Hem, ljuva hem…

Hemkommen äntligen, sent omsider. Kvällen var vikt för julbordsätning, väglaget var inte det bästa, men vad gör man. Är det beställt så är det beställt. Bara att ge sig ut i snöovädret och försöka hålla tungan rätt i munnen och bilen på vägen. Det gick vägen, för vi kom både dit och hem utan att några missöden inträffade, men rätt jobbigt var det.

Maten var som vanligt fantastiskt god och fast vi alla var överens om att äta sakta och njuta, så gick det väl precis som vanligt. Man kastar i sig maten och blir absolut proppmätt. Trots att det redan var överfullt i magen lyckades jag avslutningsvis också klämma ner ris a la malta, skumtomtar och brända mandlar.  Här vill jag lägga in ett litet minus till julbordet, det fanns ingen knäck! Nog måste man få en knäck efter maten när det är julbord? Kanske hade de hört talas om hur det gick för mig för nåt år sen, så de vågade inte, rädda att bli stämda. Den knäcken blev till en dyr tandläkarräkning för min del, men god det var den.

Sen, efter maten, inträdde den berömda paltkoman. Lyckades hitta en skapligt skön fåtölj och en ställning som tillät magen att jäsa ut i önskat läge. Turligt nog var det en trubadur som underhöll, och ingen dans. Skulle jag försökt mig på den sporten i det tillståndet tror jag att jag exploderat som en alltför uppblåst ballong!

På ditfärden var det ett väldans snöande, flingor stora som kravbrev singlade rakt mot vindrutan i en aldrig sinande ström. Hemfärden var betydligt lugnare. Mindre trafik och inget snöande. Visserligen ingen plogning heller, men man kan ju inte få allt här i världen. Undan för undan kunde jag släppa ur mina passagerare, och slutligen var jag hemma igen.

Nu väntar några timmars sömn innan jag ska stressa iväg för att skjutsa barnbarnet på sin dansuppvisning och direkt därifrån till ett bröllop. Bästa kompisens mamma ska gifta sig, och lilla fröken är bjuden på bröllop. Trevligt! Mormor och mamma har hjälpts åt att leta lämpliga klänningar och skor. Vi får väl se vad det blev till slut, det är inte lätt att bestämma sig alla gånger, och det där med högklackat kräver lite övning och en speciell snits. Hoppas jag hinner med melodikrysset också, det blir lite spända förhållanden på den fronten, annars får det bli via appen i telefonen efteråt. Men nu väntar kudden på mig. Natti!

Allt som inte är stulet kommer igen…

Å jo, det var allt lite mer snö än jag trodde när jag kikade ut på trappen i morse. Fick sopa och greja en bra stund innan jag lyckades gräva fram min bil inför färden till sjukgymnasten. Dessvärre hade jag förstås gömt bilnycklarna för mig själv, så det blev lite stressigt. Trodde jag glömt dem kvar i tändningslåset, men nej, där var de inte. Återstod då att rusa in efter nyckeln till den andra bilen och snabbt försöka hiva undan all snö från den, och så kom jag iväg.

På vägen till sjukgymnasten funderade jag lite över vart mina nycklar kunde vara, jag måste ju ha haft dem igårkväll, annars hade jag inte kunnat köra. Min tanke snuddade vid möjligheten att jag tappat dem när jag gick in, eftersom jag hade rätt mycket att bära med mig. Det skulle i så fall bli rätt problematiskt att hitta dem i all snö, och det största problemet är ju att jag inte har någon reservnyckel. Hmm… Klok som jag är lät jag sen problemet vila, eller kanske mera vis av erfarenhet om mig själv. Jag kunde ändå inte göra något förrän jag kom hem igen, och det var ju långt ifrån första gången som min bilnyckel var försvunnen. Det händer både titt och tätt, hittills har det alltid löst sig.

Det gjorde det idag också, förr när jag vänt upp och ner på det mesta hittade jag nyckel i min ryggsäck, så nu är det frid och fröjd igen – till nästa gång! Men nu väntar en massa arbete på mig, bara att sätta igång och jobba sig genom den här dagen.

Julesnö i parti och minut utlovas…

Tänk att det redan är morgon, tycker jag nyss gick och la mig. Det var lite spännande att kolla ut, visste knappt inte om jag skulle våga titta, men än har det inte kommit så mycket snö. Några cm har det väl blivit hittills, och kvasten som brukar stå vid trappen var förstås på rymmen, nu när den behövdes som bäst. Kanske den har gömt sigt tillsammans med mina vinterskor? Det blir väl till att leta efter båda delarna.

