Så det kan bli…

Igår blev det ingen bloggning, det var fullt upp ändå. Det var ännu en av de där dagarna när jag flängde från det ena till det andra. Husets herre återvände hem, ingen riktigt lyckad comeback blev det. Hundarna blev jätteglada, jag blev mindre glad, vilket kanske kräver en liten förklaring. Själv var jag precis hemkommen från ett uppdrag, redan i sista minuten på väg till nästa när husse dyker upp med bössor, väskor och jag vet inte allt han släpade in. Han släpper ut hundarna som springer omkull en vattenskål i sin glädjeyra – vatten överallt!

Samtidigt har sex dagars bortavaro tydligen gjort att han förträngt att våra två fertila kattpojkar numera är ärkefiender och inte kan vara i samma rum. Nej det kom han inte alls ihåg, utan släpper ihop dem. Förstås börjar de slåss så att hårtussarna ryker, varpå matte vrålar i högan sky. Allt medan mannen som orsakat hela kaoset ser fullkomligt oförstående ut och inte alls anser att det som händer är hans fel.

Som sagt, jag var redan sent ute, inte blev det bättre av att jag måste agera domare åt två slagskämpar och sen torka vatten. När han sen tycker att jag ska ta rätt på hans packning stiger temperaturen inom mig till rätt nära kokpunkten, den saken är säker.

Ja, min sinnesstämning var inte den allra bästa när jag så småningom fått ordning på kaoset och skulle ta mig an den nya ”damorkestern”. Men jag tog det säkra före det osäkra och varnade dem för att min stubin var kortare än kortast just för stunden, så de fick försöka sköta sig.  Och det gjorde de, antar att de tyckte det var bäst.

När jag kom hem igen hade lugnet lägrat sig i hemmet, husbonden sov, och mitt humör hade återvänt till det normala igen. Fast jag gissar att det inte hade behövts så speciellt mycket för att jag skulle gå igång igen.

Idag har allt rullat på i mera normala gängor. Inga stora utbrott åt varken det ena eller det andra hållet. Nu är det återigen läggdags, och den här dagen får läggas till handlingarna. Jag önskar mig en lugn och värkfri natt. Man kan ju i alla fall önska… Jag är så trött, men kan ändå inte sova på grund av all värk. Imorgon blir det läkarbesök. Hoppas på ett smärre underverk – fast vad ska de göra?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s