30 augusti 2013

Faderuttan! Det är inte bra att vara snabbare än sin egen skugga – åtminstone inte om man inte heter Lucky Luke! Nu var jag så där snabb i fingrarna igen, så rätt som det var så hade jag lyckats ge datorn något kortkommando så hela inlägget försvann. Fast den här gången hade jag tur, bloggsidan hade automatsparats och fanns kvar!

Så är det då fredag igen, tvättmaskinen rullar i ett fåfängt försök att hålla husets herre ren och prydlig. Den mannen är fantastisk på att lorta ner sig! Finns det en oljefläck inom en mils radie så nog lyckas han se till att spår av den hamnar på hans kläder… Det är väl inte så noga tycker han, och så väldigt noga är minsann inte jag heller, men nån måtta får det då vara.

Dagen ser ut att bli gråmulen och lite tung, precis som gårdagen. Vi får väl se om vi klarar oss från regn. Det är som om naturen fångat upp min kropps signaler, och färgats av dess slitenhet. För jag känner mig sliten, det har varit en hård vecka, alldeles för mycket stress, och det är inte bra för varken kropp eller själ. Jag måste sätta igång min kreativa sida för att försöka hitta nya lösningar på en del saker på jobbet, annars är jag rädd för att jag kommer att gå i väggen. Men stress och kreativitet är inte de bästa samarbetspartnerna… Jag får fundera en stund så kanske jag kommer på något.

Precis bredvid datorn hittar jag spår av mina utsvävningar från torsdagskvällen! Ett lock från en ask Philadelphiaost och en burk med finnkrisp, också den utan lock. Hmm, själva osten har då i alla fall hamnat i kylskåpet, om nu det är någon förmildrande omständighet. Jag blev så sugen på lite ost och kex, ett glas vin skulle också varit gott till, men det hoppade jag faktiskt över till förmån för ett glas a-fil, som är min senaste last. Jag har fått begär efter att dricka a-filen ur glas. Det är bara så gott!

Det var ju tur för mig att inte lille hundpojken upptäckte brödburken före mig, då hade nog både bröd och burk varit försvunna. Han är inte mer noga än han kan tugga i sig plastburkar, vedträn och lite av varje om det kniper. Det gör det rätt ofta om man inte hänger med i svängarna (och ser till att placera ut tuggben överallt). Puh, det är jobbigt att få ”småbarn”. Sex månader har han hunnit bli nu, och det är full fart för det mesta. Just nu är det lite extra high life här, hundflickan löper nämligen, och man kunde tro och önska att lilleman skulle vara för ung för att förstå något av den saken, men icke! Så tidig har ingen av de andra varit. Om ett par helger ska vi gå på kurs han och jag, det blir nog bra för oss båda!

Oj, nu pep det till i telefonen och ett sms kom farande. Glad i hågen kollade jag vad det var, men säg den glädje som består… Det var bara posten som meddelade att jag har brev på gång ifrån en bokklubb – alltså kan jag konstatera att jag glömt avbeställa månadens bok igen. Jodå, det har hänt nån gång förr också. Ja, då får jag väl vänta och se vad som dyker upp då. Har jag tur så är det åtminstone något riktigt läsvärt och bra.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s