Ett gott dagsverke…

Idag har visst solen tagit lite sovmorgon. Glad för det är jag, som faktiskt gjort detsamma. Ja, jag var väl uppe tidigt som vanligt, men helt plötsligt bestämde sig valpen för att han skulle ta det lite lugnt en stund, rullade ihop sig och sov så gott. Då gjorde jag detsamma. Kroppen är fortfarande inte på sitt bästa humör, det känns ungefär som om jag skulle åkt genom ett tröskverk…  Då kan det vara bra att ta det lite lugnt. De obligatoriska värktabletterna inmundigas förstås, men hittills med utebliven effekt. Då får man stå ut ändå, inte mycket annat att välja på.

Dåligt med nattsömn har det blivit denna natt. Dels för att kroppen trilskas, men också för att tankarna for iväg till det som var den bittra verkligheten precis för två år sen. När klockan svepte över 23-slaget flyttades tiden tillbaka och hur jag än försökte somna var det omöjligt. Så småningom somnade jag väl, men natten har varit oroligt. Nu har jag i varje fall tagit tillbaka lite sömn genom att “sova middag” redan innan många andra vaknat, så nu ska jag väl ta mig igenom den här dagen också.

Gårdagen är jag rätt nöjd med, en helt underbar sommardag som utnyttjades bra. Jag lekte nämligen trädgårdsmästare här på täppan och satte spaden i två av mina rabatter. Skillnaden på före och efter är enorm. Mängden kvickrot som sorterats bort är också enorm, så nu ser det riktigt prydligt ut, åtminstone ett tag ska det väl stå sig. På köpet fick min rygg en skaplig solbränna (med betoning på bränna!), den ser just nu ut som en babianrumpa. Lyckligtvis gör det inte ont, så förhoppningsvis övergår det rosaröda så småningom i en något diskretare brunfärg. Förmodligen är det i varje fall klokt att inte utsätta den kroppsdelen för så mycket sol under de närmaste dagarna.

På kvällskvisten grillade vi och åt ute vid trädgårdsmöblerna, svärmor kom och åt med oss. Så långt var allt frid och fröjd. Sen när hon skulle åka hem ville hennes bil tydligen att hon skulle stanna lite längre, för den startade inte. Min svärmor är en dam som gillar rutiner, vilket bland annat omfattar att bilen ska stå i garaget där den ska, och hon ska lägga sig samma tid som hon brukar. För att inte rucka allt för mycket på hennes dagsschema föreslog jag att jag skulle skjutsa hem henne, och så skulle vi komma dit med bilen lite senare, om vi lyckades övertala den om att återvända hem till sitt. Sagt och gjort, så fick det bli. Svärmor äntrade min bil och vi rullade iväg – för att omgående stanna igen, en mystisk lukt spred sig fortare än kvickt. Jag for ur bilen och runt till passagerarsätet, upp med dörren för att inspektera svärmors fötter, jodå, där hade vi den skyldiga! Eller den skyldiga var förstås en annan med fyra ben, men under svärmors ena sko satt en omsorgsfullt utsmetad  brun sak som generöst spred sin odör i bilens kupé. Hundskit luktar inte gott! Efter diverse rengöringsaktiviteter var i alla fall problemet fixat och svärmor återbördad till sitt hem. Strax efter kom hennes bil, som väl då tyckte att festen i alla fall var över, och därför startade utan krångel. Inte vet jag hur nattsömnen blev för svärmor, rutinerna blev nog lite i oordning trots allt, men slutet gott – allting gott!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s