En dag i mitt liv…

Oj vad seg datorn är. Don efter person antagligen, för jag är rätt seg själv nu minsann. En egentligen helt vanlig onsdag håller på att ta slut. Jag borde sova för länge sen, men, som det ofta blir, så rinner tiden iväg och jag ska bara… Det är väl Alfons Åberg och jag som ”ska bara” det och ”ska bara” det, och många ”ska bara” blir en hel del det!

Inledde dagen med att agera taxichaufför åt sambon. Han hade gjort färdigt på en plats och skulle flytta sin maskin till ett annat ställe, därför behövde han skjuts. Följaktligen behövde han sen när kvällen kom också hämtning från det nya stället. Båda uppdragen utförda, och hämtningen medförde att jag kom för sent till körövningen, men inte så mycket för sent. Jag hann vara med på det mesta.

På jobbet var det intensivt, det är det alltid, mer eller mindre. När man sen ska hetsa upp sig för att ingen fixar ventilationsproblemen jag anmälde i måndags, blir det än mer påfrestande. Att springa fram och tillbaka i lokaler där det är så varmt och kvavt så du kan skära sönder luften i rutor är inget vidare. Efter en liten urladdning från min sida, dök så slutligen en ansvarig person upp. Hoppas verkligen han sett till så allt är ok till imorgon.

Resten av dagen i snabbspolning kommer här: busig hundvalp går bärsärkagång i hemmet. Resultat: ett örngott som inte längre kan klassas som örngott, fjädrar och dun överallt i rummet och en upprörd matte! Sångövningen har jag redan nämnt. Massor av administrativt jobb inför helgens spelmansstämma. Hurra för hjälpsamma medmänniskor som anmäler hjälpande händer, alldeles utav sig själv =) Fy för ickehjälpsamt folk som tror att saker och ting sköter sig på egen hand =( Det sägs ju att ” den som gärna bär, lastar alla på”. Jag kanske borde analysera det uttrycket lite för att lätta mina bördor?!

Sen kan jag berätta att jag tycker om soltorkade tomater. Helst ska det vara Ridderheims soltorkade tomater i ört- och vitlöksmarinad. Den är överlägset bäst – fast när man ska ta sig en bit chokladkaka i kylskåpet och råkar riva ut burken med soltorkade tomater och få fullt med marinad på kläder, ben och golv – då blir man så lagom glad. Det har jag också hunnit med idag! Liksom att tappa bort mobiltelefonen, fast den har kommit tillrätta igen, så nu är det lugnt.

Nu på småtimmarna ville väl magen ha nåt igen, varm choklad och ostsmörgås var vad den påstod att jag skulle ha. Sagt och gjort tänkte jag, fast det visade sig vara lättare sagt än gjort. Nån (= jag) hade nämligen glömt att handla. Nåväl, jag hittade limpa som var ätbar, torr, men fullt ätbar. Smörasken kändes oroväckande lätt, men med ett idogt skrapande lyckades jag få till lite smör. Osten var förstås slut den med, men brieost fanns det. Inte vad jag tänkt, Brieost och limpa låter som en konstig kombination när min mage fantiserade om Ockelbo svart, men nöden har ingen lag. Det slank då ner, så nu är magen mätt och belåten, och jag tänker krypa ner under täcket, för bara minuter återstår av onsdagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s