Hur det kan bli…

Det är trevligt att få sms, ja det beror förstås på vad det står i dem, men oftast är det ju trevligt. Jag fick ett idag som var faktiskt var lite extra. Såna får man inte varje dag precis, eller i varje fall inte jag. Det löd så här: Jag behöver dig ikväll, och var undertecknat med ett mansnamn. Jag ska erkänna att jag tittade till lite, och funderade över om jag hade läst rätt. Fast jag förstod ju vad han åsyftade, vilket inte var fullt så spännande som det verkar, men för all del trevligt ändå. Jag svarade i alla fall att jag skulle dyka upp, (det hade jag faktiskt tänkt redan innan jag fick smset) så förhoppningsvis blev han nöjd och glad över det svaret. Väl på plats sa jag till hans fru: du skulle minsann veta vilka sms din man skickar till mig. Naturligtvis blev hon nyfiken, och fick sig ett gott skratt när hon sen fick se med egna ögon. Delad glädje är dubbel glädje, så sant som det är sagt.

En annan inte så vanlig sak hände också idag. Nämligen att en bil körde av vägen, precis här nedanför. Jag bor mitt på en lång raka, men ändå lyckas någon då och då hamna bredvid vägen. Jag tror det här var den tredje som ”parkerat” precis här utanför, fast bredvid vägen då. Ja, det är klart, ska man ändå köra i diket är det ju praktiskt att göra det där det finns traktorer som kan dra upp en! Första gången det hände var det en bil som fick vrida av vägen för att inte köra in i bilen framför, som skulle svänga vänster. Han klarade bilen framför, men prickade lyktstolpen så den blev alldeles sned. Andra gången var det förmodligen några överförfriskade personer som haft svårt att fästa blicken när de susade fram i en stulen bil. Det var ölburkar och lite av varje runt omkring bilen. Och så nu då, en relativt ung person som tydligen tänkt göra en omkörning, men kom för långt ut på vägens vänstra sida, och i stället hamnade i diket. Så kan det gå. Tur ändå att ingen människa kom till skada. Det var nog en nyttig lärdom för just den här personen. Rätt nyttigt för oss andra också, man kanske tänker efter lite mera så länge man har händelsen färsk i minne.

Nej, nu börjar det bli hög tid för medelålders damer som mig att tänka på sin skönhetssömn. Antar att jag skulle få göra som Törnrosa, sova i hundra år, om det skulle göra någon nytta för skönheten, men läggdags är det väl hur som helst. Natti på er!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s