20 maj 2013

Ja, då har jag landat här hemma igen då. Det gjorde jag redan igår, närmare bestämt klockan 16.48. Då var det bråttom! Inget ovanligt för min del för all del, men nu var saken den att jag skulle vara på nästa ställe klockan 17.00. Nåväl, jag hann. In efter fiolen och iväg igen. Precis klockan 17.00 susade jag in på parkeringen och så var det dags för övning med mina två spelmanslag. Stressad, virrig och allmänt snurrig förstås. Det kanske inte heller är ovanligt, fast lite värre än vanligt är det nog just nu. Just i spelmanslags situationer är det jobbigast att hålla humöret uppe nu när någon ur vår spelmanslagsfamilj saknas så oerhört. Cirklarna är ohjälpligt rubbade och har inte hittat några nya passande formationer än. Gråten sitter ständigt på lur och bara väntar på en chans att slå till, och trots att jag är en mästare i att stänga av känslor får jag allt som oftast se mig överlistad. Det märks att hjärnan liksom går på halvfart (om ens det!), jag gör så mycket tok så jag nästan blir rädd för mig själv. Det ska väl bli bättre hoppas jag.

Det är skönt att vara hemma, men lite tog det ändå emot att lämna all grönska och prakt och vända norrut. Det är stor skillnad. Fast inte så länge till, snart är vi ikapp här också.

Igårkväll upptäckte plötsligt valpen vad man ska ha nosen till. När vi gick ut för att kvällskissa hittade han en väldigt intressant lukt och sen spårade vi i kringelikrokar härs och tvärs över tomten. Nosen i backen och den lilla vita svanstippen rätt upp i vädret. Han glömde totalt av varför vi gick ut från första början. Våra sommargrannar hade varit här under helgen, och de har en unghund. Jag gissar på att det var den som sprungit runt och kollat läget här hos oss när vi var borta. Det var i alla fall riktigt roligt att se hur intresserad den lilla gossen var. Nu skulle man ha en hartass att dra upp spår med, det skulle han gilla! I morse fick han upp ett annat spår. Han lyckades nämligen ”råna” kompostpåsen under diskbänken och hittade allt möjligt som var högintressant enligt honom. Matte var inte lika imponerad!

Nej, nu får jag väl försöka skrapa ihop energi nog för att ge mig iväg till jobbet. Där ska något annorlunda också ske, men det kanske jag återkommer till så småningom.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s