Full fart….

Redan fredag igen, himmel så fort tiden går. Jag fattar inte var tiden tar vägen, jag hinner inte med helt enkelt. Det känns som om jag håller på att sova bort livet nu för tiden. Jag har verkligen ändrat på mina vanor sen jag blev femtio. Före femtiostrecket var jag uppe hur länge som helst, efter började jag vakna klockan fem om morgnarna, och nu går jag titt och tätt och lägger mig när klockan är åtta. Kära söta, nog verkar det som om jag är på väg utför. På retur, som en kille kvicktänkt uttryckte sig en gång, fast det var rätt många år sen, så det höll jag inte med om då. Nu kan jag väl inte annat än instämma i att jag alldeles väldigt verkar vara på retur.

Den värkfria dagen jag önskade mig igår, ja den blir då förvisso inte idag i alla fall. Min ständige följeslagare, värken, är pigg och alert. Man kunde ju tycka att han kunde ta ledigt någon dag emellanåt, eller åtminstone försova sig. Men inte då. För det mesta väcker han mig med jämna mellanrum under natten också, även om han blivit lite snällare just nattetid. Tar jag tre olika värktabletter precis innan jag lägger mig kan jag ändå sova rätt skapligt. Det får jag väl vara nöjd med antar jag. Det finns inte så mycket annat att välja på.

Nu ska jag ge mig i väg till kneget och avsluta arbetsveckan. I flygande fläng tänker jag, vi får väl se hur det blir med den saken. Föresatsen är ju åtminstone god. Mina planer är att snarast möjligt efter arbetet bege mig ca 30 mil söderut för att hälsa på ”lillungen”, som ju inte är så lite nu för tiden. Ändå tycker hon det är roligt om mamma kommer och hälsar på då och då, och det tycker ju mamma också! Sålunda planerar jag att stoppa hundar och gubbe i min gamla skorv till bil och dra iväg. Hästskötare är inkallad, så vi kan stanna över natten, och är jag riktigt snäll kanske dottern förbarmar sig över den vildvuxna kalufsen innan jag vänder kosan hemåt igen, någon gång runt lunchtid i morgon. Det där med melodikrysset i realtid spricker väl förmodligen även denna vecka, det får bli en senare fråga. Men jag har föresatt mig att hinna hem så jag kan lufta fiolen på Vanåstämman i alla fall. Det är inte så många tillfällen till buskspel vintertid, så det vill jag inte missa. Förmodligen blir det en lång dag, men jag får väl vila ordentligt på söndagen.

Ja, så är mina planer. Sen får vi se hur de håller då. Det visar sig. Men nu – plikten kallar!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s