Gud så trött jag är nu…

Euforin från gårdagens polskurs har följt mig också idag, även om det inte varit så roliga saker som hänt idag precis. Det började med att jag runt sextiden i morse upptäckte att vi inte hade något vatten. Trodde först att toaletten gått sönder eftersom den var fullkomligt stendöd. Funderade sen en lång stund på om det var vår ledning som frusit, men tyckte att det verkade långsökt när det inte varit minusgrader på rätt länge. Så småningom uppdagades att det var en stor vattenläcka här i närheten och således inget jag kunde påverka på något sätt. Lite snopet i alla fall, inget frukostägg idag alltså, det är svårt att koka ägg utan vatten. Inget kaffe eller te heller, lika omöjligt även det. Nå väl, svälta skulle jag ändå inte behöva göra, den välsignade filmjölken fungerar ju alltid tur som var, men man är ju inte van att behöva tänka på det här sättet för att allt ska fungera. Bortskämd – javisst! Dessutom kände jag mig rätt fattig utan en enda droppe vatten i kranen. Rent praktiskt så undrade jag också över vad varmvattensberedaren skulle tycka om den här situationen. Skulle den vara nöjd och belåten med att vänta tills vattnet behagade dyka upp igen, eller ve och fasa, skulle den visa sitt missnöje med en jäkla smäll, och vad skulle hända då?

Tur hade jag hur som helst, för rätt snart kom vattnet tillbaka igen, även om vår toalett inte fungerade på flera timmar pga allt skräp som rivits upp och täppt till någonstans där det inte skulle. De lyckades stänga av ledningen på något sätt och jag var på rätt sida om läckan, med minsta möjliga marginal. Alltså fick vi både kaffe, te och kokta ägg här i huset, om än lite senare än vanligt.

Resten av dagen har ägnats åt en föga trevligt jobb – städning! Det skulle behövas i varenda vrå, men någonstans måste man väl börja, och dagens stora utmaning var i garaget. Ett helt släpvagnslass fullt med bortsorterat skräp väntar nu på att åka till soptippen. Det är minsann inte slut på grejer i garaget för den skull, men betydligt bättre blev det, sen har vi dessutom gjort en omstrukturering av placeringen på det som är kvar, så nu ser det rätt skapligt ut där inne. Anledningen till denna sensationella händelse är ju inte att arbetslusten frodas som aldrig förr, utan sanningen är den att vi väntar hit snickarhjälp för att äntligen få på gipsskivor och plåt på innerväggarna. För att utföra den sysslan måste man väl åtminstone kunna ta sig fram där inne, så då är det bara att röja som gäller. Isoleringen är nästan klar, bara lite ovanför portarna kvar. Det ska bli skönt att äntligen få klart allt. Sen ska hyllor upp i parti och minut, så jag kan få lite ordning på torpet, fast det lär väl dröja antar jag. Bäst vore det väl att kasta allt man har, då behövs inga hyllor, men  det är ju lättare sagt än gjort!

Det här tog i alla fall hela dagen, några avbrott för fika blev det väl när grannar och vänner dök upp med jämna mellanrum, och nu är jag rätt slut. Vill bara sova, ryggen klagade redan i morse, innan allt kommit igång, så den behöver nog vila ut också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s