Buurrrr…

När jag kom till jobbet i morse var det kallt som attan, och inget varmvatten fanns det heller. Någon hade redan ringt och felanmält, så jag trodde det var lugnt. När klockan var straxt efter 13 hade inget hänt på den fronten, då tappade jag tålamodet och slängde mig på telefonen. Ja, egentligen hade tålamodet tagit slut redan tidigare, men då var det ingen telefontid, så det var bara att vänta till klockan blev ett så jag kunde ringa. Jag anstränger mig för att inte vara allt för otrevlig, det var ju trots allt inte kontoristens fel att jag höll på att frysa ihjäl, och kanske var det bara bra att jag blev lite uppeldad när jag får veta att ingen gjort någon arbetsorder på den tidigare felanmälan. Jag blev i alla fall lite varmare tack vare den saken. Men nog är det väl själva den att det ska ta en hel dag och flera samtal att fixa en sån här sak. När det är dags för mig att gå hem kan man nätt och jämt känna att det ljummar lite i vattnet:

Man ska visst vara besvärlig och ringa hela tiden om det ska hända något. När jag kommer ut så känner jag att det är betydligt varmer ute än inne, och här har 100 personer, varav 90 barn, tillbringat dagen.

Nu har jag varit frusen hela dagen, och tänker säga godnatt och krypa ner under ett tjockt täcke för att försöka komma i rätt temperatur till morgondagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s