Opps…

Idag har jag gjort en riktig saltomortal. Fötterna försvann helt plötsligt på det våta golvet och jag gjorde diverse akrobatiska övningar innan jag till slut landade med hela min tyngd på höger armbåge, rakt  på handtaget på en rostfri vagn. Tur i oturen att jag lyckades med den bravaden, annars hade jag förmodligen landat med bakhuvudet rakt i stengolvet, och det hade nog inte varit så lyckat. Ont som själva den gjorde det i alla fall och de uttryck som for ur min mun lämpar sig inte för tryck, så det får ni tänka er själva. Det tog säkert tio minuter innan jag kunde röra mig pga smärtan. Men sen har det gått skapligt resten av dagen, även om jag förutom den ömma armbågen känner att jag sträckt mig i ryggen. Det blir spännande att vakna i morgon och känna efter hur det känns då. Preparerad med värktabletter ska jag inom kort krypa ner under täcket.

Dagens kvällsmat blev en smarrig sallad från Ica i Vansbro. De har en läcker salladsbuffé, där man får blanda precis som man vill. Jag blir alltid så sugen när jag går förbi den. Idag gick jag alltså inte förbi, utan stannade och plockade min plastburk till brädden fylld av godsaker. En baguette till det, och så var kvällen räddad! Faktiskt råkade jag också falla för frestelsen att köpa semlor på Håkanssons. Mannen har smällt i sig sin, men jag orkar inte, så jag sparar till i morgon. Då går den säkert ner utan besvär.

Dagens mest goda nyhet är att jag gjorde qi gong i morse, det var tredje dagen på raken! Gott så, men nu gäller det att fortsätta med den nygamla vanan om det ska ge bestående effekt. Gudomligt skönt är det i alla fall när man gjort hela programmet. Jag brukar vara lite stressad när jag börjar, och sen vips har det gått en halvtimme, fast man tror att det bara gått några minuter. Tänk om alla barn kunde få göra qi gong i skolan, så bra det skulle vara för både barn och lärare. Kvinnan som jag gick kurs för, för mångherrans år sen, var utbildad lärare och jag minns att hon berättade om ett projekt de hade genomfört på en gymnasieskola hon undervisade i. Resultatet var mycket lyckat. Hon berättade också om att hon själv varit med om en allvarlig bilolycka, där hon skadade sin nacke svårt. Läkarna ville förtidspensionera henne, men tack vare att hon kom i kontakt med qi gong, och ihärdig träning av detsamma, lyckades hon förbättra sitt tillstånd så att hon kunde återvända till arbetslivet igen.  Väl värt att prova på om ni inte gjort det tidigare. En annan sak som är bra för hälsan är sömn. Nu tänker jag se till att få lite av den varan. God natt!

Trött….

En ny vecka har inletts, det har väl varit en rätt vanlig måndag, varken sämre eller bättre. Fullt upp på jobbet, fiollektion, och nu äntligen kommen till hemmets lugna vrå. Tröttheten har hunnit i fatt mig, jag skulle gärna lägga mig precis nu på en gång, men det är väl kanske väl tidigt. Jag får väl försöka stå ut en liten stund till innan jag kryper ner, men det ska inte dröja minsann. Vilken tråkmåns jag håller på att bli!

Veckan är fullproppad, kanske är det därför jag känner mig så trött redan innan den riktigt kommit igång. En riktigt rolig och oväntad sak hände idag kommer jag just på. När fiolen var nedpackad och jag var på väg hem från min lektion ropade ”fröken” på mig, hon hade något som jag skulle få. – Ett häfte med låtar som hennes far hade gjort! Jo, jag tänkte du skulle få det här för han tyckte så mycket om dig, sa hon. Det värmde gott i hjärtat på mig. Just den personen har betytt väldigt mycket för mig och för min musikaliska utveckling. Han var den som visade mig en helt ny värld inom musiken och gav mig lusten att fortsätta utforska folkmusiken. Han bjöd alltid på ett leende, och för mig känns han lika levande nu som då vi först möttes. Jag tänker ofta på honom, och känner mig mycket hedrad över att ha fått ta emot en sån fin gåva. Jag ska vårda den ömt.

