Fullt upp – från det ena till det andra….

Ska väl försöka skriva lite idag med då. Tur att jag skrev redan på morgonen i går, annars hade det nog inte blivit något. Lade mig redan klockan halv åtta nämligen, då var det slut på krafterna. Lite väl tidigt, jag vet, men vad gör man när orken tar slut? Hade tänkt läsa lite och så putsa på min kniv, men av det blev det intet. Somnade och sov ända till klockan var sex på morgonen. Antar att jag behövde den vilan. Det blev ju lite knapert med sömn under helgen, och jämt och ständigt är det fullt upp verkar det som. Antingen sover jag, eller så är jag på väg någonstans.

Även den här dagen har varit full av göromål. Bakade en sockerkaka tidigt i morse, och for till jobbet två timmar tidigare än vanligt. Jag skulle nämligen få besök av chefen idag, och för att hinna prata lite innan ruljangsen drog igång måste vi göra det före. Det var första gången vi träffades, hon började sitt jobb i december, så vi har inte hunnit tidigare, men har pratat i telefon och mailat. Det är ju alltid spännande att se om röst och människa passar ihop, och om den bild man gjort sig stämmer. Jag visste att hon var ung och kom från Stockholm, så mycket mer kände jag inte till. Egentligen vet jag inte så mycket mer nu heller annat än att hon är trevlig och lätt att prata med och inte rädd för att ge ett handtag. Det är ju en bra början. Mycket beror ju på hur man själv är också, och hur man väljer att uppfatta saker och ting. Det är trevligare för en själv om man försöker hitta positiva saker, än om man letar fel och brister. Det är i alla fall min teori.

Även kvällen har varit uppbokad, det var knivmakardags igen. Inte ett endaste dugg hade jag hunnit göra sen sist, men nu har jag putsat och putsat, och så putsat lite mer ändå. Jäsingen så fint det blev, tycker åtminstone jag, fast jag är väl inte direkt opartiskt förstås. Man börjar med slippapper 230, sen 320, 400, 600, 800, 1000,1200 och slutligen med fin, fin stålull. Det var väl ändå själva den om inte det skulle bli lent och fint. Idag fick jag inte ta med min kniv hem igen, för den skull ”bada” i linolja. Det kändes lite sådär att lämna den kvar, men det ska bli spännande att se hur den ser ut nästa gång. Då är det också dags att börja med slidan. Det gruvar jag mig lite för måste jag säga. Allt är så himla omständigt och det gäller att vara noggrann så in i bomben. Jag är lite för otålig av mig, men det ska bli spännande. Värst är ju att allt är så himla svårt. Jag vill ju att det ska bli fint, helst alldeles perfekt, men det blir det ju inte. Fast hittills är jag ändå väldigt nöjd, även om jag är väldigt medveten om att jag inte skulle kunna göra om det igen utan att ha handledning och mycket hjälp från min lärare. Ja, nu är det i alla fall en vecka då jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag inte gör något hemma, eftersom jag inte kan göra något förrän nästa vecka.

På vägen hem slank jag in en stund på körövningen. Oj vad det kändes att jag inte varit med och sjungit på länge. De låtar kören håller på med just nu är helt nya för mig allihopa, så jag skulle verkligen behöva vara på plats varje vecka. Men man kan ju inte vara på mer än ett ställe i taget, hur gärna man än vill, och nu måste jag se till att min kniv blir fix och färdig.

Närmast på programmet står nu en träff med John Blund. Jag börjar bli trött, fast jag har druckit alldeles för mycket kaffe idag, det känner jag. Nu får det ändå bli tack och godnatt från mig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s