Dags för nästa skift…

Jajamen, nu är jag uppe igen då. Det låter hurtigt va? Känner mig inte så vidare hurtig kan jag säga, men försöker ju trigga igång mig själv, ungefär som när hockeylagen samlas i en ring och peppar tillsammans. Det är svårt med en ring när man är ensam, men försöka duger ju. Steg ett har i alla fall lyckats, jag är uppe, har klätt mig och t om fått igång en tvättmaskin. 

Så värst mycket sömn har det inte blivit, och gårdagens ”glans” har runnit av. Håret står på ända, alldeles för långt och färgen ska vi inte tala om, något åt grävlingshållet kanske. Fast det är klart, det måste ju ha haft samma färg i går också. När jag tänker efter så har jag inte blivit ”donad” i skallen sen i september, så då kan man inte vänta sig så mycket bättre än det här. Det känns som om jag skulle haft väldigt roligt igår, festat och sjungit till fram på småtimmarna. Ögonen ville inte alls öppna sig, de ropar högt efter mera vila. Halsen svider och sångrösten har nog dragit iväg på semester till någon annan planet. Hur sjutton ska det gå med min medverkan i årets julkonsert? Det här verkar inte lovande alls.

Trevligt var det igår, men det starkaste jag drack var en julmust, så dagens tillstånd känns inte precis rättvist. Kan det vara av ångorna från de flesta andra som var på samma ställe? Det var jäkligt trångt i baren under kvällen, och att få lös ett glas kallt vatten var inte det lättaste. Då får du vänta blev svaret, och vänta fick jag, skulle kunnat dricka upp blommvattnet om det funnits någon vas, så torr var jag i halsen till slut. Den här jäkla hostan har visst bestämt sig för att vi är oskiljaktliga verkar det som…

Nåväl, det där är historia nu, en ny dag väntar. Mest känner jag för att sova tills förmiddagen blivit eftermiddag, men så kan det inte bli. Barnbarnet väntar, och har man skaffat sig barnbarn får man väl skylla sig själv, eller hur? Det blir nog bra det här, bara jag kommer igång igen. Får väl gå ut och slänga mig raklång i snön, då borde jag väl vakna till ordentligt. Det är åratal sen jag sist gjorde en snöängel, det kanske är dags. Fast jag tror jag sparar på det en stund till när jag tänker efter. Nu får det bli frukost. Tro det eller ej – jag är hungrig, trots allt jag klämmde i mig igår så ropar min mage efter en rejäl frukost. Sen får jag väl försöka släta ut lockarna en aning och göra mig lite presentabel inför mitt mormorsuppdrag. Lilla fröken väntar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s