En spelmans jordafärd…

Så, då har jag återigen börjat att se på ett tv-program och när jag vaknar är det något helt annat! Nog är det väl själva den. Tvn är ett riktigt sömnpiller!

Mina planer för dagen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det här var mina intentioner: vakna, frukost, sjukgymnastik, jobb, åka på begravning, tillbaka till jobb och sen innan det blivit allt för sent dra iväg 30 mil söderut för att hälsa på dotter/måg och dessutom bli befriad fran min hemska kalufs. Så blev det inte. Planen höll rätt länge, ända tills den sista jobbdelen var avklarad, då var klockan redan så mycket och jag så trött att det där med att dra iväg 30 mil söderut inte längre var något alternativ eftersom jag måste vara tillbaka här hemma redan imorgon eftermiddag igen.

Den viktigaste händelse idag blev att följa en spelmanskamrat till sista vila. Kyrkan var i det närmaste fullsatt, vilket inte är förvånande alls. Dagens huvudperson var en man som man kommer att minnas med glädje. Kan man säga att en begravning är trevlig? Det kanske låter konstigt, men trevligt är precis vad det var. Väldigt sorgligt också, jag hade förstås glömt näsduken och den skulle behövts, men allra mest var det en stund fylld av alla deltagandes varma minnen av olika episoder tillsammans med vår gemensamme vän. Han har betytt mycket för många, och kommer att leva vidare i våra minnen. Det känns fint att få ha varit med och tagit farväl, fint var det också att vi närvarande spelmansvänner fick avsluta minnesstunden med spelmansmusik. Precis så skulle det vara. Vila i frid, du är saknad men inte glömd.

Imorgon väntar adventskonsert i grannbyn kl. 16.00, på söndag är det träff med spelmansvänner kl. 15.00, alltså hinner jag inte åka de många milen till dottern för att bli friserad då heller. Kommande vecka består av jobb och vår adventskonsert på fredagen, sen står julen för dörren. Återstår bara att fortsätta mitt liv som långhårig ”grävling” och försöka stå ut till nån gång efter jul. Hur det ska gå till vet jag inte, men så måste det bli nu då. Suck, jag har inte fått mitt hår fixat sen i september, det är synd och skam… Inte konstigt att jag ser ut som jag gör nu då. Att få klippa sig kort är rena hälsokuren för mig. Det är väl olika för olika personer, men för mig fungerar det som en riktig energibooster. Jag mår verkligen inte bra av att få för långt hår, så när jag får klippa mig känner jag mig som en ny människa. Men som man säger: den som väntar på nåt gott…. Gosse vad jag väntar och längtar.

Nu ska jag försöka lägga mig, har ju ”sovit tv”, så just nu känner jag mig klarvaken, men  det är väl bäst att försöka vända dygnet i rätta banor, och sova när man ska sova.

Annonser

2 thoughts on “En spelmans jordafärd…

  1. Inger skriver:

    Att vara långhårig är bland det mest negativa jag vet … är frisyren i ordning känns livet lätt, och jag känner mig så fräsch jag kan … så jag vet hur det känns. Dessutom är vädret inte som gjort för någon längre resa …

    kram Inger

  2. Ängeln skriver:

    Nej, med facit i hand var det ju bäst som skedde, att jag inte hann iväg, men usch för mitt hår just nu. Fast bättre vara långhårig och oskadd, än nyklippt och kanske råka ut för en trafikolycka. Skönt att nån förstår mig i varje fall! Att få klippa sig är en av livets höjdpunkter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s