Fars dag

Nu skriver vi den 10 november, vilket är den andra söndagen i november och också fars dag. En tradition som tydligen kom till Sverige 1931. Ytterligare ett tillfälle för affärsmännen att gnida händerna av förtjusning! Min far är sedan 14 år saligt hädangången, så jag har ingen att fira. Tänker förstås lite på honom, men det händer ju lite då och då, oavsett vilken dag det är. Saknar honom gör jag ju också. Saknar att han inte fick se sina barnbarn och barnbarnsbarn växa upp. Men sånt är livet. Människor föds och människor dör.

I min familj har vi aldrig varit särskilt mycket för ståhej i samband med jul, födelsedagar och så vidare. Dock har jag minnen från uppväxttiden av just fars dag, farsdagskort ritades förstås. Sånt fick man göra i skolan då, inte nu, det är “kränkande” för dem som inte har någon far tydligen. Min modell var nog rätt standard: ett papper viktes på mitten, en svensk flagga ritades på framsidan, och sen klippte man efter tre kanter på flaggan, så det blev som en öppningsbar lucka. Därbakom förfärdigade sen något konstnärligt som den snällan pappa skulle se när han öppnade luckan, och någonstans stod väl “Till far”. Sen minns jag att en flaska “Vita hästen” inhandlades på Kemi. Det var väl ett rakvatten kan jag tro, hur det luktade har jag ingen aning om, men kartongen var fin. Jag tycker mig minnas att den var röd med en vit häst på, och jag gillade ju hästar redan på den tiden…

Mors dag firades väl ungefär på samma sätt. Flaggkort med öppningsbar lucka… Fast utan vita hästen. Stackars mamma fick nog vackert hålla tillgodo med sitt morsdagskort. Jag minns inget annat i varje fall. Möjligen att hon under en period kunde få en påse med geléråttor, det tyckte hon om nämligen. Det gör hon kanske fortfarande, fast för en krona blir det minsann inte många råttor nu för tiden! Det var på den gamla goda tiden när man fick en stor fullproppad papperspåse med godis för en enda krona! Min minnesbank levererar tydliga minnen av hur jag står vid kioskluckan och sträcker fram en krona till kiosktanten och säger: “1 krona geléråttor åt mamma”. Precis som om hon skulle vara intresserad av vem som skulle äta upp dem… Geléråttorna stoppades i varje fall i en papperspåse, vit med något rosalilaaktigt mönster på. Fast oftast var det nog så att det som inhandlades ur dessa glasburkar inte alls var till mamma, utan till mig själv. Ja, kära nån. Det känns som igår fast det är evigheter sen!

På tal om igår, så var jag och en kompis till Falun på Folkmusiknatta. Det var riktigt trevligt. Hur mycket bra musik som helst komprimerat i Folkets Hus. Det spelades överallt, så det enda problemet var väl att man inte kunde vara på mer än ett ställe åt gången, och missade därför en massa bra framträdanden. På vägen ner stannade vi till i Floda och åt thaimat, bara det en njutning för själen! Sen flera timmars njutande av högklassig folkmusik! Ja, ni förstår ju att det var en toppendag för en sån folkmusiknörd som mig! Lyssnade förstås på Pers Hans och hans son Alexander, för dagen förstärkt med den suveräne dragspelaren Bertil Skeri, vilket minsann inte gjorde upplevelsen sämre på något sätt. Inte en ton på sned!

Efter dem en ny bekantskap för min del: Elvings spelmanskapell. Namnet har jag ju hört, men det här var första gången jag hade möjligheten att höra dem live, men det kommer inte att vara den sista om jag får bestämma. Himmel så bra! Helt annorlunda än ovanstående trio, men bara så jädrans bra! Två fioler, dragspel och bas (de två sista instrumenten byttes ibland till munspel och gitarr). Det enda jag kan säga är: hör dem om ni har chansen!

Sen blev det förstås en hel del eget spel också. Dalarnas spelmansförbund 70-års jubilerade, och firade bland annat med ett rekordstort spelmanslag där bland annat jag fanns med, som spelade till dans. Vi hade tänkt att åka hem rätt tidigt – så blev det inte! Svisch sa det, och så hade flera timmar försvunnit. Jag är väldigt glad att jag inte var ensam när det var dags att sätta sig i bilen och vända hemåt igen. En dryg timmes bilkörning känns vid den tiden på dygnet, speciellt när man gjort slut på en hel del energi genom spelning. Men kul hade vi!

I morse blev det sovmorgon! Det är inte ofta jag sover till fram på förmiddagen, oavsett hur sent det är när jag lägger mig, men idag blev det så. Husse och hunden gick upp tidigt, tänkte sig ut och jaga, men av olika anledningar blev det sen ändrade planer och jakten inställd. Så småningom kom husets herre upp och undrade om jag var sjuk när jag aldrig kom ner, säkert hade jag sovit en god stund till om jag inte blivit väckt. Det är länge sen jag sovit så gott.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s