♥♥♥…

Det blev ungefär som jag trodde, kyrkan var fullsatt och mer därtill. Det är nog första gången man fått ha ståplats på en begravning i vår kyrka. På något sätt passade ståplats extra bra just idag, parallellen till Leksands IF och ”norra stå” är ju ofrånkomlig. Leksandstemat och de blåvita färgerna fanns överallt, precis som vår gemensamme vän skulle ha velat. En stund som var oändligt sorglig, men ändå ljus och fin. Vår präst är fantastisk, precis som man vill att en präst ska vara! Med fler som henne skulle inte kyrkbänkarna gapa tomma! Vad vi kommer att sakna henne när hon försvinner härifrån.

En sak som grep mitt hjärta oändligt var när ett av byns orginal som en av de sista personerna kom in i kyrkan. Bara det faktum att han tvättat sig, letat fram en svart kostym rörde mitt hjärta. Under begravningsceremonin kunde han inte hindra tårarna, näsduk hade han nog inte tänkt på. Han trodde kanske inte att han var typen som skulle gråta. Det trodde nog inte jag heller, men grät gjorde han, och efter en stunds funderande räckte jag honom min medhavda näsduk och mötte en blick av tacksamhet. Den kom till pass mer än en gång. När det blev dags att gå fram till kistan för att ta avsked, trampade han oroligt fram och tillbaka en stund, sen tittade han återigen på mig och sa: nej, nu går jag hem, och så gick han. Jag kom på mig med att tycka att det var synd, ville nästan ta honom under armen och säga: nej stanna här och gå fram tillsammans med oss. Tyckte på något sätt att hans anstängning för att visa sin medkänsla var mer värd än alla andras som var där.

När vi kom ut ur kyrkan såg jag att han dröjt sig kvar utanför. Vad rör sig i hans hjärta, det hjärta som finns där långt inne, gömt bakom det ovårdade yttre. Hur ofta är det någon som möter hans blick, så där på riktigt, inte bara ser förbi, nästan rakt igenom? Jag lovar mig själv att i fortsättningen se honom och andra på ett nytt sätt. En vänlig blick och ett leende kostar inte mycket ansträngning, men det kan betyda så mycket för en ensam människa.

Annonser

One thought on “♥♥♥…

  1. Inger skriver:

    Jag förstår vem du menar, han cyklade förbi hemma hos mig, svart klädd och med hatt!
    Tänkte faktiskt ”vad snygg han var”, hade inte en tanke på att han varit på begravning. Jag brukar alltid heja på honom, vare sig han är skäggig och dan och han blir alltid glad. Det är lika med våra vänner från andra delar av världen. Ett hej när man möter dem efter vägen gör deras dag har jag märkt, att synas är viktigt!

    kram Inger

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s