3 oktober 2013

Så har jag fått ännu en dag att förvalta då. Dagarna – livet – rinner iväg som vattnet i en strid ström. Ibland önskar jag mig en pausknapp, jag hinner inte med. Är man femtiofyra som jag så har man helt säkert förbrukat fler dagar än man har kvar. Så är det bara. Alltså är det hög tid att börja prioritera vad man håller på med… Strunta i alla oväsentligheter och göra allt det där som man verkligen vill.

Fast när man inte riktigt vet vad man vill då? Eller vill så mycket att man inte vet var man ska börja. När tiden tycks gå åt till allt det där vardagliga som att jobba, städa, osv. allt det där som hör till vare sig man vill det eller inte. Alltså, jag gnäller inte. Jag är rätt nöjd med mitt liv. Jag har gjort en hel massa tokerier, misstag som så här efteråt ter sig hur korkade som helst. Saker som jag inte alls skulle göra om med de erfarenheterna jag har idag. Fast de hade jag ju inte då, så det är ingen idé att gräma sig. Gjort är gjort, och har man lärt sig något av sina misstag så är de i alla fall inte förgäves. Även om man ibland har fått betala ett högt pris.

Nej, jag gnäller inte, det här är bara ett litet ”klokhetsresonemang” med mig själv. För jag är mest av allt tacksam för det livet gett mig så här långt. Jag tror ju att det finns en mening med allt som sker, även om en del saker tar lång tid att förstå. Kanske tänker jag för mycket, det är därför tiden rinner ifrån mig och jag inte kommer till skott med allt jag borde? Kanske är det tur att livet gör sig påmint, att tiden snurrar på, att allt det vardaglig ”tvingar” mig till handling. Annars skulle jag väl bli sittande och fundera dagarna i ända, för att helt plötsligt upptäcka att livet har passerat utan att jag märkt det. Hemska tanke!

Nej minsann, för mig är det inga problem att fylla dagarna. Ibland är de sprängfyllda av glädje, ibland tycks de fyllas med mer sorg och smärta än jag tror mig kunna hantera. Det är möten med människor, det är arbete, musik, djur, ja det är en salig blandning av allt mellan himmel och jord. Och fortfarande finns mycket spännande kvar att utforska. Allt kommer jag inte att hinna, vem vet när det tar slut? Det kan vara idag, det kan vara imorgon eller om många år. Egentligen spelar det ingen roll. De dagar jag har bakom mig har format mig till den jag är idag. Har jag tur får jag möjligheten att lägga till nya erfarenheter i framtiden, men det vet jag inget om nu. Det enda jag har är här och nu. Carpe diem – Fånga dagen!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s