Så kan det gå…

Igår var det cruising i Vansbro. Vi brukar alltid åka dit rätt tidigt, äta gott och sitta på någon uteservering och kolla på häftiga bilar.  Av olika anledningar hade vi tänkt bryta den traditionen i år, men till slut hamnade vi där ändå, betydligt senare än vanligt och uteserveringen byttes ut mot något som jag inte minns vad det hette. I ett stånd inhandlades ett stort tunt bröd, som fylldes med grillat kött, sallad, tomat, rödlök och tomatsås, innan det rullades ihop i ett folieark. Gott var det, och väldigt mättsamt. Mindre roligt var att en hel del av innehållet hamnade på diverse olika ställen på min kropp. Det var inget som man kunde äta fint och prydligt, utan det droppade och for omkring. Till saken hör också att jag, som väldigt många andra, inspirerats av den ljuvliga sommarvärmen som härskat hela dagen. Ett par jeans och en tröja hade inte suttit i vägen, men vad sjutton, det är ju sommar, så vita korta byxor, ett tunt linne och en rätt ynklig jacka hade jag satt på mig. Jag gillar verkligen de där byxorna, de är himla sköna och faktiskt rätt snygga. Eller åtminstone var de snygga tills igår kväll. Man ska inte ha vita kläder på sig när man äter sådana kullinariska skapelser! Mina fina vita byxor gick helt plötsligt från att vara enfärgade till att vara mönstrade och ser inte alls så piffiga ut som tidigare. Linnet gjorde samma förvandling. Och detta trots att jag var helt nykter och skötsam. Förbaskat, men ändock ett faktum som jag nu får dras med. Direkt vid hemkomsten åkte de in i tvättmaskinen med alla fläckar indränkta i ett av alla specialmedel man sett hur mycket reklam som helst på tv om. Där går de mest hårresande fläckar alltid bort, jag hade ju hoppats på detsamma, men icke sa nicke. Linnet var lite mera medgörligt, tror jag. Om inte fläcken kommer fram när det torkat, det har jag sett hända tidigare. Byxorna är nu igång med sin andra tvättmaskinrunda, med ännu mera fläckborttagningsmedel – och jag håller tummarna.

På vägen hem från cruisingen plockade jag upp en kille som bor i samma by som jag själv. Han hade tröttnat på folkvimlet och var på väg att gå hem. Jag undrar hur många timmar han hade fått traska innan han kommit hem? Det tar 20 minuter med bil, men rätt mycket längre tid med apostlahästarna, det är jag säker på.

Tidigt imorse var husets herre uppe och tjatade. Han behövde hjälp för att få ihop allt han skulle ha med sig när han ”buffrade” iväg till till stugan. Jag var inte alls intresserad av sådana morgonaktiviteter, men till slut masade jag mig upp ändå, bara för att han skulle komma iväg, så det blev lugnt och tyst så man kunde somna om.  Han och några herrar till ska röka kött i vår rökkur och kommer tillbringa dagen och natten i stugan. Rökt kött är gott och jag njuter av att få vara ensam hemma, så nu är alla nöjda och glada. Rätt så troligt kommer jag att låta fiolen bli mitt sällskap lite längre fram under dagen. En del uppdrag väntar imorgon och framöver, så lite övning är välbehövlig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s