16 november 2013

Det var en ovanligt seg fredag som jag kämpade mig igenom igår. Har ingen riktig aning om varför, men en del dagar är bara såna. Varken knopp eller kropp orkar med tillvaron riktigt. Inledde dagen med besök hos sjukgymnasten, därefter spellektion. Jag är inte riktigt lika dåligt förberedd som förra veckan när jag traskar iväg med fiolen, men det var inte långt ifrån. Renheten sitter skapligt i skalövningen, åtminstone nästan och för det mesta. Fast det blir betydligt sämre när jag ska binda tonerna istället för att ta dem en och en. Två och två går an, men sen tappar jag bort mig, hittar ingen rytm, och jag har märkt att jag har behov av att koppla musiken till en sorts känsla både när jag sjunger och jag spelar. Visst kan jag nöta in det hela rent mekaniskt, till slut sitter det ju där, men det känns helt meningslöst för mig. Vi pratar en del om hur jag ska klara ut det, och nu ska jag testa att “känna” valstakt vid bindningar av tre och tre. Det känns lite spännande att prova, och känns logiskt utifrån mitt tänkande, så det borde fungera, men det visar sig.

Det blev i varje fall ingen mera övning på fiolen när jag kom hem från jobbet, för jag däckade i soffan direkt. Tänkte bara vila lite, men sov i flera timmar, innan jag väcktes av telefonen. Motvilligt klev jag upp, och var uppe ett par timmar, men somnade sen framför tvn istället. Nu borde jag känna mig utvilad, men det gör jag inte. Kanske har jag sovit för mycket istället?

Dagen har en hel del på programmet, så det är bara att sätta igång om jag ska få ihop det. En ananaspaj är redan tillverkad, en sockerkaka står i ugnen just nu, och snart är det dags att lösa melodikrysset. En hel del annat fix finns också, innan vi på eftermiddagen ska iväg på lokalrevy tillsammans med ett gäng kompisar. Många skratt lär det blir, för ensemblen brukar vara duktiga på att roa, så det borde väl pigga upp mig tycker jag, liksom umgänget med alla goda vänner.

Helgen bjuder också på “pyssel” med älgkött, då mannen och några jaktkamrater just i detta nu håller på med grovstyckningen.  De är duktiga, men ändå återstår en del arbete från det att det hamnar på mitt bord tills det ligger i frysboxen. I mitt uppdrag ingår också att serva slaktarna med mat och kaffe, så inom kort ska soppkitteln hamna på spisen. Ju bättre service de får desto mindre efterjobb med finstyckning för min del är det jag räknar med.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s