Torsdag 19 juli 2012

Lite trött har jag varit denna torsdag. Jag var nämligen chaffis till Malung igår, dansbandsveckan är ju i full fart där. Man var inte ensam där precis, några till hade liksom kommit på samma idé. Inte riktigt min grej det där, jag gillar att dansa, men inte när det blir så mycket folk. Trång och eländigt, för att inte tala om hur varmt det blir när man trängs med alla andra dansande par. Fast jag borde dansa oftare, man blir jäkligt ringrostig när det blir så långt emellan. Och konditionen är inte heller vad den borde vara.

Jag är glad att jag inte bor i Malung faktiskt, skulle inte alls trivas med att folk från när och fjärran invaderades mitt samhälle så till den milda grad. De flesta är säkert trevliga, men i alla fall – trafikköer, brist på parkeringsplatser osv. Nej, usch, inget för mig!

Väl hemma igen var jag rejält hungrig och försåg mig med fil, flingor och ostmacka innan jag gick till sängs. Väldigt tidig frukost, eller väldigt sen kvällsmat kanske. Sova när man är hungrig går i varje fall inte. Somnade gjorde jag, men vaknade igen efter bara tre timmar, sen var det stört omöjligt att somna om igen. Så typiskt när jag inte alls behövde gå upp.

Jag hade haft funderingar på att besöka Bastbergets fäbodar som hade fäboddag idag. En kompis frågade tidigare om jag hade lust att hänga med dit, fast sen visade det sig att hon skulle göra något annat istället. Tänkte då åka själv, för jag hade en förhoppning om att kunna köpa bondsmör även detta år. Det är så supergott! Fast sen började det regna, och regna, så då fick det vara även för mig. Dessutom har kaffepannan gått varm idag. Det ena besöket avlöste det andra, så tiden räckte helt enkelt inte till. I ett huj var det dags att göra sig färdig för kvällens åtagande.

I en svag stund hade jag nämligen lovat ut att ta med mig några vänner och underhålla i kyrkan. Kul i och för sig, men också gruvsamt. Dröm om min förvåning när det kom så många som 45 personer för att höra på oss. Det trodde jag minsann inte! Helt perfekt gick det väl inte, men klart godkänt ändå. Roligast var det när vi repeterade en stund före! Då kunde jag njuta av stundens behag! Jag blev lite nervös sen, när jag såg min fiolfröken i publiken, så första låten var rätt skakig, men sen skärpte jag till mig. Jag vet ju att hon unnar mig allt gott, så varför ska jag då vara så fjantig och bli nervös av hennes närvaro? Dessutom är det ju så att jag verkligen gillar att spela med de här killarna, de är så duktiga, och jag förundras över att de låter mig få vara med och spela tillsammans med dem. Lite extra kul var det att vi idag också framförde tre av mina kompositioner.

Nej, nu ska jag be att få tacka för mig. Dags att lägga pannan mot kudden och försöka sova kapp några av de timmar jag missade förra natten.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s