Nu är den här dagen nästan slut. Rätt slut är jag själv också! Har flängt fram och tillbaka och hit och dit, så nu blir det skönt att få krypa ner i snarklådan en stund.
I morse bakade jag en sockerkaka, åkte sen till blomsterhandeln i grannbyn och införskaffade en blomma. Båda dessa saker tog jag sen med mig när jag åkte för att hälsa på en god vän som nyss drabbats av en svår förlust. Såna besök är inte helt lätta att göra, men ack så skönt när man väl kommer sig för. Många gånger försöker man hitta ursäkter inför sig själv för att slippa göra det där besöket, för vad ska man säga? Det finns ju inga ord som räcker till i en sån situation. Fast egentligen tror jag inte det spelar någon roll vad man säger. Huvudsaken är nog att man visa att man bryr sig.
En sväng till Leksand och veterinären har jag också hunnit med. Efter lite strul och kraftig försening blev allt som skulle göras gjort till slut.
Nu är det folk i nästan alla stugor runt omkring oss, det är mysigt när det lyser över allt. I morgonkväll ska jag se årets Järnarevy. Det är alltid vara en höjdare, så nu har jag något att se fram emot. Men nu får det allt bli sängen. Jag är så trött så jag vet knappt vilken tangent jag trycker på.
