Sent uti säng och bitti upp igen….

Jodå, det gick bra med gårdagens adventskonsert. Myggorna i halsen höll sig skapligt lugna, däremot tror jag att jag hade besök av en tupp rätt som det var. När man ligger så där på gränsen för att rösten ska hålla kan det hända lite saker. Jag tror inte någon annan hör det, men man känner att man inte har riktigt kontroll, och att det ibland händer lite oväntade saker, men i det stora hela gick det väldigt bra. Det är några passager där min insats är skapligt viktig, där fick krutet läggas. Sen får man se till att ha en halstablett inne samtidigt som man sjunger, det är inte det lättast, men det går med lite träning. Idag blir det i varje fall inget sjungande, nu är jag rätt ”grovmåla”. I så fall får jag nog ta basstämman…

Kyrkan var full av förväntansfulla människor och jag tror inte de blev besvikna. Just på såna här evenemang dyker det upp en hel del människor som man sällan ser till på den platsen annars. Inte för att jag ska skryta med att jag är där så ofta heller… Men det är som att vi människor åtminstone en gång om året behöver en dos av de här underbara sångerna. Det finns ju en del klassiker som man bara inte kan låta bli att ha med, det blir liksom inte rätt om de inte får vara med. Vår solist, Åke Edvinsson, sjöng med stor inlevelse, han har en väldigt fin röst och gjorde väldigt personliga tolkningar av de låtarna han framförde. Just då skulle jag vilja vara i andra änden av kyrkan, få blunda och bara njuta av hans vackra stämma från ”rätt håll”. Helheten blir inte riktigt densamma när man står bakom solisten, som vi i kören gör, men väldigt njutbart var det ändå.

Efter konserten har vi som tradition att åka till panget och äta risgrynsgröt och skinkmacka. Så även detta år. Oftast har vår konsert ägt rum mitt i veckan, då blir det lite stressigt, alla har bråttom hem och vet att de ska upp till arbetet kommande dag. I år blev det en fredagskväll och det var mycket bättre. Alla satt lugnt och njöt av känslan av tillfredsställelse efter en väl genomförd konsert, och så av gröten och varandras sällskap förstås. Kvällen blev sen innan vi skiljdes åt, och sen kunde jag ändå inte somna när jag kom hem. Jag har rätt lång nedvarvningssträcka efter såna här urladdningar har jag märkt.

Trots sen kväll vaknade jag tidigt, fast det är väl som vanligt. Det hör väl åldern till… Förhoppningsvis kommer den långväga dottern och mågen hem idag, imorgon firar vi jul, och sen vänder de tillbaka söderut igen på julaftonens förmiddag. Om alla planer håller, det vet man aldrig. Det är mycket som spelar in, och man får ta det som det blir.

Nu ska jag sätta mig ner och göra en koll med mig själv över vad som måste fixas, nån julklapp måste väl inhandlas antar jag, och så väntar ju melodikrysset i julvariant, det måste jag försöka klämma in också. Bäst att sätta fart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s