Så är Bingsjöstämman avklarad då. Kul, men ändå inte lika kul som det brukar vara. Eller rättare sagt, jag var inte lika kul som jag brukar vara, utan lite avslagen och så… Vi lämnade hembygden vid 15-tiden och plockade upp den ena efter den andra i vår buss, och anlände så småningom ett soligt och varmt Bingsjö. Där fanns redan massor av folk från när och fjärran och på allspelet var det så fullt på scenen att jag och många andra fick stå utanför och spela – inte för att det gjorde något, där fanns betydligt bättre med svängrum.
Det trevligaste med den här typen av arrangemang är ju att träffa en massa människor, nya bekantskaper, men också dem man redan känner, men kanske inte ser så ofta. Blev glad i hjärtat av att se att en av mina favoriter, som också bor i Bingsjö, fortfarande var igång. Han är inne på sitt 85:e år, så det är klart att det börjar märkas, men nog har han glimten i ögat kvar. Kvällen gick fort, även om jag mer än gärna åkt hem lite tidigare än planerat. 01.00 gick bussen hem, och faktiskt tycker jag nog att resan hem var det roligaste – vi var några som spelade hela tiden, så färden gick fort!
En del på bussen hade slumrat till (så gott det nu gick när vi spelade) men plötsligt var det roliga slut och alla var tvärvakna. Blinkande blåljus i den halvmörka sommarnatten tvingar oss brutalt tillbaka till verkligheten. Hjärtat hoppar nog till hos de flesta – vad händer, vad har hänt? När vi kommer närmare ser vi att det brinner häftigt i ett av husen som står utmed vägen. Alla är med ens klarvakna och stirrar förfärade på det hemska förloppet. Usch, man hoppas bara att inget levande ska ha kommit till skada.
http://www.dt.se/nyheter/vansbro/1.6043656-villa-totalforstord-i-kraftig-brand
Väl hemma är det svårt att somna fast jag är trött. Bilden av det brinnande huset finns fortfarande kvar på näthinnan och har liksom suddat ut trevligheterna från timmarna före. Jag gräver lite i min packning, där finns fortfarande lite matsäck kvar, lika bra att äta tidig frukost och peta i sig blodtrycksmedicinen. Vanligtvis brukar jag vakna och gå upp inom 1-2 timmar. Hoppas ju att jag ska kunna sova lite längre, men vet att kroppen har en benägenhet att vilja göra som den brukar. Fyra timmar senare är jag uppe igen, då har jag snurrat länge och väl och försökt sova… Gissar att eftermiddagen blir lite seg idag!
Ängel med bruten vinge 