Tisdag 10 april 2012

Uppe med tuppen idag också, fast katterna tyckte visst ändå att jag sov för länge. De hade redan gått upp alldeles på egen hand när jag smög upp, och stod och knaprade på sin mat. (De är visst som jag, hungriga så fort de slår upp ögonen.) Hundarna däremot sover fortfarande, de är riktiga sömntutor.

Återigen möttes min syn av ett snötäcke på marken. Visserligen väldigt tunt, men vitt är det. Det regnade rätt skapligt igårkväll när vi åkte hemåt efter påskmusikalen. 1 plusgrad var det då, men har väl blivit lite kallare och övergått i snö sen framåt natten. Just nu är det uppehåll i alla fall. Solen har visst också tagit påsklov, den har väl åkt till sydligare breddgrader eller nåt sådant, för det verkar inte som den tänkt återvända under hela veckan. Synd om alla lediga barn tycker jag.

Men gårdagens besök på påskmusikalen om Jesus liv och död måste jag allt säga några ord om. Vilken upplevelse! Precis så bra som jag trott att det skulle vara. Mäktigt! Jag får erkänna att jag torkade tårarna mer än en gång. Det blir någonslags magisk kontakt med hela händelseförloppet, nästan som att jag är en av de som är på scenen, att hela publiken deltar. De två timmar spelet håller på försvinner med hissnande fart. Ingen träsmak i baken eller tittande på klockan för att man önskar att det skulle vara slut, möjligen tvärtom, att man önskar att de ska kunna förhala det hela lite, så man får vara där ytterligare en liten stund. Jag blev väldigt gripen. Jag funderar över hur det känns att spela Jesus och dö på korset. Nog måste det vara en oerhörd upplevelse fast det inte är på riktigt? Eller att gestalta Judas och förråda Jesus…

Tänk att få vara med i en sån uppsättning någon gång. Den tanken får mig att önska att jag hade livet framför mig istället för tvärtom, vilket ju är ett faktum. Det är inte så många roller för medelålders, eller äldre kvinnor i musikaler tyvärr. Man ska vara ung, smal och vacker, dessutom kunna sjunga lite extra bra också. Inget av det där stämmer på mig så det är nog lika bra att lägga ner de här drömmarna på en gång. Nu är det heller inte någon av mina större drömmar precis, så det smärtar väl inte så oerhört att konstatera den saken.

Men ändå, det måste vara fantastiskt att få vara en del av det här, den känslan skulle jag vilja uppleva. Just att det hela händer på Missionshuset i Insjön, inte på någon musikalscen i Stockholm eller Göteborg gör det ännu mer fantastiskt. Det är vanliga människor som deltar, inte proffesionella musiker och skådespelare. När vi i publiken lämnade lokalen kunde vi se hur mängder av barn och ungdomar som deltagit i det hela, kånkade ut med sin väska, balanserande den ros de fått under applådernas jubel, satte sig på sin cykel och cyklade hem till sitt. På bara några minuter transporteras de från Jesu tid till år 2012 igen, men nog måste de bära med sig något av det här för resten av livet.

Nej, nu får jag ta mig i kragen och återvända till här och nu. Plikten kallar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s