Dag 2.

Så är vi då inne på årets andra dag. Den första förde inte med sig några omvälvande händelser, den gick mest i en stilla lunk. Tittade faktiskt lite på tv, något jag i stort sett aldrig gör, men hittade en fin dokumentär om vikten av att bevara vissa växter för att inte en del insekter ska försvinna. Såg också på Landet som inte längre är, en gripande film om Carl-Uno, Britta och Sture. Jag önskar att de kunde visa de här filmerna i skolan och diskutera med barnen omkring det de ser. Säkert har många av de som är unga nu aldrig mött den här typens människor. De är ett utdöende släkte.

Idag vaknade jag tidigt, tog mig i kragen och masade mig upp till ett qi gong pass. Det var länge sen sist, och det kändes. Periodvis gör jag qi gong varje dag, och det mår både min kropp och min själ bra av. Nu var det evigheter sen sist, visst är det märkligt att jag tappar tråden när jag som mest behöver det? Jag började med qi gong för en herrans massa år sen, tror att det var -98 eller -99. Jag kunde känna att min kropp nu är i lika dålig kondition som den var då, vanvårdad och sönderstressad. Det känns ungefär som om jag har ett spett i ryggraden, stelt och oformbart. Varje försök att försöka hitta ett läge utanför det stelnade läget medför ännu mera smärta. Fast det blir bättre för varje gång, det vet jag ju. Nu hoppas jag bara att jag kan hänga i och fortsätta qigonga tills jag ”förlöst” stelheten och får igång  cirkulationen. Jag trodde faktiskt inte att jag var i så dåligt skick som jag nu fick känna att jag var. För att klara av all värk stänger jag av mina sinnen och kör på i något slags krisläge. Det går ju ett tag, men håller inte i längden.

Nyårslöften är det ingen idé att jag ger, men jag försöker ändå att ta ett resonemang med mig själv, så här i 2012 års skälvande inledning, och fundera över mitt liv. 2011 förde med sig en del omvälvande händelser och insikter som jag bär med mig. Vad som kommer att hända under det här året vet jag inte. Inte allt, men en hel del är upp till mig. Då är det dumt att inte grunna lite över vad jag vill och vad jag inte vill. Sen får vi se då, hur jag lyckas hålla fokus på det jag vill och forma mitt liv som jag vill ha det. Jag ska i alla fall försöka, annars får jag skylla mig själv. De två sista åren har värken tagit kommando över min kropp, nu måste jag försöka återta makten. Det är ett stort och viktigt mål under det här året. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men jag har inget att förlora på att försöka. Det ska gå!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s