3 januari 2014

Ny dag men samma väder som igår ungefär – runt nollan, gråmulet och regnsjukt. Fast klockan är nio på förmiddagen är det nästan mörkt. Det känns mera som om det är kväll än förmiddag. En titt på väderleksprognosen ger inga anledningar till glädjerop precis, det ser ut att fortsätta så här ett tag till. Ur led är tiden! Det är för all del skönt att det är milt och halkfritt, men det är ju nu det ska vara vinter, inte sen. För visst kommer den, det kan jag inte annat tro, och då är det bättre den är när den egentligen ska vara och inte sen när det ska vara vår. Snön gör ju också så att det blir lite ljusare ute. Hur som helst måste det bli en kort vinter, om nu inte vårsolen också har fått fnatt och dragit iväg till varmare breddgrader.

Dagen bjuder väl på fortsatt plockande här hemma, det finns gott om projekt som inte hinns med när de vanliga arbetsveckorna drar igång. Inte för att det jag gjorde igår syns, jag tror istället att det ser ännu värre ut, men en hel del blev det gjort i varje fall. Idag ska jag djupdyka in i ett skåp som nog kan avstå från en hel del skräp som finns där i. Fy sjutton så mycket rask jag samlar på mig. Det är fullt överallt! Egentligen borde jag väl göra som så många andra – samla ihop allt som inte behövs och ha loppis – men det finns ett stort motstånd i min inre “ekorre” mot den saken. “Det kan ju vara bra att ha”, säger den. Gör jag mig av med en sak så kan jag ge mig den på att jag skulle haft den strax efter, fast det är klart, förmodligen vet jag ändå inte var den är, så det kan ju gå på ett ut… Stackars ungar som ska ta rätt på allt jag samlat på mig en vacker dag!

Dagvilsen är jag också! Alla helgdagar har rört om i mitt huvud, så där är snurrigare än vanligt. Konsulterar almanackan som påstår att det är fredag. Jag får väl tro på den saken då antar jag. Ryggen har bråkat med mig hela min ledighet, nu hänger nacken på också, och en förkylning är på förslag. Det är banne mig inte mycket med kärringen nu för tiden! Fast jag förstår så väl att allt beror på att min kropp vill påtala att den verkligen behöver vara ledig de här dagarna, och inte flänga runt till än det ena, än det andra – och det enda sättet att få det att bli på det viset är att se till att jag måste hålla mig lugn. Minns att jag var sjuk förra året vid den här tiden också. Tänk att jag aldrig lär mig!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s