Annars som sagt, inte mycket utöver det vanliga knoget, och tur är väl det, eftersom jag ändå är helt slut. Skulle ju inte haft så mycket emot att hänga på kompisen som för en dryg timme sen satte sig på ett plan på väg mot Thailand. Nån gång ska jag baske mig dit. Främst för att njuta av all god mat, men det finns säkert mycket annat som är intressant att titta på också. Båda döttrarna har varit dit, så morsan ligger efter.

Nej, nu får det bli kvällspromenad med vovvarna och sen tror jag bestämt att jag kryper ner. Kan väl ta med mig en bok för syns skull, fast som det känns så blir det nog inte många sidor lästa innan John Blund fått mig på andra tankar. Räkna får behöver jag då rakt inte, somnar helt säkert ändå.

Lång, lat söndag…

Tidig kväll gjorde jag igår, redan klockan 20 försvann jag ner under täcket, okontaktbar för omvärlden. Tidig morgon blev det i morse också, klockan 04 slog jag upp mina blå. Alldeles för tidigt, vad ska man upp då och göra? Men åtta timmars sömn räckte, jag kunde inte somna om, så det var bara att ge sig upp. Satte igång en tvättmaskin och sen gjorde jag faktiskt ett qi gongpass så där i arla morgonstund. Det var en välinvesterad halvtimme. Den andra på det här året. Jag har ju tänkt att jag ska komma i gång med min qi gongträning igen, lika flitigt som förr, men än har jag inte lyckats. Dumt av mig när jag vet hur bra det får mig att må, till både kropp och själ. Det är precis det jag skulle behöva, nu när kroppen jäklas så där i största allmänhet och jag är dyster och tungsint till sinnet. Fy vilken vecka det har varit. Men den är passerad nu. Nu gäller det att försöka glömma sorger och besvikelser och i stället se framåt.

Den här dagen har i alla fall varit rätt lugn och skön. Husbonden drog tidigt iväg på jobb, så bara jag och djuren har varit hemma på täppan. Vi har polimasat oss fram, utan jäkt och stress. Det är lite ovant! Inte på väg någonstans och ingen tid att passa. Det händer inte ofta. Men såna här dagar borde jag nog ha fler av. Nyss har hundarna och jag tagit kvällspromenad, det var skönt ute. Skulle gärna gått lite längre, men vet hur det blir om jag tar i för mycket, så det är bäst att ta det lite lagom. Annars har kroppen faktiskt hållit sig skapligt i skinnet idag. Var ju bångstyrig och stel i morse förstås, men värktabletter, värme- och massagedyna i kombination med dagens vila har nog varit bra.

I kväll tror jag att jag ska se på tv för en gångs skull. Det är Bones lite senare, det brukade jag se på förr, men vanligtvis hinner jag inte eftersom söndagar är spelkvällar, men jag struntade i spelningen i kväll. Just nu känns det som om det kvittar. Jag tvingade mig till att ta fram fiolen och spelade en god stund på eftermiddagen, det var länge sen. Glädjen och inspirationen finns inte för tillfället. Hoppas jag hittar den till nästa helg, då kommer jag att behöva den, eftersom jag ska bort på kurs. Det blir säkert trevligt, även om jag saknar lusten just nu.

En spelmanskompis ringde och vi pratade både länge och väl. Det var lite uppiggande och fick mig på bättre humör. Har också ätit resterna av gårdagens middag: älgfilé med klyftpotatis och rosépepparsås. Gott som bara den! Jag är riktigt förtjust i rosépeppar,  men använder det inte så ofta. Kanske borde jag experimentera lite mer med den kryddan, för att hitta nya smaksensationer. Det finns en örtpepparmix, där bland annat rosépeppar ingår, den kan jag rekommendera, använder den till lite av varje.

Men nu får det väl räcka med bloggning för idag. Har inte så mycket mer att tillägga. Sköt om er gott folk!

