Lördag 8 december 2012

Vad ska man säga om den här dagen då? Ja, det är ju inte gott att veta då det inte har varit så många timmar än. Jag lyckades i varje fall sova tills klockan var halv åtta idag, det händer inte ofta. I och för sig blev det inte mer än fem timmar, eftersom jag la mig sent, men vanligtvis vaknar jag mellan klockan tre och fem varje morgon. Jag antar att det är ett tecken på att jag börjar bli gammal, andra tecken börjar också visa sig…

Det jag har inprickat på agendan är förstås melodikrysset, det är ju stående varje lördag klockan tio, om jag inte råkar vara uppbokad av något annat så det blir via webben så snart som möjlighet finns. Idag blir det i varje fall via radio på precis rätt tid. En av krysskompisarna har åkt till Stockholm, den andra är hemmavid så vitt jag vet, så vi får se om det blir gemensamt kryss, eller var för sig. Det visar sig.

Fram emot kvällningen ska jag agera chaufför och plocka upp en del vänner för att sen åka iväg och äta julbord, Dessutom blir det underhållning, så det får vi hoppas blir en trevlig stund. Jag antar att man som vanligt blir mer än proppmätt, och råkar i halvkoma sen när matsmältningen drar igång med processen att bearbeta röran jag stoppat i mig. Hoppas de har mycket god sill och sånt, och förstås ett digert efterrättsbord. Varmrätten brukar jag knappt röra, det är ju som regel sånt man gör mycket godare hemma. Ingen kan göra godare Jansson än min svärmor, det är jag säker på! Undrar just vad jag ska sätta på mig? Min garderob är inte särskilt omfattande, eller jo, nog finns det en hel del där, men allt verkar ha krympt. Konstigt! Jag är inte särskilt road av att botanisera i modevärlden heller, för mig räcker det om plaggen känns bekväma att ha på sig, och det är väl inte alltid det överensstämmer med det modelejonen tycker man ska ha på sig just nu. Jag får väl köra med min vanliga taktik, att bestämma mig precis när jag ska iväg, då har jag inte tid att vela, utan får ta det första bästa.

Lite sorgsen känner jag mig, upptäckte igår via FB att en god spelmansvän gått bort. Jag visste ju att han var sjuk, men hoppades att han skulle orka kämpa emot en stund till, tyvärr blev det inte så. Han var av en särskild sort, en sån som gjorde avtryck djupt inne i hjärtat, och där kommer han att finnas kvar, väl bevarad. Vi är många som under årens lopp haft roliga episoder tillsammans med denna man, och han har haft stor betydelse för spelmanstraditionen här i vår kommun. Vila i frid Knaggen. Vem vet, en dag kanske vi får spela tillsammans igen. Jag är säker på att Sankte Per höll upp dörren på vid gavel när du knackade på och många av dina forna spelmansvänner är glada över att få möta dig igen. Nu blir det drag däruppe i himmelens storstuga!

Nej, nu får jag skaka av mig sorgligheten och återvända till här och nu, det enda vi har. En tvätt väntar på att hängas, och sen ska det bli Qi Gong innan frukosten ska intas. Sen är det snart kryssdags…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s