Jag trodde att vi haft sån tur så de värsta ovädret gått förbi redan, men ack vad jag bedrog mig. Yr.no lovar rejäl påfyllning, så typiskt när jag måste ut och åka bil ikväll. Det hade varit skönt om det kommit redan i natt, så plogarna hunnit göra fint tills jag skulle iväg, men så ser det inte ut att bli. Men det ska väl gå bra ändå, det är ju inte första gången man är ute i snöoväder precis. Vi får försöka ta det lugnt och fint och räkna med att restiden blir längre än vad den brukar.

Nu ska jag i alla fall se till att få något i mig och ge mig iväg till sjukgymnasten och agera nåldyna igen, innan den vanliga arbetsdagen tar vid. Ha en bra dag alla!

Idag…

Snart är den här dagen slut också. Det har varit lite kyligt, men ändå väldigt fint. Luften var klar och hög och solen gnistrade och glimmade. Ungarna rände upp och ner för den snöhöljda kullen ute på skolgården för att hinna åka på sina stjärtlappar så många gånger som möjligt. Kinderna glödde röda och ögonen tindrade, och själv mindes jag hur det kändes när jag var i deras ålder. Fast det är ju evigheter sen…

I alla fall har jag insett att det nu är dags att byta ut foppatofflorna mot något rejälare. I går funkade det fortfarande, eftersom jag inte hade strumpor på mig, men idag var det så kallt att strumporna måste på och snön smet förstås in och blötte ner mina strumpor. Jag har ju ett par ”vinterfoppa”, men de har blivit stallskor, så de är väl inte så lämpliga att ha i andra sammanhang skulle jag tro. De är jättesköna,  om jag hittar några fler ska jag göra en investering. Jag undrar just vart jag gjort av alla vinterskor?  Någonstans måste de väl vara.

Torsdag är träningskväll, och idag kom jag iväg också. Bara en gång kvar före jul, och då brukar vi gå ut och äta efteråt. Vi får väl se hur det ser ut nästa vecka. Trampade i alla fall träget på och det blev drygt 1,5 mil på motionscykeln idag också, plus alla maskiner med vikter.  Efteråt en stund i den varma och sköna bastun.

Nu tar jag kväller för idag, orkar inte så mycket mer, och kvällsmedicinen är intagen. Bäst att försöka sova innan jag piggnar till igen.  Morgondagen kommer att bli lång, och kanske besvärlig om det blir snökaos som det utlovats.

Onsdag 7 december 2011

Även denna dag bjuder på minnen, inte lika ljuva som gårdagens tyvärr utan tvärtom.  Fem månader har gått precis i detta nu, och ändå envisas min kropp med att återvända till den ofattbara stunden i somras som så obarmhärtigt förändrade livet för mig och mina vänner. Livet går vidare för oss som är kvar här, och smärtan bleknar undan för undan, fast julen blir en svår tid för de små barnen som mist sin pappa. Jag önskar så att jag kunde göra något för dem. Vet nog vad de helst av allt skulle vilja ha i julklapp, men inte ens tomten, om han fanns på riktigt, skulle kunna ordna det, än mindre jag.

Själv har jag haft fullt upp hela dagen, tack för det, då blir det mindre tid att grubbla på. Bara tråkiga saker har inte fyllt min dag och mina tankar, tur som var, tvärtom har några riktigt värdefulla stunder passerat också.

Och så har jag ju fortsatt arbetet med min kniv. Sakta men säkert går det framåt. Jag får väl erkänna att någon riktig knivmakartalang är jag inte. Har inte det rätta handlaget med de olika maskinerna som ska hjälpa mig i arbetet. Tur att min handledare är tålmodig och skicklig. Han lyckas fixa till det när jag ställt till det för mig. En riktig trollkarl är han minsann, det har jag talat om för honom också. Fast det är klart, när jag ska till med min 116:e kniv, då är jag nog också rätt händig. Om nu den stunden någonsin kommer förstås. Det är nog tveksamt.  Jag tycker fortfarande att det är jätteroligt, men känner också lite ångest över att det är så enkelt att förstöra allt arbete som jag hittills lagt ner.

