Gårdagen ägnades mest åt slit och släp. Usch vad det är jobbigt att städa! Kanske är det för att jag borde göra det oftare som jag får den känslan. Jobbigheten är än så länge inte direkt fysisk, jag har mest sorterat gamla papper och kläder. Men herregud så mycket det blir med årens lopp. Exempelvis ett gammalt garantibevis på en frysbox som inköptes 1989, den garantin lär ju knappast gälla längre. Andra liknande exempel finns. En bit på väg har jag kommit i min rensning, men hur mycket som helst återstår, och vilken tid det tar! På jobbet har jag börjat med följande princip: när det blir ny månad ska förra månadens rapporter in i egenkontrollpärmen, samtidigt plockar jag då bort motsvarande papper längst bak i pärmen. Två år måste papperen sparas, sen finns det ingen som helst anledning till att spara dem. Tänk om jag kunde få till något liknande system på hemmafronten. Hittills har jag inte lyckats.

Jag hade haft funderingar på att förlusta mig lite på kvällskvisten, men av detta blev intet. Det var två saker som lockade, dels en konsert till förmån för Hagströmsinsamlingen i Rättvik. Den borde varit toppenbra, men jag orkade inte ta mig hela vägen dit. Sen lockade också operan i Vansbro. Det är ett bra tag sen jag var på någon nu. Det är synd, för det är roligt att upptäcka nya världar. Inom operavärlden finns mycket kvar att upptäcka för min del, jag är fortfarande en riktig novis. Men jag gillar det jag sett och hört de gånger jag tagit mig iväg. Det är ju suveränt att kunna sitta nästan på hemmaplan och samtidigt vara bakom scenen på Metropolitan! Och dessutom får man då en textad variant, vilket är bra åtminstone för mig, som knappast skulle fatta mycket annars. Man måste ju prova nya saker, annars får man fundera över hur det skulle ha varit. Det tar nog ett tag att ”vänja sig på” med den typen av musik. Så är det väl egentligen med nästan all sorts musik, smaken förändras allt eftersom man tränger in i den. Jag gillar det mesta faktiskt, fast det varierar lite från dag till dag vad jag är sugen på just för tillfället. Det har nog en hel del med sinnesstämningen att göra skulle jag tro.

Lite festligt blev det i alla fall mot slutet av dagen. Jag tvättade av mig allt damm från städningen, greppade min för tillfället särskilt inköpta vinflaska och traskade ner till grannarna. Frun i huset hade tjänstgjort på operan och kom hem sent omsider. Våra respektive hade suttit och ljugit jakthistorier och annat likanande under några timmar. Lika bra att fly hemmifrån när jag städar, mitt städhumör är liksom inte det allra bästa! I alla fall hade vi bestämt att vi skulle äta en ”operatallrik” när hon kom hem. Vi hade beställt dem, och så tog hon dem med sig hem. En sen supé blev det, och någon större måltid var det väl inte, men för all del gott det som var. Speciellt efterrätten! Det var vitchokladmousse på någon slags mandelbotten. Mums! Jag hade gärna haft betydligt mer av den, men säkert var det mer än nog att smälla i sig vid denna sena tidpunkt. Vinet var också riktigt bra. Jag har tidigare köpt den sorten och gett bort till andra, men aldrig smakat den själv. Nog lönar det sig att satsa några kronor extra, den här sorten kostade ca 90 kronor för en flaska. Det var det värt. Lördagen blev gott och väl söndag innan vi ätit färdigt och sen var det hög tid att gå hem och sova en stund. Både frusen och trött var jag, då är det skönt att dra upp täcket och slumra in.

Men nu väntar den här dagen på att upplevas, lika bra att ta itu med den. Det blir säkert inga problem att fylla den med aktiviteter. Snart är det måndag igen…

I kväll har jag faktiskt tittat på tv! Två hela program har jag sett. Det började med ”På spåret”. Häpet kunde jag konstatera att jag lyckades pricka in ett resmål redan på åtta poäng, till och med före de tävlande. Piteå blev svaret, inte för att jag någonsin varit där, men jag gillar ordvitsar, och den här gången föll poletten ner rätt så snabbt. Av bara farten satt jag kvar och såg på ”Skavlan” också. Sen skyndade jag mig att knäppa av, innan jag fördjupat mig i den film som började direkt efter.

Nu ska jag i alla fall vrida upp elementet en aning och krypa till kojs. Känner mig ”osalig” på något vis. Det kryper i mig, och ingenting passar riktigt känns det som. Jag vill bara fly bort och iväg. Men vad hjälper det. Har man tagit fan i båten får man ro honom i land också. Bara att streta på. Hoppas på en god natts sömn, så känns nog allt bättre i morgon. God natt!

Dagen började bra också, jag spelade fiol både länge och väl, lite för länge om jag ska vara ärlig. Det blev bråttom till jobbet, men jag hann. Det var länge sen jag var spelsugen, så det var glädjande att känna suget igen. Typiskt bara att man ska vara tvungen att sluta när det känns som bäst.

Nu tar jag i alla fall kväller. Det är stillestånd i min huvudknopp, lika bra att ge upp. 

En annan inte så vanlig sak hände också idag. Nämligen att en bil körde av vägen, precis här nedanför. Jag bor mitt på en lång raka, men ändå lyckas någon då och då hamna bredvid vägen. Jag tror det här var den tredje som ”parkerat” precis här utanför, fast bredvid vägen då. Ja, det är klart, ska man ändå köra i diket är det ju praktiskt att göra det där det finns traktorer som kan dra upp en! Första gången det hände var det en bil som fick vrida av vägen för att inte köra in i bilen framför, som skulle svänga vänster. Han klarade bilen framför, men prickade lyktstolpen så den blev alldeles sned. Andra gången var det förmodligen några överförfriskade personer som haft svårt att fästa blicken när de susade fram i en stulen bil. Det var ölburkar och lite av varje runt omkring bilen. Och så nu då, en relativt ung person som tydligen tänkt göra en omkörning, men kom för långt ut på vägens vänstra sida, och i stället hamnade i diket. Så kan det gå. Tur ändå att ingen människa kom till skada. Det var nog en nyttig lärdom för just den här personen. Rätt nyttigt för oss andra också, man kanske tänker efter lite mera så länge man har händelsen färsk i minne.

