Hosianna….

Nu så är 1:a advent insjunget. Förkylningen är mycket bättre och det gick bra att sjunga. En ny gudstjänstordning provades i vår kyrka, jag hade inte fått någon agenda, så det var lite svårt att hänga med. En skillnad var att prästen sjöng mycket mer, och församlingen skulle svara. Det är ju i och för sig trevligt med mycket musik, men jag tror att folk redan tidigare har svårt att hänga med i svängarna i kyrkan. Om det nu blir förändringar blir det ändå knepigare att känna igen sig och känna sig delaktig. De flesta psalmer kunde i varje fall kännas igen, precis som de sånger kören sjöng. Efteråt serverades kaffe och pepparkakor.

På radion hörs just nu Lillbabs sjunga signaturmelodin till Hylands hörna, det är Da Capo med Anders Eldeman som programledare. I mitt knä sitter en spinnande katt som saknar sin kompis som återigen gett sig ut på äventyr. Vi längtar båda efter honom, hoppas han har det bra och inte längtar hem allt för mycket.

Kikade nyss in på facebook, såg att en bloggkompis gjort ett inlägg som började så här: ”Minus 21″. Var i all sin dar har hon varit tänkte jag, för att i nästa sekund springa ut i köket och kolla min egen termometer: minus 21 och lite till…. Fy f*n! Vad är det här nu då? Inte har jag fattat att det ska vara så kallt nu helt plötsligt. Inte undra på att sambon var lite upprörd över det faktum att jag stängt av elementet i sovrummet! Jag stängde av när jag vädrade i morse, sen glömde jag nog att sätta på igen…. Tur att jag åtminstone kom ihåg att stänga fönstret.

Nu läppjar jag på varm glögg, och till det en saffransskorpa som egentligen inte är någon skorpa, utan en lussebulle. Jag föll nämligen för frestelsen att köpa lussebullar nere på macken – 4 för 20:-. Det här var någon dag sen, och tre av dem försvann omgående, den fjärde blev kvar i påsen och upptäcktes nyligen av mig. Nu är det bara så att de där påsarna är något mellanting av papperspåse och plastpåse, mest papper är det väl och bullen var nu mer skorpa än bulle. Saffransskorpor är gott det med! Nu har jag värmt upp mig lite inombords av den varma glöggen, det kan ju vara bra när det är kallt som bara den i sänkammaren, får väl leta upp ett par raggsockor också för säkerhets skull.

Dagen har vaknat, liksom jag…

Ja, inte blev det mycket sömn i natt inte, jag borde verkligen vilat hjärnan nån timme till. Hundarna är fortfarande väldigt törstiga, rätt åt dem, fast det drabbar förstås mig i nästa steg, eftersom jag vaknar av att de inte ligger stilla. Dessutom är det ett faktum att det man dricker efter en stund vill komma ut i någon annan ände – och då behövs min insats även där, för att följa med dem ut. Man skulle allt varit husse i ställe för matte, det är för det mesta bra mycket händigare. Fast jag vet – som man bäddar får man ligga!

Det är minsann lätt att skämma bort de där små liven när de är valpar. De är ju så oerhört söta och att stå emot den där bedjande blicken är inte lätt. Just då tänker man inte på att det som känns gulligt då är något som man sen får stå ut med i rätt många år. (Det konstaterandet gäller förresten även för hussar!) För många år sen sa någon till mig: första hunden förstör man helt, sen blir det bättre för varje man skaffar. Så har det inte blivit här, tvärtom. Den första var väluppfostrad, men sen har de blivit mer och mer bortskämda undan för undan. Hur man än vänder sig har man ändan bak!

Nu sussar de små liven åter gott, medans matte är klarvaken. En snutt på Da Capo hann jag lyssna på i alla fall, så inget ont som inte har något gott med sig. Inom nån timme får jag ytterligare en dos av Anders Eldeman, då det är dags för lördagens höjdpunkt – melodikrysset. Nu får det väl bli lite frukost då, också en av dagens höjdpunkter. Senare under eftermiddagen väntar något annat som jag också ser fram emot av olika orsaker, men det får jag återkomma till. Nu klagar magen över att jag varit vaken allt för länge utan att frukosten serverats.

Massor av smaskens….

Helgen inleddes med Anders Eldeman och Da Capo och nu slutar den på samma sätt, ur radion strömmar hans ljuva stämma varvat med gamla godingar. Ett skönt sätt att avsluta söndagskvällen på.

Idag har det mest blivit fika och fika och fika…. Inte alls bra för min figur, men ack så gott! Äldsta dottern med familj var hit en vända för att gratulera pappa/morfar. Sen åkte jag, dotter och dotterdotter på målarkurs i några timmar innan jag skjutsade hem dem igen, eftersom resten av familjen behövde bilen för att ta sig tillbaka till hemorten, och inte ville vänta när vi var och målade. Efter vår kurs dök svärmor upp, återställd och nu pigg och glad igen. Strax därpå var det grannarnas tur att vara kaffesugna. Inte mycket vettigt blir det uträttat en sån här dag, men det är ju viktigt att vårda sitt. sociala kontaktnät en smula också. Värst är att det blir både si och så med maten när man skvätter med kaffepannan hela tiden.