Nu går vi in på lite mer finlir än tidigare. En hel hög med slippapper med olika dimensioner har jag fått med mig hem. I läxa har jag att återkomma med en putsad, slät och fin kniv, som därefter ska få sig ett linoljebad. Rätt mycket gruvsamt är det, men jag får väl försöka. Här kommer ett kort på min kniv och alla olika slippapper. Allra först ska jag dock runda holken med hjälp av en fil, innan det blir dags för alla slippapper. Håll tummarna för mig, det kan nog behöva.

Det jag ska försöka med härnäst är att ta mig i säng innan det är midnatt. Hoppas jag kan sova, för det är många tankar som far runt i mitt huvud just nu. Det gäller att försöka tämja tankarna och inte vare sig fastna i sånt som skett tidigare, det är ju ändå omöjligt att göra något åt nu, eller sväva ut i vad som kan hända i framtiden. Att det ska vara så svårt att leva i nuet…

Minnen…

 

Ett ljuvligt sommarminne...

Hur det kan bli! Den manliga delen av det här husets tvåbenta innevånare har begett sig till likasinnade hockeyidioter för att se på någon bra match. Själv stannade jag hemma för att jag hade så mycket att göra, skulle bl a städa hade jag tänkt mig. Skulle bara kika in en snabbvända på facebook först. Väl där upptäcker jag att fotografen lagt ut 55 kort från vår släkts roligaste sommarminne, yngsta dotterns bröllop. Gissa hur snabb den lilla titten blev. Jag fastnade ju förstås i de vackra korten och tiden gick. Nästan så jag fick fram med näsduken nu också, fast det snart är fyra månader sen.

Nu är väl matchen snart slut och jag har inte ens börjat städa. Sjutsingen också! Jag lyckas alltid hitta på något som är viktigare att göra när det blir frågan om städning…

Ack ja, nu får jag väl ändå försöka göra något annat än att sitta här. Det bästa sättet att börja är väl att börja antar jag….

6:e december 2011

Veckans andra dag är här, och jag borde vara pigg som en mört. Jag däckade 20.30 igår och sov till 05.30, hela nio timmars sömn har jag skrapat ihop. Tyvärr är jag väl ändå inte så väldigt sprudlande. Hostar, nyser och snorar gör jag däremot. Det var mig en konstig förkylning som aldrig vill släppa taget. Inte bryter den ut ordentligt heller, utan far runt i kroppen och krånglar. Jag är snuvig på morgonen, men sen försvinner det. Hostan är också värst på morgonen och kvällen, på dagarna går det skapligt. Ingen idé är det att ta hostmedicin heller, i alla fall om man ska tro vetenskapen. Nu har de ju helt plötsligt kommit på att den inte alls fungerar, och ändå lägger människor ut massvis med pengar på just hostmedicin. Jägermeister funkar rätt bra, det lenar skönt i halsen, men det kan man ju inte pimpla dagarna i ända av andra orsaker. Nåväl, förr eller senare lär väl alla bacillusker få nog av mig och dra någon annanstans. Jag antar att det är kroppens sätt att hålla mig lugn ett tag, den behöver vila, och fortfarande har jag mycket sömn att ta igen från den långa period när jag knappt fick en blund i ögonen för att jag hade sån värk. Värk har jag ju fortfarande, men det går bättre att stå ut när jag kan sova om nätterna.

Idag skriver vi den 6:e december 2011. Än är de ett tag kvar till julkonserten, men fortsätter det så här vette sjutton hur det går med min medverkan. Sångrösten vill inte infinna sig, men det får väl bli som det vill med den saken. Säkert går det lika bra utan mig, fast lite tomt skulle det nog kännas… Julkonserten är  liksom höjdpunkten på hela årets körsjungande.

Till helgen är tydligen en hel massa snö utlovat. Kanske är det julesnön som kommer då? Inte gott att veta, och inte något jag längtar efter heller. En massa extraarbete och krångel dra det med sig, så jag är lika gärna utan. Utom just över julhelgen då, då kan det väl få vara lite vitt så tomten blir glad! Fast den här halkan som är på vägarna nu är väl inte heller så kul. Ett riktigt vinterväglag är bra mycket  bättre. Ja, det får väl vara hur det vill med den saken. Det är inget jag kan påverka hur gärna jag vill. Man får ta det som det blir, och anpassa sig efter rådande omständigheter.

Nej, nu får jag nog stänga av den här apparaten och sätta igång med dagens arbete. Det finns mycket som väntar, och ingen annan lär göra det åt mig.

