Stoppa världen, jag vill kliva av….

Men oojjj, dagarna går och jag hinner inte med. Redan är det fredag, vart sjutton tar tiden vägen? Hur gör man för att sakta ner tiden? Ja, det är förstås omöjligt. Tiden rullar på precis som den gjort i evinnerlighet. Det är väl något tryggt i det också, att ingen lyckats uppfinna någon manick som de manipulerar nutiden med, men just nu känns det som om jag skulle vilja sätta ner foten och hålla emot så att det går lite långsammare.

Ja, jag vet – det är mig själv jag måste ta i hampan, stanna upp lite i tillvaron och fundera över vad som är viktigt och strunta i resten. Fast det är lättare sagt än gjort. Jag vet ju vad jag vill egentligen, men sen bestämmer ju inte jag över hela världen precis. Att ändra på sig själv är svårt, att ändra på andra är ännu svårare, för att inte säga omöjligt. Nog är vår livsresa en utmaning minsann! Nog stämmer uttrycket ”Det är så spännande att leva, för då får man se hur det går”…

Gårdagen bjöd på en del oplanerade händelser som gjorde min dag lång och trevlig. Bland annat dök en sångarkamrat upp när jag tagit mig i kragen och höll på med lite trädgårdsvårdande insatser. Vi tillbringade nån timme under glatt samspråk, och en kaffetår hann vi med också ute i trädgårdsmöblerna. De har minsann inte blivit använda på länge, tror det är andra gången på hela sommaren. En annan sak som inte blivit mycket använd på flera somrar är min motorcykel. Min besökare, som anlände på en blänkande snygg hoj, ville förstås inspektera och lätt skamsen visade jag upp min pärla som var allt annat än skimrande. Här finns ännu en uppgift jag får se till att ta itu med.

Kvällen avslutades med min namne, lite kex och ost, ett par glas rött och varsin fiol. Nu blev inte fiolerna så värst mycket använda , för vi hade hur mycket som helst att prata om också, men en stund hann vi med att spela i varje fall. Jättetrevliga timmar blev det, fjärran från fotbollssurrande tvapparater ventilerades både det ena och det andra, ännu en gång kan jag konstatera att tiden går alldeles för fort. Vi skulle nog inte haft något problem att fortsätta betydligt längre, men lite sömn får man väl se till att få ändå. Som medelålders har man inte riktigt samma uthållighet som i ungdomens dagar. Dessutom ska jag ge mig iväg ut på Dalarnas vägar även denna dag, nu med en bilverkstad i Rättvik som målet för min resa. Vi får se hur jag ska fördriva timmarna som billös, det blir nog inget problem skulle jag tro. Antikaffären och biblioteket brukar vara några anhalter, och kanske är det dags för en tur ut på långbryggan, det var många år sen sist. En sak vet jag i varje fall säkert, och det är att en god Rättviksglass ska inhandlas under besöket.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s