Dagen efter Bingsjö.

Ja, då är jag uppe igen då. Först kunde jag inte sova när jag kom hem från Bingsjö, och nu kan jag inte heller sova. Två timmar är nog lite väl lite för en dam i min ålder skulle jag tro. Men det lär väl bli en liten middagslur frampå dagen skulle jag tro, antar att luften kommer att gå ur. Just nu är jag väldigt hungrig. Troligen borde jag ha ätit frukost innan jag la mig, då kanske jag kunnat sova. Jag tyckte jag var så förutseende när jag stoppade i mig morgonmedicinen och smörjde in mitt onda knä med voltarensalva. Tänkte att nu kan jag ju sova bort halva dagen om så är… Men så blev det inte.

I alla fall var Bingsjö varmt och vänligt. Mycket folk, nästan som på den gamla goda tiden, åtminstone är det rätt länge sen det var så mycket folk. Inte farligt med knott heller, en och annan kände jag, men inte mycket alls. Tiden gick fort, jag trodde det skulle vara en evig väntan tills det var dags för vår dansspelning, men det sa svisch och så var det helt plötsligt dags! Tur som var hittade jag en stol att sitta på, mitt knä tyckte absolut att jag borde gett mig för länge sen, så det passade bra att kunna sitta lite i skymundan och göra en lite halvhjärtad insats. ”Orkestern” svällde ut och blev ordentligt stor, så man behövde inte ta i för kung och fosterland. Det är ju så det är, spelmän från när och fjärran dyker upp och vill vara med. Det största problemet är att få fiolerna att hålla stämning, för det är ordentligt varmt inne i dansladu, till skillnad från utanför, där det började bli lite småkyligt.

Efter fullgjord spelning var det att hasta iväg till bussen och vända kosan hemåt igen. Det vore säkert roligt att stanna kvar, men nog är det väldigt skönt att komma hem till sin egen säng också, även om jag inte slitit så värst på den just den här natten. De ”vanliga” passagerarna, dvs de som inte var spelmän, sov rätt omgående. Så gott de kunde då, för vi andra sjöng och pratade ett bra tag. Så småningom mattades också spelmännens energi av och en efter en slumrade till. Själv var jag dock klarvaken, så min vana trogen plockade jag fram fiolen någonstans i Leksandstrakten och sen spelade jag ända tills vi var nästan hemma. Jag försökte väl spela lite tyst, så jag inte skulle väsnas allt för mycket, men det är inte så lätt. Borde kanske haft sordinen på, men det tänkte jag inte på just då. Som vanligt är det lätt att vara efterklok!

Nu säger magen att den ska ha frukost, så då får det väl bli så. Sen får vi se vad resten av dagen bjuder på.

Annonser

One thought on “Dagen efter Bingsjö.

  1. Inger skriver:

    Vilken energi du har Monica …

    kram Inger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s