Borta bra men hemma bäst…

Nyss hemkommen efter en utekväll tillsammans med goda vänner. Först restaurangbesök och därefter dans till Larz Kristerz i några timmar. Lyckades klämma i mig både det ena och det andra i matväg. Det kändes som om jag skulle spricka när efterrätten halkat ner och lagt sig tillrätta runt min väl tilltagna midja. Helst skulle jag velat lagt mig och sovit på maten, men så kan man ju inte göra när man är borta och allt.

Kanske var det ändå bra med denna rejäla kolhydratsuppladdning inför kvällens danspass. Herregud så dålig kondis jag har! Ett par bugglåtar och jag var totalt färdig, fick andnöd helt enkelt. Kanske kan jag skylla lite på min förkylning, jag är fortfarande rosslig i halsen och dras med en enveten rethosta, men hela sanningen är det nog inte. Nej, ska jag hålla på med såna här sporter, då måste jag träna upp konditionen. För kul är det minsann. Jag älskar att dansa, mitt onda knä gör det förvisso inte, men ibland får man nonchalera smärtsignalerna helt enkelt. Ont har jag ju ändå, så då kan jag ju i alla fall se till att jag har roligt under tiden! Dessutom har jag preparerat mig ordentligt med värktabletter under kvällen. Förmodligen kommer jag ändå att vara både halt och lytt i morgon, men det är smällar man får ta. Det kostar att ligga på topp!

Värst av allt var ändå hemfärden. Hujedamig vad halt det var! Alldeles vit och glittrande var vägen, hela vägen hem. Jag vågade inte åka fortare än max 70, och egentligen var det också åt helsike för fort. Skulle en älg ha hoppat ut hade jag nog knappast kunnat stanna. Men hem kom jag helskinnad och är tacksam för det. Nu blir det sängen, jag är ordentligt trött, och nu hoppas jag att den kissekatt som roar sig med att sjunga serenader för mig, ska ge upp snart nog, så det blir tyst i huset. Dessutom önskar jag mig att få sova ut både länge och väl. Vi får väl se hur det blir med den saken. Förmodligen kan jag inte sova ändå, men hoppas kan man alltid.

MELODIKRYSSET NR 48 3 DECEMBER 2011

V1 LINDSTRÖM
L1 LADY GAGA
L2 NILSSON
L3 SKYSKRAPA
L4 REA
L5 MATEN
V6 DOLLY PARTON
V7 ISAKSSON
V8 OWE
V9 ARN
L10 RAMONA
V11 AGNES
L12 STEN
V13 EGEN

Det tar sig sa mordbrännar’n…

En blåsig dag går mot sitt slut. Usch vilket väder det är. Även om jag är glad att det inte är någon snö, så tycker jag att det är trist med det här kladdvädret. Vintern kommer nog så småningom, men för varje dag kommer ändå våren närmare och det är ju skönt att tänka på.

Annars är jag rätt glad är jag idag också. Det finns mycket att glädjas åt. En sak som gör mig på bra humör är en trevlig cd-skiva med norsk folkmusik som jag fick av en vän i söndags. Den snurrar för det mesta, och däremellan snurrar låtarna runt i huvudet på mig. Man blir både dans- och spelsugen när man hör den. Önskar bara att jag kunde spela så där medryckande. Nån dag kanske….

Trots att det är torsdag så blev det ingen styrketräning för mig. Dels är jag lite förkyld, hostar och harklar fortfarande, dels var det knivmakarkväll. Jag hade tänkt försöka hinna båda delarna, men förkylningen gjorde att jag slog träningen ur hågen. Jag skulle inte ha orkat helt enkelt. Istället blev det en liten middagslur för att samla ihop energi efter jobbet, som jag sen använde till att fortsätta knåpa på min kniv. Nu börjar det minsann synas att det ska bli en kniv! Det är riktigt roligt, fast lite väl spännande ibland också. Tänk om jag dabbar mig och förstör alltihopa…. Men hittills har det gått bra. Här ska ni få se några kort jag tagit under resans gång. Bladet tror jag att jag visat tidigare, men det är så vackert så jag tar med det en gång till, ifall någon missat det.

Så vackert...

Arbete pågår...

Mellanlägg i långa rader

Och det här ska bli en kniv så småningom...

Jamen, nu börjar det ju likna nåt...