MELODIKRYSSET V. 4 – 28 JANUARI 2012

Jaha, då är jag här igen, ifall ni händelsevis har saknat mig och märkt att det varit tyst i nästan en vecka. Det har inte varit någon bra vecka direkt, men det får gå ändå. I alla fall inte mycket att skriva om det som upptagit mina tankar, så därför har jag låtit bli.

Men nu är det lördag igen, och följdaktligen dags att följa herr Eldemans tankegåtor i jakten på att få till ett felfritt Melodikryss. Det var lite knöligt till att börja med. Det gäller att stava rätt – inte så ofta man skriver astronaut, så där krånglade jag lite. Dessutom får jag väl erkänna att Spartacus på L2 var något som inte fanns i min minnesbank. Filmen var från 1960, då såg jag nog knappast på såna program. Tror inte ens att vi hade tv faktiskt. Tur då att man har sin sjysta kamrat, för med lite hjälp från kompisen herr Google så tror jag att det är så här det ska se ut:

V1 BASSHUNTER
L1 BOB MARLEY
L2 SPARTACUS
L3 HALLON
L4 NU SKA VI VARA SNÄLLA
L5 RING
V6 BEATLES
V7 ÄNG
V8 ASTRONAUT
L9 TRAVA
V10 LUCY
V11 NINA
L12 PS
V13 YES
V14 SVARA 

Bara att sätta igång igen…

Söndag morgon, varför vaknar jag så tidigt när jag inte behöver? Mifforadion ljuder ut i köket, men jag är inte riktigt på humör att lyssna. Känner mig rätt okoncentrerad. Min ständige följeslagare, värken, har vaknat också. Igår var en måttlig dag när det gäller den saken, den här dagen verkar inte bli måttlig alls. Kvar i magtrakten från igår finns även klumpen av besvikelse. Jag hade hoppats att den skulle försvunnit, men nej då, den har visst parkerat där för ett tag. Om jag bara kunde sluta att tro och hoppas på vissa människor skulle jag slippa såna känslor. Man borde ju lära sig till slut…

Gårdagen ägnades mest åt slit och släp. Usch vad det är jobbigt att städa! Kanske är det för att jag borde göra det oftare som jag får den känslan. Jobbigheten är än så länge inte direkt fysisk, jag har mest sorterat gamla papper och kläder. Men herregud så mycket det blir med årens lopp. Exempelvis ett gammalt garantibevis på en frysbox som inköptes 1989, den garantin lär ju knappast gälla längre. Andra liknande exempel finns. En bit på väg har jag kommit i min rensning, men hur mycket som helst återstår, och vilken tid det tar! På jobbet har jag börjat med följande princip: när det blir ny månad ska förra månadens rapporter in i egenkontrollpärmen, samtidigt plockar jag då bort motsvarande papper längst bak i pärmen. Två år måste papperen sparas, sen finns det ingen som helst anledning till att spara dem. Tänk om jag kunde få till något liknande system på hemmafronten. Hittills har jag inte lyckats.

Jag hade haft funderingar på att förlusta mig lite på kvällskvisten, men av detta blev intet. Det var två saker som lockade, dels en konsert till förmån för Hagströmsinsamlingen i Rättvik. Den borde varit toppenbra, men jag orkade inte ta mig hela vägen dit. Sen lockade också operan i Vansbro. Det är ett bra tag sen jag var på någon nu. Det är synd, för det är roligt att upptäcka nya världar. Inom operavärlden finns mycket kvar att upptäcka för min del, jag är fortfarande en riktig novis. Men jag gillar det jag sett och hört de gånger jag tagit mig iväg. Det är ju suveränt att kunna sitta nästan på hemmaplan och samtidigt vara bakom scenen på Metropolitan! Och dessutom får man då en textad variant, vilket är bra åtminstone för mig, som knappast skulle fatta mycket annars. Man måste ju prova nya saker, annars får man fundera över hur det skulle ha varit. Det tar nog ett tag att ”vänja sig på” med den typen av musik. Så är det väl egentligen med nästan all sorts musik, smaken förändras allt eftersom man tränger in i den. Jag gillar det mesta faktiskt, fast det varierar lite från dag till dag vad jag är sugen på just för tillfället. Det har nog en hel del med sinnesstämningen att göra skulle jag tro.

