Carmen

Nu har jag gjort min operadebut! Ja, jag nöjde mig väl med att sitta i salongen, men det var en häftig känsla bara det! Visst är det skapligt att man kan sätta sig i bilen, åka inte fullt tre mil och så glida ner i en stol på självaste Metropolitan och njuta av Carmen. Herregud, jag inser att det där hummandet som jag ägnar mig åt på onsdagskvällarna inte är i närhetet av sång. Jisses vilka röstresurser en del har, där ligger man i lä. Det hjälper nog inte hur många sånglektioner jag kostar på mig!

I alla fall så var det en fantastisk upplevelse, rätt så overkligt egentligen att sitta på teatern i Vansbro och på samma gång vara i New York. De hade faktiskt samma färg på stolarna där som vi hade, så det förstärkte kanske känslan. Innan föreställningen fick vi en kort genomgång av handlingen och det var jättebra för den som precis som jag är en ovan operabesökare. Presentatören sa att det är som med hårdrock, man hör inte ett dugg av vad som sjungs och för min del underlättades det väl inte av att jag inte kan ett ord franska heller. Därför var det guld värt att det hela även textades på engelska.

Före föreställningen och mellan akterna fick vi se vad som hände bakom ridån och följa med bakom kulisserna och se hur de olika scenerna byggdes upp. Bara det var intressant att skåda. Kameran var också ofta i orkesterdiket och man fick se den karismatiske dirigenten i full fart. Allt detta hade man missat om man varit på plats live i N.Y. Lika så zoomade kameran in huvudpersonerna så man kunde se mimik och ögonuttryck, som varit omöjligt annars. Helt klart fick jag betydligt mera valuta för de ynka 215:- som jag fick betala för min biljett, än de som var på plats på Metropolitan, där man tydligen fick punga ut med hela 1500:- för de främsta biljetterna.

Idag var en av huvudpersonerna (Don José) sjuk, så han ersattes med en inhoppare. Tänk dig vilken press att på morgonen få veta att idag måste du köra. Säkert en lite tudelad känsla. Det är klart att man längtar efter att få chansen, men det kan ju inte vara lätt att hipp happ bara hoppa in för någon som insjuknat. Riktigt beredd är det nog svårt att vara.

Röstmässigt blev nog Escamillo min favorit, men sett till handlingen var det Don José som naturligtvis förälskar sig i Carmen (fast det gör ju i stort sett alla män!) och det vänder upp och ned på hela hans tillvaro. Nu är det ju så att jag föredrar lyckliga slut, romantiker som jag är, men det blev jag i alla fall blåst på här.

På YouTube finns förstås flera olika varianter av Carmen, här finns en med just Elīna Garanča som var den Carmen vi fick möta.

http://www.youtube.com/watch?v=DSdgbuP7HSo

Annonser

One thought on “Carmen

  1. Inger skriver:

    Ja, nu är du riktigt kulturell, Monica men kul att möjligheten finns på hemmaplan.

    Ha en bra vecka/Inger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s