3:e advent

Nu är söndagen här, vilodagen ska det väl vara, fast vem bryr sig om det nu för tiden? Det är ingen större skillnad på vardag och helgdag längre. Affärerna är öppna mer eller mindre dygnet runt och vi kräver tillgänglighet som om det vore en självklarhet. Man blir irriterad om inte affären är öppen precis när man kommer på att man behöver något. Inte vet jag om det var bättre förr, men nog är det väl konstigt att vi inte kan planera vår tillvaro lite bättre. Vi har bilar, datorer, mobiltelefoner och allehanda tekniska hjälpmedel, ändå är vi stressade och har svårt att få tiden att räcka till. Eller är det kanske just därför…?

I 52 år har jag hängt med hittills, det är ju så där mitt emellan, inte ung, men heller inte lastgammal (det beror ju på vem man frågar förstås!). När jag tänker tillbaka till min barndom så är det ändå så mycket som förändrats så ibland känner jag mig nästan som om jag kom från stenåldern. Farmor bodde mitt i skogen, genom någon slags pump hade hon rinnande kallvatten, det tyckte hon var toppen, naturligtvis fanns det ingen toalett, utedasset fanns ju. Ingen frågade efter mer, de slapp ju bära hinkar i alla fall. I ladugården stod korna som skulle mjölkas och en av mina starkaste barndomsminnen är när mjölken sen slogs i separatorn som vevades med fast hand av faster Greta. Än i dag kan jag blunda och se det framför mig och höra hur det plingade.  Eller när farmor gjorde smör, solgul, salt och gott som bara farmors smör kunde vara. Och stenkrukan som stod på bänken med kärnmjölk i. Det måste ha varit slitsamma dagar, men jag minns aldrig att jag kände en enda liten tillstymmelse till stress där, utan istället en speciell sorts fridsamhet, lugn och ro. Som om tiden var oändlig.  Man gjorde sina sysslor och sen vilade man, ingen som skulle iväg än hit än dit som vi håller på nu för tiden. Matinköpen planerades noga, varubussen kom väl kanske en gång i veckan, någon bil hade hon inte. Möjligen att någon av farbröderna kunde fräsa iväg på sin moped ner till civilisationen någon enstaka gång, men några större mängder fick man ju inte med sig på pakethållaren. Det var nog mera en liten lusttur, för att få se lite liv och rörelse. Fast jag är säker på att ”borta bra, men hemma bäst” var den devis de levde efter.

I all välvilja styckar vi nu sönder tiden för oss själva och våra barn, försöker att hinna vara med på så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Ett ständigt jagande och faran finns att våra barn är utbrända innan de ens hinner ut i arbetslivet. Mina sommarlov var oändligt långa, inget särskilt som måste göras, utan massor av tid till att ”bara vara”. Finns det någon unge som har det så idag? Inte många skulle jag tro, och kanske kan de tycka att det var synd om oss som inte hade tvspel, dvd och allt som finns nu. Men ändå tror jag att de flesta, ung som gammal, skulle må bättre än de gör idag om det fanns lite mera plats för att ”bara vara” i tillvaron.

Fast vem är jag att tycka och tro? Jag som är expert på att ständigt ha bråttom och alltid vara på väg någonstans, och som alltid brottas med känslan av att jag glömt något och inte räcker till. Faktiskt har jag numera den stora lyckan att ha sommarlov, precis som när jag var liten, men oändliga är de minst av allt. Istället fyllda av aktiviteter och åtagande och innan jag vet ordet av så har sommarn gått och kvar finns bara känslan av att jag inte hunnit något av allt jag tänkt göra. Ofta tänker jag att jag är lyckligt lottad som egentligen har allt man kan tänkas behöva. Egentligen är det väl så att jag har betydligt mer än jag behöver, det har nog de flesta av oss.

Kanske är det dags för mig och många andra att sätta sig ner och se över sin tillvaro. Så vitt jag vet har ingen ännu lyckats ändra på det faktum att det går 24 timmar/dygn, 60 min/timme osv. Så är det för oss alla. Vad vi sen gör med tiden vi har till vårt förfogande det är upp till oss själva. Ingen vet heller hur lång tid vi har var och en till vår jordavandring, tur är väl det! Men rätt säkra kan vi vara på när vi ska vandra vidare får vi inte en enda pryl med oss, så varför jaga som en galning för att ha råd att skaffa så många saker som möjligt. Bättre är väl att använda tiden till att vara med nära och kära, att prata om allt som man annars märker att man skulle ha sagt eller frågat, då när det redan är för sent. Man kan köpa mycket för pengar, men lyckan är inte till salu, den får man skaffa på annat sätt, och eftersom vi är olika som människor är det säkert olika vad som gör oss lyckliga också. Så gott folk, dags att stanna upp en stund och tänka efter. Vad är det som gör just dig lycklig?

Annonser

4 thoughts on “3:e advent

  1. inger skriver:

    Vilket fint inlägg, Monica!
    Lycka för mig är när jag mår bra, alla mina nära mår bra, jag har tid över, solen skiner, det är varmt och jobbet är kul.

    kram Inger

  2. Ängeln skriver:

    Tack för din kommentar Inger. Jag har tillbringat några timmar nu ikväll med en vän som behövde mig, du kan nog räkna ut vem. Om allt detta svåra som hänt dem visste jag inget när jag skrev mitt inlägg. Nu känner jag ändå starkare hur viktigt det är att stanna upp och ta sig en funderare över vad som är viktigt här i livet. Vem vet vad morgondagen för med sig?

  3. Inger skriver:

    Monica, du är välkommen på Lucia på Varglyan om du vill. Onsdag 14/12 kl 16.30, utomhus som ifjol.

    kram Inger

    • Ängeln skriver:

      Tack för det, jag ska försöka komma. Det är så fint med alla underbara ungar. Ögonen tindrar i kapp med glitter och ljus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s