En ny vecka…

Ja, så är det åter måndag. Helgen har varit intensiv, det kommer även veckan och nästa helg att vara, det vet jag redan på förhand. Men mycket kul är på gång, så det lär väl gå bra trots att det är fullt upp.

Gårdagen avslutades med spelning tillsammans med ett av mina spelmanslag. Det blev lite för stressigt i början, eftersom jag dessförinnan var i bortersta änden av vår kommun och framträdde tillsammans med min kör. Samåkning gäller ju i mesta möjliga mån till såna tillställningar, och av olika orsaker bar det sig inte bättre än att mina spelmanslagskompisar fick tvungen att vänta på min entre. Det är nämligen bara jag som har nyckel till vår övningslokal. Med andra ord ingen riktigt lyckad start, men vad gör man? Jag hade innan försökt övertyga en av de andra att ta hand om nyckeln ifall jag skulle råka bli sen, men det ville hon inte. Då var det inte så mycket att göra åt saken, jag hade också ringt hem och förvarnat om att jag skulle bli en aning sen. En och annan var nog lite purken, men allt eftersom tinade de upp och kvällen blev trevlig, och för vissa av oss även sen. Tiden går fort när man har roligt! Jag skulle vilja spela och sjunga hela dagarna – men det klarar inte min kropp längre, och inte ger det mycket klirr i kassan heller för den delen. Men kul är det – och för min del är musiken livsnödvändig. Jag behöver det för att orka med tillvaron. Musiken rensar bort sorger och smärta, åtminstone för en stund. Gott så!

Tidigare på dagen hade jag uppvaktat en 65-åring, vilket jag förresten gjorde även förra söndagen. Det har alltså blivit tårta två söndagar i rad, vilket kanske inte är det bästa för min kroppsfason, men gott är det. Ja, det sägs ju att man ska kunna låta bli att ta av det som bjuds, men den styrkan har jag inte lyckats uppbringa än. Det hade naturligtvis varit bra om jag klarat den saken, men den utmaningen får jag väl ha jag kvar ett tag till antar jag. Livet är orättvist, en del människor kan frossa i både det ena och det andra och är ändå smala och smidiga. Jag var väldigt smal som ung, nästan för smal, men det har minsann gått över för länge sen. Nu smyger kilona på ett efter ett bara jag tänker på något smaskens! En medelålders rulta beskriver väl bäst mitt utseende nu för tiden. Fast det finns värre öden, jag  får försöka lära mig att tycka om den där jag är innanför skalet, och hoppas att de som är viktiga för mig gör detsamma.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s