Lite festligt blev det i alla fall mot slutet av dagen. Jag tvättade av mig allt damm från städningen, greppade min för tillfället särskilt inköpta vinflaska och traskade ner till grannarna. Frun i huset hade tjänstgjort på operan och kom hem sent omsider. Våra respektive hade suttit och ljugit jakthistorier och annat likanande under några timmar. Lika bra att fly hemmifrån när jag städar, mitt städhumör är liksom inte det allra bästa! I alla fall hade vi bestämt att vi skulle äta en ”operatallrik” när hon kom hem. Vi hade beställt dem, och så tog hon dem med sig hem. En sen supé blev det, och någon större måltid var det väl inte, men för all del gott det som var. Speciellt efterrätten! Det var vitchokladmousse på någon slags mandelbotten. Mums! Jag hade gärna haft betydligt mer av den, men säkert var det mer än nog att smälla i sig vid denna sena tidpunkt. Vinet var också riktigt bra. Jag har tidigare köpt den sorten och gett bort till andra, men aldrig smakat den själv. Nog lönar det sig att satsa några kronor extra, den här sorten kostade ca 90 kronor för en flaska. Det var det värt. Lördagen blev gott och väl söndag innan vi ätit färdigt och sen var det hög tid att gå hem och sova en stund. Både frusen och trött var jag, då är det skönt att dra upp täcket och slumra in.

Men nu väntar den här dagen på att upplevas, lika bra att ta itu med den. Det blir säkert inga problem att fylla den med aktiviteter. Snart är det måndag igen…

Buurrrr…

Usch så kallt det är. Jag brukar nästan aldrig frysa, men nu gör jag det. Tror det är årets kallaste temperatur just nu. Min termometer visar dryga -20 grader, det räcker och blir över. En titt på min favoritväderlekssajt säger att det blir drägligare temperaturer redan i morgon. Skönt! Nu vill jag att vårsolen ska vakna och göra så det börjar droppa från taken. Fast jag antar att jag får vänta ännu en stund på den saken. Självklart unnar jag alla ungar glädjen över att få åka skridskor, skidor och åklapp. Det är ju inte många dagar de får ha det nöjet, så då får jag väl stå ut en stund till med vinter.

I kväll har jag faktiskt tittat på tv! Två hela program har jag sett. Det började med ”På spåret”. Häpet kunde jag konstatera att jag lyckades pricka in ett resmål redan på åtta poäng, till och med före de tävlande. Piteå blev svaret, inte för att jag någonsin varit där, men jag gillar ordvitsar, och den här gången föll poletten ner rätt så snabbt. Av bara farten satt jag kvar och såg på ”Skavlan” också. Sen skyndade jag mig att knäppa av, innan jag fördjupat mig i den film som började direkt efter.

Nu ska jag i alla fall vrida upp elementet en aning och krypa till kojs. Känner mig ”osalig” på något vis. Det kryper i mig, och ingenting passar riktigt känns det som. Jag vill bara fly bort och iväg. Men vad hjälper det. Har man tagit fan i båten får man ro honom i land också. Bara att streta på. Hoppas på en god natts sömn, så känns nog allt bättre i morgon. God natt!

Idag…

Klockan är 20, och jag är redan trött. Det blir nog en tidig kväll för min del. Jag förvånar mig själv med att lägga mig allt tidigare och tidigare. Tycker egentligen inte att jag borde vara så trött i kväll, för det har varit en rätt bra dag, den bästa på bra länge. Värken har varit uthärdlig för en gångs skull, jag har trasslat ut några knutar som bekymrat mig länge och fått höra en röst jag tycker om. Summa summarium en fin dag. Dessutom har ju solen varit framme och förgyllt tillvaron för mig och mina medmänniskor.

