Smått och gott…

I ett huj har den här dagen tagit slut också, nu ska det inte stå på innan jag lägger ihop mina blå, inte mycket annat att göra. Det har varit en rätt ”vanlig” dag, inte mycket har hänt utanför rutinerna, vilket väl är bra antar jag, om än tråkigt på sitt sätt.

Vattenläckan från igår håller på att repareras, så ett stort hål är uppgrävt vid grannen som måste åka över vår gård för att ta sig hem.

Efter jobbet idag blev det spellektion, som väl gick skapligt i alla fall, det får jag vara nöjd med. Det är svårt att märka själv om man gör några framsteg, men förhoppningsvis blir det väl lite bättre allt eftersom. Spelade också igenom polsrepertoaren från lördagens kurs, så jag inte glömmer av alla trevliga bitar. Det gäller att smida medans järnet är varm!

Blev uppringd av läkaren från ortopeden idag, och vi diskuterade vad som hänt sen jag var där och hur vi skulle gå vidare. Det är inte lätt att veta vad som är bäst, men nu har vi i alla fall kommit överens om en väg, sen får vi se hur utfallet av det blir. Det är ju så lätt att vara efterklok, men till såna här saker finns inget facit som man kan kika i, man får helt enkelt chansa och hoppas på det bästa.

Idag passade jag på att ventilerade en fundering jag länge haft med städerskan på jobbet. Hon såg helt perplex ut, så det var då inget hon tänkt på, det märkte jag. Inget hon ansåg viktigt heller, det förstod jag också av hennes kommentarer och inte minst av hennes gapskratt. Jag frågade nämligen om de som var städerskor hade några riktlinjer för åt vilket håll de sätter i toalettrullarna. Jag tänker på när man ska sätta i undertråden på en symaskin, då ska tråden löpa så att det blir en nia (9). Tänk om alla kunde sätta i toarullen på samma sätt, då visste man åt vilket håll man skulle snurra rullen för att få tag på pappersänden. Eller är det bara jag som alltid råkar ut för att fenomenet att det inte finns någon ände framme på papperet, eller att det går av och försvinner in i ”rullhuset” och så får man rulla och rulla för att hitta änden igen. Och ta mig sjutton – nio gånger av tio så rullar jag åt fel håll. så jag får hålla på både länge och väl innan änden dyker upp. En smula bättre kvalité på papperet skulle ju också hjälpa upp problemet en aning. På de flesta anrättningar är ju papperet så dåligt så det knappt håller att se på, så fort du försöker ta en liten bit så går det av. Jag tvivlar ju stark på att det kan bli billigare att ha ett sånt papper, man får ju lov att ta desto mer istället.

En liten öm tå tror jag i alla fall att jag trampade på, även om jag vet att det är andra som bestämmer vilket papper som ska köpas in. Det beror ju gubevars på vad som finns med på anbudet som gäller! Tänk så bra om de frågade oss som skulle använda papperet också om vad vi tycker istället för att bara se på priser. Eller så är det väl helt enkelt så att det bara är jag som retar upp mig på det här, så då är det väl inget problem för resten av världen. Nu är det inte så att jag tänker ligga sömnlös för den här frågan i alla fall. Kanske, om jag har tur,  leder min fråga till att just den här städerskan börjar sätta alla rullar åt samma håll, och så pratar hon med någon kollega, som också gör en medveten handling… Rätt som det är så är världen som den borde vara när det gäller den här enkla saken. Vi får väl se!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s