Ser man på, idag har jag lyckats hålla mig vaken både länge och väl. Kanske håller jag på att ”bli mig själv igen”. Ja, även i lördags var jag vaken, faktiskt ändå tills det blev söndag. Fast mest berodde väl det på att jag och några till var och åt julbord. Årets första, och för mig kunde det gärna få vara årets enda. Det är hur gott som helst, men det blir för mycket av allt det goda, och jag som är en riktig godisgris lyckas ju aldrig avstå från ris a la Malta och alla andra läckerheter som finns på efterrättsbordet. Just här och nu slog det mig att jag gick ”kurk” på karamellerna jag plockat på mig, och man kan ju inte låte såna läckerheter gå i grishinken, så de sista åkte ner i handväskan i min servett! Det hade jag alldeles glömt bort, hade tänkt äta upp dem på vägen hem, men då snöade det så mycket, så all koncentration gick åt till att se var vägen var och karamellerna förglömdes! Jag förstår också varför hunden tidigare idag var så intresserad av min handväska, trots att jag försäkrade att det inte fanns något ätbart däri. Det påståendet stämmer i alla fall nu, för idag var det inga som helst problem att få slut på karamellerna. Fast det var inte så många vill jag förtydliga.
Annars är det rätt vanligt att jag köper godis, och då kan det vara rätt många karameller, sen hinner jag i bästa fall ta några, innan herr hund lyckas snoka rätt på mitt gömställe och snabbt som ögat smäller i sig varenda godisbit. Det har hänt åtskilliga gånger, och han bryr sig inte ett endaste dugg om att jag blir rosenrasande varenda gång. Antagligen gör han mig en tjänst som räddar mig undan från massvis med kalorier, men försmädligt är det hur som helst.
I går kväll var jag i kyrkan och sjöng in första advent. Det är så fint i kyrkan med levande ljus i bänkarna och så alla underbara adventssånger som man längtat efter. Kören medverkade som tradition är, och jag som varit förkyld en tid nu hade försökt ladda upp ordentligt för att rösten skulle hålla. Det gick väl så där, naturligtvis började det killa i halsen, och ju mer man försöker låta bli att hosta, desto värre killar det. Till slut så måste man hosta, det hjälps inte. En halv lite vatten gick det åt, för att få bort det värsta killet, och psalmerna fick jag hoppa över, för att vara säker på att rösten skulle hålla till körens insatser, men det gick i alla fall. Stöp i säng när klockan var straxt kring 21, så det blev inte sent.
En lite konstig dag har det varit idag. Höll på och grejade i morse så jag glömde äta frukost, det som är något av det viktigaste på hela dagen, och jag brukar vara hungrig så fort som jag slår upp ögonen! Kom på det precis när jag var på väg till jobbet, och då var det ju försent. Under dagen hinner jag inte äta, så först när klockan var 17 blev dagens utspisning. Då hade jag bara ätit några polkagrisar och en frukt tidigare på dagen, och ändå hade jag inte känt mig hungrig. Mycket konstigt!
Men nu ska jag väl börja tänka på refrängen för idag också. En tvätt i maskinen måste hängas, men sen blir det godnatt. På återhörande!
Oj, oj, oj – nu sa jag några väl valda ord ska ni veta! Lyckades att trycka på något som jag inte borde och hela inlägget försvann. Jäkligt snopet kändes det, fast tur som var så hade datorn automatsparat, tack gode Gud för det!
Ängel med bruten vinge 