Annars har det ju inte precis varit någon toppendag vädermässigt. Solen har visst åkt på semester, istället har det varit spöregn större delen av dagen. Sånt blir man inte glad av, men fördelen är väl att snö och is fått sig en rejäl skjuts. Nog har det minskat ordentligt, och enligt prognosen ska det vara plusgrader framöver, så förhoppningsvis ska det snart vara slut på eländet. Rejält geggigt och kladdigt är det på gården, men det brukar torka upp rätt snabbt, så det gäller bara att stå ut. Dammsugaren skulle kunna gå för jämnan, fast här i gården är det rätt tunt med förare av den apparaten!

Nej, nu ska jag göra slag i saken och gå och lägga mig, är rejält trött och i morgon börjar en ny arbetsvecka igen.

Vårsolen lyser…

En hittills lite kylig, men väldigt vacker lördag har tagit sin början. Den bjuder på ett blandat innehåll, både sorg och glädje, och så en rejäl portion Anders Eldeman. Just nu är han igång i Da Capo, och inom några timmar är det dags för melodikrysset. Mitt på dagen blir det ett besök i vår kyrka för att följa Bror till sista vilan. Senare på eftermiddagen/kvällen ska jag åka till dottern i grannbyn och gratulera lite. Däremellan är det väl också en hel massa som ska fixas och donas så programmet är skapligt fullt, som vanligt.

Just nu visar mig vårsolen hur erbarmligt lortiga mina fönster är. Det syns alldeles väldigt tydligt att det här i huset finns både katter och hundar som brukar spana ut i omgivningen. En sak vet jag alldeles säkert, och det är att om inte jag ger mig i kast med de lortiga fönstren så lär det bli ogjort. Vi får väl se hur länge jag kan undvika det hela.

Jaha, och nu har jag upptäckt att halva mitt inlägg försvunnit ut i cyberrymden. Något krångel med uppkopplingen gjorde att det inte blev sparat. Visst är det kul nästan jämt! Ingen idé att hänga läpp för detta, får väl skriva lite mer sen i stället. Nu ska jag äta frukost tillsammans med Lisa Syrén, som just påminner om att sommartiden börjar i morgon.

Ordning på torpet…

Det verkar inte vara mycket ordning på mig nu för tiden! Förra veckan hann jag inte ens lyssna på melodikrysset, då var jag sysselsatt med att fira komidsommar i Floda. Försökte hinna med lite senare på dagen, innan nästa programpunkt skulle igång, men webbradion trilskades, så det blev inget med den saken. Inte förr än nu, vaknade av solsken och Herr Eldeman i morse, fast då var det Da Capo som flödade ur radion. Detta påminde mig om att jag inte löst färdigt förra veckans kryss, men nu är det alltså åtgärdat. Någon större idé att presentera lösningen här på bloggen är det ju inte i alla fall, så det får väl vara. Om ett par timmar är det så dags för nästa kryss, då ska det väl vara bättre reda på mig får vi tro, om inget oförutsett inträffar.

Det är arbetsamt att ha semester, det kan jag konstatera. Man rubbas ur de vanliga rutinerna och det är tusen och en saker som ska hinnas med, fast det går ju som vanligt inte. Men nog försöker jag alltid! Nu har jag i alla fall klarat av höskörd, Tobaksspinnarstämman, Bingsjöstämman, Kofesten mm. mm. Om jag kommer mig för kanske det dyker upp ett och annat kort från mina äventyr så småningom, men jag lovar inget bestämt. Det är inte värt, rätt som det är så är det allt för mycket på igen och så blir det pannkaka av alltihop i stället.

Närmast på, förutom melodikrysset då, är att fira en vän som fyller 60 just idag. Det blir väl jag, en hel hög människor till och så en jäkla massa knott och mygg förstås. SMHI har tidigare hotat med ganska kraftigt regn, men prognosen just nu ser positiv ut så det är ju bra, men vad sjutton ska vi göra med alla småjäklar? Man får väl smörja in sig i lager på lager med något stinkande och kletigt för att försöka stå ut. Men det är väl lika för alla. Trist, för annars är det ju helt underbara kvällar, som gjorda för att sitta ute och mysa med goda vänner.

Nej, nu måste jag göra ett ryck om jag ska vara färdig med alla praktiska saker som ska fixas innan det är dags för melodikrysset. Och magen skriker, den vill ha påfyllning, bäst den får som den vill om dagen ska bli bra.

VI hörs väl om en stund!