Hoppas på natten…

Det märks att det är semestertider! Kära söta så mycket folk det var i stan idag. Jag var förstås en av dem också. Nog är det korkat att slösa bort en hel dag på att leta parkeringsplatser, trängas med folk och liknande. Ungefär så har min dag ändock sett ut, fast det har ju regnat mest hela dagen, så på så sätt var det väl ändå en rätt lämplig dag för ett stadsbesök.

Gissa om jag är slut nu, rätt tomt blev det i penningpungen också! Det bästa med det hela är att man inte orkar hänge sig åt grubblerier, skallen blir, åtminstone tillfälligt, rensad från alla de där sakerna som förmörkat min tillvaro den senaste tiden. Förhoppningsvis kan jag nu se fram emot en skön natts sömn. Det har varit dåligt med det ett tag nu, så det vore skönt att få sova djup och länge, jag behöver det.

Med hem kom en del saker, bl a något att presenta lilla fröken med. Mormors lilla stora prinsessa som fyller hela 10 år på torsdag! Tänk vad tiden går! Något litet blev det också till kompisarnas småfolk som äntligen har fått komma hem. Hela två månader har de små trollen blivit. Självklart måste något inhandlas åt de stolta storebrorsorna också, sånt är viktigt. Annars blev det inte så mycket för min egen del. Jag kan villigt erkänna att jag inte är en tålmodig shoppare, långt därifrån. Jag tröttnar väldigt fort, min döttrar däremot innehar svart bälte i shopping. Ve och fasa när man ska försöka hålla jämna steg med dem ute bland hyllor och kassaapparater. Då krävs kolhydratladdning av stora mått för att man inte ska bryta ihop.

Det roligaste är väl egentligen att titta på folk, visst blir man lite full i skratt ibland när man ser sig omkring. Inte så att jag är hånfull eller skadeglad av mig på något sätt. Säkert har andra samma nöje av att se min framfart bland hyllorna, och det bjuder jag så gärna på.

Några axplock bland dagens ”tittar”:
typ familjen annorlunda med hur många barn som helst. Bara att se dem komma ut ur en butik, högljutt och livligt resonerande och sen stuva in sig i en rostig buss av äldre modell gjorde mig matt. Hur sjutton orkar de? Och hur sjutton lyckas man hålla sig så smal och fräsch med 7 ungar? Eller kanske det är det som är receptet? För sent för mig hur som helst – tur som var! Jag tror inte jag skulle orka en vecka ens! 

Den vanligast förekommande typen är väl den där kvinnan spänstigt och glatt springer mellan klädgalgarna medans mannen kommer en bit bakefter, med benen släpande motvilligt efter sig. Såna såg jag många idag! Liksom en hel del flickor i yngre tonåren som med en stor grad av apati i blicken vaktade sina småsyskon när mamma skulle prova kläder. Mest unik var nog den tjejen som satte sig i bilen och körde framåt, rakt på en stor sten på en parkeringsplats. Hon fattade inte vad som hände och varför bilen inte gick att backa. När hon sen klev ur bilen utbrast hon ”åh herre Gud!” Det gjorde även jag och några andra som såg på! Bilen hade fastnat på stenen, men några vänliga förbipasserande hjälpte henne att lyfta upp bilen så den kom loss och vips gick det att backa igen. Slutet gott, allting gott! Jag la märke till att bilen, som ändå såg rätt ny ut, hade rätt mycket bucklor på vänstra sidan, så jag gissar att det inte var första gången ett litet missöde hände.

Själv klarade jag mig alltså med tom peng pung, ont i rygg och knä och förhoppningsvis övergående trötthetssyndrom, så jag ska inte klaga. Det rättar väl till sig om det får gå någon dag.

Nu säger jag tack och godnatt, innan jag går sta och piggnar till igen. Det var väl själva den om jag inte skulle kunna sova nu, när jag är så helt slut och färdig. Jag tänker då försöka.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s