11 november 2013

Vaknade i ottan, i arla morgonstund heter det väl också. Stupmörkt var det ute i varje fall, och jag försökte somna om, men efter en stund gav jag upp och lämnade sängvärmen. Tyckte att det fanns bättre sätt att tillbringa morgontimmarna på än att snurra runt i sängen som en “svirvil”. Katterna sov fortfarande, men masade sig lite förvånat upp för att se vad som var på gång. Man vet ju aldrig, det kan ju vankas mat tänkte de säkert.

Petade i mig mitt blodtryckspiller och kikade sen på termometern som visade alldeles för många minusgrader för att jag skulle bry mig om att notera det exakta gradantalet. Det är lite att “sticka huvudet i sanden”, jag vet, men jag vill verkligen försöka hålla vintern stången en stund till. I verkligheten har jag ju gett min vanliga jacka långsemester och övergått till en dunjacka av lite tunnare slag, så en bit på väg mot det ofrånkomliga är vi ju redan. Jag är en varm varelse, har alltid varit tror jag. Fryser inte ofta, men just i övergången mellan sommar/senhöst blir jag frusen som bara den, innan kroppen hinner ställa in sig. Det stadiet är redan passerat för i år, så även det tyder på att hösten varit här rätt länge fast jag förnekat det. En jäkla fart satte den precis i älgjaktsveckan, när en bekant visat mig kort på rosor som hon gjort av höstlöv. Såna måste jag också försöka göra tänkte jag, men hann förstås inte samla på mig löv innan det blev för sent. Fast jag gjorde faktiskt en liten bukett när jag var och hälsade på dotterns som bor längre söderut, bara för att få prova på, men de rosorna fick stanna kvar hos dem. Det var lite pillrigt, men ändå inte särskilt svårt. Lättare ändå tror jag att det är om man gör rosorna lite tidigare, när det finns lite elasticitet kvar i bladen, så nästa år får jag försöka få “tummen ur” lite tidigare.

Ett qigong pass har jag i varje fall presterat på morgonen. Jag var ju så duktig här förut och gjorde det varje morgon, sen har det varit allt för mycket på, och så kommer jag ur rytmen och börjar hoppa över. Trots att jag mår så bra av det. Nu får vi se då om jag lyckas komma igång igen. Den halvtimmen det tar är en otroligt bra investering som ger dubbelt igen i välmående.

Lagade en av mina favoriträtter igår, älgfilé med rosépepparsås. Sagolikt gott – mest såsen faktiskt, så det borde jag ju kunna göra oftare, även utan filé. Fast det är kanske just för att det är långt mellan gångerna som det är så himla gott. En skvätt sherry ska det vara i, det ger en speciell smak. Att det var länge sen sist kunde jag märka på buteljen, korken hade torkat ihop och gick sönder när jag skulle ta ur den. Det är nog dags för en nyinvestering snart, fast än är det en skvätt kvar. Nästa gång ska jag kolla om det finns en sort med skruvkork!

Tog också fram kött för att göra en porterstek, den enda haken var att jag glömde att köpa porter, så det får bli en vända förbi affären på vägen hem från jobbet. Kvällens sysselsättning är därmed klar. Inte för att det är särskilt mycket jobb förstås, bara den hamnat i grytan så sköter den sig själv. Kanske läge att ta fram fiolen då och öva lite på den där läxan som jag skulle klarat av redan förra vecka. Det skulle nog slå min “fröken” med häpnad – mig själv också….

Nej, nu tycker herr unghund att jag får sluta med det här tramset och följa med honom ut på promenad. Bara att lyda, annars kan det få konsekvenser som kräver ännu mer arbetsinsatser.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s