Dagen började bra också, jag spelade fiol både länge och väl, lite för länge om jag ska vara ärlig. Det blev bråttom till jobbet, men jag hann. Det var länge sen jag var spelsugen, så det var glädjande att känna suget igen. Typiskt bara att man ska vara tvungen att sluta när det känns som bäst.

Nu tar jag i alla fall kväller. Det är stillestånd i min huvudknopp, lika bra att ge upp. 

Hur det kan bli…

Det är trevligt att få sms, ja det beror förstås på vad det står i dem, men oftast är det ju trevligt. Jag fick ett idag som var faktiskt var lite extra. Såna får man inte varje dag precis, eller i varje fall inte jag. Det löd så här: Jag behöver dig ikväll, och var undertecknat med ett mansnamn. Jag ska erkänna att jag tittade till lite, och funderade över om jag hade läst rätt. Fast jag förstod ju vad han åsyftade, vilket inte var fullt så spännande som det verkar, men för all del trevligt ändå. Jag svarade i alla fall att jag skulle dyka upp, (det hade jag faktiskt tänkt redan innan jag fick smset) så förhoppningsvis blev han nöjd och glad över det svaret. Väl på plats sa jag till hans fru: du skulle minsann veta vilka sms din man skickar till mig. Naturligtvis blev hon nyfiken, och fick sig ett gott skratt när hon sen fick se med egna ögon. Delad glädje är dubbel glädje, så sant som det är sagt.

En annan inte så vanlig sak hände också idag. Nämligen att en bil körde av vägen, precis här nedanför. Jag bor mitt på en lång raka, men ändå lyckas någon då och då hamna bredvid vägen. Jag tror det här var den tredje som ”parkerat” precis här utanför, fast bredvid vägen då. Ja, det är klart, ska man ändå köra i diket är det ju praktiskt att göra det där det finns traktorer som kan dra upp en! Första gången det hände var det en bil som fick vrida av vägen för att inte köra in i bilen framför, som skulle svänga vänster. Han klarade bilen framför, men prickade lyktstolpen så den blev alldeles sned. Andra gången var det förmodligen några överförfriskade personer som haft svårt att fästa blicken när de susade fram i en stulen bil. Det var ölburkar och lite av varje runt omkring bilen. Och så nu då, en relativt ung person som tydligen tänkt göra en omkörning, men kom för långt ut på vägens vänstra sida, och i stället hamnade i diket. Så kan det gå. Tur ändå att ingen människa kom till skada. Det var nog en nyttig lärdom för just den här personen. Rätt nyttigt för oss andra också, man kanske tänker efter lite mera så länge man har händelsen färsk i minne.

Nej, nu börjar det bli hög tid för medelålders damer som mig att tänka på sin skönhetssömn. Antar att jag skulle få göra som Törnrosa, sova i hundra år, om det skulle göra någon nytta för skönheten, men läggdags är det väl hur som helst. Natti på er!

Gäsp…

Igår blev det ingen bloggning. Jag somnade innan klockan blev åtta (20)! Sov ända tills klockan var fyra, då jag vaknade, men konstaterade att det var för tidigt att gå upp. Sen somnade jag om igen och sov ett par timmar till. Hela tio timmars sömn skrapade jag ihop, antar att det var välbehövligt. Trots det har jag gäspat mig fram några timmar nu. Har fått köra samma taktik som små barn brukar göra, att hålla mig i ständig rörelse för att inte somna.

Jag som aldrig ser på tv kikade faktiskt på en ny serie som började på tv idag, ”Mot alla odds”. En äventyrsserie där flera människor med olika funktionsnedsättning tillsammans ska ta sig fram genom massor av äventyr. Jag brukar normalt sett aldrig se på den typen av program, men i det här fallet går det ut på att alla ska ta sig fram, och att man ska försöka hjälpas åt så att alla är med från start till mål. Just det tilltalar mig, till skillnad från där det går ut på att försöka få bort varandra.

Nu är Leif GW Persson på tvn, som fortfarande står på. Han är ju underhållande att lyssna på, inte någon vanlig Svensson precis. Jag kikar med ett öga, och lyssnar lite så där halvt om halvt, men nu ska jag minsann snart stämma träff med John Blund.