29 september 2013

Flitens lampa lyser – inte. Så lång mellan blogginläggen tror jag sällan det varit. Jag är lite i otakt med tiden och mig själv. Jag som alltid brukar säga att jag kan skriva hur mycket som helst om ingenting. Nu är det liksom tomt. Eller skriva om ingenting kan jag väl fortfarande, men vanligtvis får jag nästan abstinensbesvär om jag inte bloggar, så har det inte varit nu. Det är väl den eländiga höstens fel kanske. Jag är ingen höstmänniska. Kallt, mörkt och allmänt tröttsamt är min sammanfattning av den årstiden. Den är här nu. Jag som nästan aldrig fryser håller på att frysa ihjäl, och isskrapan har jag fått leta på också… Nej, fy för höst och vinter. Fast jag vet att hösten också kan vara fantastiskt vacker. Soliga dagar, fantastiska färger och klar luft, såna dagar går ju an. Måtte det bli många av den sorten i år.

Ikväll har vi höstupptakt med spelmanslagen igen. Betydligt senare än vi brukar. Även där är det segt alltså. Man får väl hoppas att det bara är jag som är seg, och att alla andra är på topp. En del av oss smygstartade förra helgen – då var vi på topp! Musik i massor, god mat, trevligt sällskap. Sånt är inspirerande. Nu gäller det att leta på lite av den känslan tills vi samlas ikväll. Själv måste jag ägna några timmar till att förbereda mig. Jag har skickat ut en del saker som jag bett alla att fundera över, så jag hoppas det blir givande diskussioner och lite nytändning i gänget. Vi får väl se vad som händer.

Gårdagen blev en mor/dotter dag, då vi gav oss ut på en behaglig “bara-vara-resa”, sånt är fint ibland. Vi landade bland annat på en hälsomässa i Rättvik. Jag gick på några gratisföreläsningar, men några stora inköp blev det inte. Något skulle jag väl ändå ha med mig hem, så en sjal och en tub tandkräm blev mina investeringar.

Tänkte mig sovmorgon i morse, men det sprack minsann, eftersom herrn i huset fick lov upp på toa, och så fort någon rör sig vaknar den lille fyrbente herrn, och han ville minsann inte somna om. Att låta honom vara uppe själv är inget alternativ som lockar. Det kan gå precis hur som helst det, så är det ju fast man är vaken och med. Jag har just plockat upp en blomkruka som hamnat på golvet, alla mina fyrbenta vänner ser helt oförstående ut när jag klagar min nöd över alla hyss de hittar på. Nej, det är då ingen av dem som varit framme, det förstår du väl matte att vi inte skulle göra något sånt….. Nej minsann!

Nu säger den lille herren att han håller på att svälta ihjäl. Det är väl en sanning med modifikation, men även jag börjar längta efter frukost, så nu får det vara färdigbloggat för den här gången. Plockade nyss in lite äpplen från träden här ute, så kanhända kan spelmanskompisarna se fram emot en bit äppelkaka till kaffet ikväll, om jag får tummen ur. Så får det bli!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s