Hem, ljuva hem…

Hemkommen äntligen, sent omsider. Kvällen var vikt för julbordsätning, väglaget var inte det bästa, men vad gör man. Är det beställt så är det beställt. Bara att ge sig ut i snöovädret och försöka hålla tungan rätt i munnen och bilen på vägen. Det gick vägen, för vi kom både dit och hem utan att några missöden inträffade, men rätt jobbigt var det.

Maten var som vanligt fantastiskt god och fast vi alla var överens om att äta sakta och njuta, så gick det väl precis som vanligt. Man kastar i sig maten och blir absolut proppmätt. Trots att det redan var överfullt i magen lyckades jag avslutningsvis också klämma ner ris a la malta, skumtomtar och brända mandlar.  Här vill jag lägga in ett litet minus till julbordet, det fanns ingen knäck! Nog måste man få en knäck efter maten när det är julbord? Kanske hade de hört talas om hur det gick för mig för nåt år sen, så de vågade inte, rädda att bli stämda. Den knäcken blev till en dyr tandläkarräkning för min del, men god det var den.

Sen, efter maten, inträdde den berömda paltkoman. Lyckades hitta en skapligt skön fåtölj och en ställning som tillät magen att jäsa ut i önskat läge. Turligt nog var det en trubadur som underhöll, och ingen dans. Skulle jag försökt mig på den sporten i det tillståndet tror jag att jag exploderat som en alltför uppblåst ballong!

På ditfärden var det ett väldans snöande, flingor stora som kravbrev singlade rakt mot vindrutan i en aldrig sinande ström. Hemfärden var betydligt lugnare. Mindre trafik och inget snöande. Visserligen ingen plogning heller, men man kan ju inte få allt här i världen. Undan för undan kunde jag släppa ur mina passagerare, och slutligen var jag hemma igen.

Nu väntar några timmars sömn innan jag ska stressa iväg för att skjutsa barnbarnet på sin dansuppvisning och direkt därifrån till ett bröllop. Bästa kompisens mamma ska gifta sig, och lilla fröken är bjuden på bröllop. Trevligt! Mormor och mamma har hjälpts åt att leta lämpliga klänningar och skor. Vi får väl se vad det blev till slut, det är inte lätt att bestämma sig alla gånger, och det där med högklackat kräver lite övning och en speciell snits. Hoppas jag hinner med melodikrysset också, det blir lite spända förhållanden på den fronten, annars får det bli via appen i telefonen efteråt. Men nu väntar kudden på mig. Natti!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s