Nej, nu börjar det bli hög tid för medelålders damer som mig att tänka på sin skönhetssömn. Antar att jag skulle få göra som Törnrosa, sova i hundra år, om det skulle göra någon nytta för skönheten, men läggdags är det väl hur som helst. Natti på er!

Jag som aldrig ser på tv kikade faktiskt på en ny serie som började på tv idag, ”Mot alla odds”. En äventyrsserie där flera människor med olika funktionsnedsättning tillsammans ska ta sig fram genom massor av äventyr. Jag brukar normalt sett aldrig se på den typen av program, men i det här fallet går det ut på att alla ska ta sig fram, och att man ska försöka hjälpas åt så att alla är med från start till mål. Just det tilltalar mig, till skillnad från där det går ut på att försöka få bort varandra.

Nu är Leif GW Persson på tvn, som fortfarande står på. Han är ju underhållande att lyssna på, inte någon vanlig Svensson precis. Jag kikar med ett öga, och lyssnar lite så där halvt om halvt, men nu ska jag minsann snart stämma träff med John Blund.

Nu får det bli sängdags, klockan är mycket och i morgon väntar jobbet igen. Natti!

På vägen hem slank jag in på ÖoB och gjorde slut på lite slantar. Köpte upp mig på ett lager kattsand och en säck hundmat, så nu klarar det sig en stund till. Ska sanningen fram slank jag lite på sidan av vägen ett par gånger till. Det första stoppet blev vid Mora ridklubb. Då kunde jag inte hålla mig längre, utan måste stanna för att lösa melodikrysset. Är man störd eller?! Tryckte på min app i telefonen och vips kom kryssrutan fram och snabbgenomgången avlyssnades. Perfekt! Sen var det bara att trycka på ”skicka in” och återigen påbörja min resa hemåt. Vred ner radion och sjöng för full hals i min ensamhet. Visst är det konstigt att vägen hem känns så mycket kortare än vägen bort? Tyckte inte jag hann med många sånger innan jag var i Vansbro.

Väl där blev det ett shoppingstopp också. Kom på att gubben behövde snus, och jag skulle ha lite creme fraiche till morgondagens matlagning. Sen iväg mot hemmets lugna vrå. Först hann jag dock göra en god gärning. När jag kom ut ur affären hade en kvinna ramlat, slagit i huvudet och tappat glasögonen. Självklart hjälpte jag henne upp på benen och såg till att hon kom till den bil hon skulle åka med därifrån. Usch, det kan bli riktiga smällar när man far i backen så där, hon var ordentligt omtumlad.

Men nu kommer äntligen mitt förslag till lösning:

V1 STÅLMANNEN
L1 SAIJONMAA
L2 ÅKERSTRÖM
L3  M.A.
L4 NUMMINEN
L5 NILS
V6 IGEN
L7 UNGERN
V8 MÅNS
V9 OLSEN
L10 WAKE
V11 MARIE
V12 ELIN
V13 NICKE
V14 ARMÉN

Jag får rådet att byta lösenord på min mailbox, vilket jag omgående gör, och ägnar sen åtskillig tid tid att försöka varna alla människor som fått mail från mig. Pratar också med tjejen vars mail ställt till det för mig. Det visar sig att hon fått det i sin tur från en 70+are, man tror ju inte att något sånt ska kunna komma från den generationen.

Pratar med en av mina döttrar, och det visar sig att hon redan förra veckan fått liknande mail via sin svärmor.  De hade tyckt det var konstigt, men inte förstått vad det var. Alltså är det en jäkla cirkus som är igång. Och någonstans sitter någon/några jäkla typer och håller på att skratta sig fördärvade åt allt elände de ställer till. Nog kan man ha olika hobbies allt.

Själv har jag nu uppdaterat mitt virusprogram och noggrant kastat bort alla förbaskade skitmail. Det har tagit mig åtskilliga timmar och inte precis bättrat på mitt humör. Dessutom har jag sovit jäkligt illa för att jag funderat på det här.

Ni som läser det här, får  ni mail från någon med ämnestitel i stil med: hey, amazing, see this, wooow,incredible, very good.  Släng bort mailet direkt och kör ett virusprogram. Då sparar ni mycket arbete.

Nu har jag även använt någon timme i arla morgonstund, som jag inte alls skulle haft tid med, till att försöka ställa tillrätta vad dessa mail kan ha ställt till med för mig och andra. Alltså börjar jag nu få bråttom. Ska nämligen iväg på ett möte, och har rätt många mil att åka. Så inte heller idag blir det något melodikryss i rättan tid. Det får bli när jag kommer hem, någongång på eftermiddagen. Hej så länge!

Var nyss ner till macken, och kunde konstatera att en trafikolycka inträffat på 71:an. En bil och en buss hade kolliderat, men förhoppningsvis är ingen människa skadad. Plåt finns det ju gott om, fast det är otrevligt med olyckor hur som helst.

Det är rätt halt ute, och blåser småspik, åtminstone kändes det så när jag var förbi återvinningsstationen. Passar bra då att krypa ner under täcket och drömma om varmare stunder. Det är precis vad jag tänker göra nu. God natt!