Sorgligt…

En regntung dag lider mot sitt slut. Vädret passar bra med hur jag känner mig, tung till sinnet och rätt nedstämd. Stefan Livs familj finns i mina tankar. Usch vilken dag det här blev för dem och för alla andra som drabbats av flygolyckan i Ryssland. Det hemska är ju att om inte Stefan varit med på planet skulle jag och många andra knappt ägnat händelsen en tanke. Det händer hela tiden så mycket hemskheter så man orkar inte reagera, utan stänger in sig i sin egen lilla värld och hoppas att något liknande aldrig ska hända mig och de mina.

Dystrare ändå blev jag av ett samtal jag fick för en stund sen. En kompis ringde. Hon undrade om jag lagt mig för hon behövde någon att prata med – precis som om det skulle spelat någon roll om jag lagt mig. Självklart hade jag ställt upp ändå. Vad ska man annars ha vänner till? Jag önskar jag hade ett trollspö som jag kunde svinga runt i luften och uttala någon magisk formel – och vips skulle alla hennes bekymmer vara ur världen. När jag ändå var i farten skulle jag trolla bort alla egna grubblerier också, och se till så allt blev som jag vill ha det.

Men tyvärr, såna talanger har jag inte, antar att ingen annan har det heller. Däremot kan jag ställa upp med min vänskap och ett lyssnande öra.  Vi får alla vår beskärda del av sorg och smärta emellanåt, sånt är livet, men oftast känns det lite bättre när man har någon att lätta sitt hjärta inför. Jag hoppas min vän mådde lite bättre efter vårt samtal.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s