17 maj 2013

17 maj – Norges nationaldag, dagen då alla norskar går man ur huset och firar. Men inte i år. Just idag ska vi följa en kär vän till den sista vilan. En vän som var så stolt över sitt norska ursprung. Det känns inte särskilt festligt alls, men nog kan det passa bra att vi samlas för hans skull just den dagen.

Jag har redan gråtit en skvätt, långt innan det är dags, och snart finns ingen återvändo. Det kommer att bli jobbigt, men det kommer att bli en fin stund också . Glädje och sorg går hand i hand. Jag är glad att jag fick förmånen att lära känna denna fina man och få vara hans vän. Han är värd mina tårar. R.I.P. ♥.

Vila i frid

Ja, nu är det gjort. Det var vackert, det var sorgligt, men framför allt varmt och innerligt. Fullsatt kyrka med familj och vänner som alla ville visa sin vördnad. Unga arbetskamrater som bar till den sista vilan, gripna av stundens allvar som alla vi andra. Jag kan tänka mig vad han betytt för dem. Läromästare i snickeriets ädla konst, javisst, men också den allra finaste läromästaren i hur man bör vara mot sina medmänniskor.

Jag såg hans slitna hammare bredvid graven. Lindad med isoleringsband, sliten och märkt av otaliga arbetstimmar. Minns när han sa till mig, när den här hammaren går sönder ska jag inte snickra mer. Den höll hans livsgärning ut. Antar att han inte behöver den mer, men man vet ju inte så noga vad som väntar. Kanske hjälper han Sankte Per där uppe nu. Säkert fanns brådskande arbete som väntade eftersom han blev kallad med en sån hast. Vi hade allt haft mycket nytta av honom här nere också, hade tänkt få många fler år att samla ännu flera fina minnen på, men planen var en annan. Det får vi finna oss i, fast vi inte vill.

Kanske möts vi i en annan dimension, om det vet vi inget. Jag hoppas att det är så, men det är bara att vänta och se. Tills dess fortsätter vi väl att spela och du kommer att finnas med oss i tankarna. Vi lovar att prata om dig och skratta åt alla roliga minnen vi har med dig. Vi kommer att sakna och sakna ännu mer, men allra mest kommer vi att vara glada och tacksamma för att du varit vår vän, och även om din fiol nu ligger tyst och stilla med nedskruvad stråke, så finns ditt mjuka fina spelsätt kvar inom oss precis som du  med hela ditt väsen. Vi behöver bara blunda och lyssna så hör vi dig och känner din närvaro ♥

Annonser

2 thoughts on “17 maj 2013

  1. esprimos skriver:

    Vad fint du skrev. Ja, det skriver du ju alltid men dessa minnesord är så fina. (Vet nog ej vem du skrev om)
    Att Ronja ej var sig lik i tisdag fick sin förklaring – hon är i löpen ……
    Ha en fin Pingst!

    • Ängeln skriver:

      Tack S! Orden gäller en spelmanskompis som tillika var en av mina allra bästa vänner. Tur man inte vet vad livet har i beredskap åt en… Här och nu är det som gäller – man blir hårdhänt påmind om det allt emellanåt!

      Så Ronja löper, det kan bli lite highlife några tisdagar framöver då! Förr i världen fick man inte vara med på dressyrkursen när tiken löper, nu är det annorlunda, man ser det som ett välkommet störningsmoment för att träna lydnaden. Jag kommer nog ner och kikar på er fler gånger. Har ju gått flera kurser förut, men när det väl gäller så hjälper inte det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s