmes spel!  Inte vet jag hur det gick till, men det är väl som man säger – att tiden går fort när man har roligt! Jag kunde aldrig tro att jag skulle orka hålla igång så länge, när hela helgen varit full av aktiviteter. Men när man ”kommer in i andra andningen”, som man brukar säga här omkring, så märker man inte att tiden går. Sen är det väldigt svårt att somna när man kommer hem också. Det spelar i huvudet och jag vickar på tårna, fortfarande kvar i mitt musikaliska rus! Man får liksom varva ner lite pö om pö. Tur att jag förberett rätt mycket på jobbet, för i morgon är jag väl inte riktigt lika pigg skulle jag tro.

Lite extra att fundera på fick jag också när en kompis berättade om ett tungt besked hans familj fått under veckan. De har några långa dygn framför sig nu, och jag tänker på dem. Hoppas verkligen att allt ordnar sig så bra som det bara går.

Men nu får jag skärpa mig och försöka komma omkull. En sängfösare i form av en kopp varm choklad får det bli, men sen får det vara nog. Godnatt alla!

by

Lördag…

Sitter här i min ensamhet, inte alls så dyster som igår kväll, och det beror nog inte bara på den lilla, lilla skvätt rött som jag lyckades pressa ur min nästan tomma dunk. Hade egentligen tänkt gå ner till granntanten, som också är gräsänka, men så rann tiden iväg, och det blev för sent. Vi ska båda upp tidigt i morgon, så det är väl lika bra att leta rätt på sängen istället. Ska bara knapra i mig mitt finncrisp med kantarellost och päron till.

Det har varit en fin dag. Kursen var otroligt intressant, tiden rann iväg och man skulle velat hålla på mycket längre. Har också hunnit med att bevista ett bröllop i vår kyrka. Sånt är ju alltid trevligt!

Mindre trevligt var det för min kompis som ramlade så illa så hon fick åka till akuten. Kryckor och smärtstillande är det som gäller för henne en tid framåt.

Melodikrysset är också avklarat, dock via webbradion, men bättre sent än aldrig!

Nu har jag lyckats få vinet, finncrispen och päronet att gå jämt ut, dags att sova alltså. Natti.