Måndag 9 juli 2012

Igårkväll gjorde jag något som jag aldrig gjort förr i mitt 53-åriga liv – zumba. Jag hade ingen riktig aning om vad jag gav mig in på, men hade hört ryktas om att det skulle vara så kul och bra, så jag tänkte att det får man väl prova på när man har chansen. Kul var det, något mitt emellan dans och aerobics kan man kanske säga. Full fart, musik och glädje. Inte optimalt för mina kroppsliga problem, knäna protesterade rätt omgående, men det får man väl ta. Även axlarna slet ont, men ont har jag ju i alla fall, så man kan ju lika gärna ha roligt under tiden. Jag var beredd på världens träningsvärk, men än så länge är det lugnt, mina vanliga värktabletter dämpar väl det värsta. Vi får se hur det blir under morgondagen, blir det riktigt rejält brukar dag 2 vara värre än dag 1, så det är bara att vänta och se. Sitter armar och ben där de ska på söndag gör jag nog ett nytt försök. Kanske lyckas jag få till några fler rörelser då, för nog får jag erkänna att mitt ben och armsprattel mest var med egen koreografi, även om avsikten var att göra lika som den duktiga dansläraren som med outtömlig energi studsade runt en hel timme framför oss ”zumbianer”. 71 stycken var vi visst sammalagt, unga och gamla i en salig blandning. Jag hade med mig mitt barnbarn som är 10 år, den första jag pratade med när jag kom dit var en 79-årig kvinna! Deltagarna var mest av kvinnligt kön förstås, endast två killar var modiga nog, eller så var de tvångskommenderade av sina sambor…

Idag har det regnat, och regnat, och regnat… Att göra något ute var inte att tänka på, istället blev det en tur till knivveckan i Ludvika. Där fanns mycket fint att kika på, men några inköp blev det inte, först ska jag göra färdig den kniv jag redan köpt material till, sen är jag sugen på att göra en liten kniv efter det, men en sak i taget. Det är många timmars arbete som ligger framför mig.

Sen blev det också ett besök hos kära mor för att säga ett något för tidigt grattis – hon fyller år i morgon nämligen. Där for några timmar iväg, under tiden hann vi fika, fixa en del dataproblem och avsluta med lite mat. Det blev en rätt trevlig dag till slut, trots tråkigt väder.

Hemfärden blev rätt spännande, det myckna regnandet har ställt till vägarna och naturligtvis skulle sambon se förödelsen på nära håll. Något jag helst velat slippa. En i ungdomen upplevd rätt obehaglig händelse kopplad till forsande vatten bär jag med mig i ”ryggsäcken”, och mitt blodtryck, som redan är för högt, steg ännu mer när vi skulle åka bil genom översvämmade vägar. Usch och fy säger jag, medans sambon tyckte att jag var löjlig. Det må så vara, men ibland spelar det ingen roll vad förnuftet säger, när känslorna säger en helt annan sak. I varje fall slutade det hela med en återvändsgränd, vi fick helt sonika vända, eftersom vägen var avspolad och det gick inte att komma fram. Gosse vad glad jag var när jag återigen hade ”fast mark” under hjulen! Jag tog en del kort, orkar inte kolla nu, men eventuellt hamnar de på bloggen nån annan dag. Om jag inte var för skakis, så allt är bara sudd.

Men nu säger jag tack och godnatt. Dags att sova. Imorgon blir det en stadsvända igen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s