18 januari 2013

Så blev det då fredag, arbetsveckans sista dag. Fortfarande inga fungerande kylar på jobbet, däremot en reparatör som tillbringat dagen med att försöka få ordning på det hela. Stackarn, det var inte utemekarväder idag precis. Och ändå var det ute han måste vara större delen av dagen, eftersom kompressorer och allt vad det heter sitter just ute. Han fick ju komma in och värma sig emellanåt, fylla på med lite varmt kaffe, så han inte skulle frysa ihop alldeles. Precis när han trodde att han var klar för dagen och att problemet var löst uppstod ett nytt problem, och så fick han lov att stänga av alltihopa för att inget mer skulle gå sönder. Nu kommer han tillbaka igen på måndag. Det var i och för sig den trevligaste karlen (heter det så? karl’n?) jag träffat på mycket länge, så det känns bra att just han är den som ska sköta om mina apparater framöver, men det hade ju varit bra om själva problemet varit löst vid det här laget. Det har varit fyra olika reparatörer vid de senaste fyra besöken, och det är inte bra. Man kan ju tycka att den som varit där först skulle uppdatera nästa på vad som blivit gjort osv, men icke. Varje gång har det blivit min uppgift att försöka bringa någon klarhet i vad som blivit gjort och varför, inte det lättaste att förklara något som man inte begriper hälften av…

Väderleksprognosen för måndagen lovar minst lika kallt som idag, förmodligen lite kallare ändå. Synd om den stackaren om han får ännu en frysardag, men inte mycket att göra åt, jag måste ha igång mina kylar. Nu kan man ju faktiskt fundera över om det ändå inte varit billigare att köpa nya kylar istället för att kosta på reparationer i massor på urgamla apparater, men därvid lag har jag inte mycket att säga till om, så det är väl ingen större idé att bry sin hjärna med såna funderingar. Det finns ju chefer som har hand om de tankegångarna. Nån slags plan har de väl förmodligen. Det visar sig framöver antar jag.

När jag kom hem, gott och väl 1,5 timmer senare än vanligt, fick jag veta att vi var bortbjudna på västerbottenostpaj och tv-tittning (hockey). Egentligen hade det varit skönast att få slappa hemma, men om man aldrig går ner i varv så funkar det ju ändå. Pajen var god, och trevligt var också sällskapet, så helt plötsligt har timmarna runnit iväg.

Nu är det hög tid att krypa ner för en stunds vila, så huvudknoppen får ta igen sig innan det är dags att gnugga geniknölarna under melodikrysset. Lördagens högtidsstund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s