19 juni 2013

En dag fylld med musikinsatser blev det idag. Först fiolspel tillsammans med en spelkompis. Vi underhöll ett sällskap med en del lokala låtar.

Sen hann jag bara hem och fixa till lite mat innan det var dags att träna sångrösten. Ett rejält träningspass blev det, vilket var välbehövligt för min del. Sångövningen idag var extra lång, åtminstone för en del av oss. Somliga valde att avvika och istället gå på en konsert eller ”smet” hem, själv prioriterade jag övningen, då jag vill veta att jag verkligen kan det jag ska framföra. Det är inte lång tid kvar till vi ska iväg till Värmland på sångarturné, och nu har vi lite sommarledigt, så då var det bra att köra riktigt hårt, och låta det mogna under uppehållet.

Jag har ingen lust att ”halka med på ett bananskal”, för att det ska ge mig något vill jag känna att jag är bra förberedd och kan min sak. Inte minst av hänsyn till vår ledare. Alla borde ta sig en funderare på hur kul det är för honom att jobba som bara den för att vi ska få till det, det är ju trots allt vi som måste kunna våra insatser, han kan ju inte gärna sjunga åt oss när det väl gäller. Sen kan man ju missa ibland, sånt händer ju även om man egentligen kan sin sak, men det händer i alla fall mera sällan. Det var synd att inte fler tog chansen, för det är absolut fler som skulle behöva en riktig genomkörare, den saken är säker.

31 maj 2013

Bloggtystnad i två dagar, jadå, men jag är kvar här och inget mera ledsamt har hänt. Tack gode Gud för det, det har varit alldeles för mycket av den varan på sistone, och det tar på humör och livskraft. Men jag fortsätter kämpa på, visserligen har jag huvudet under armen fortfarande – jösses så mycket knasigt jag gör, det ena efter det andra. Varenda dag är det något som får mig att ruska på huvudet åt mig själv! Fast det kunde väl vara ändå värre antar jag, nu märker jag i varje fall allt tok jag gör, nästa steg är väl att folk får till att säga åt mig istället!

Jag kom faktiskt ihåg att ställa ut soptunnan idag, det var ju ett steg i rätt riktning. Värre var det med mobiltelefonen, plötsligt varnade den för att det var slut på ström i batteriet – fast jag laddat den hela natten, precis som vanligt, trodde jag att jag gjort, men det hade jag ju inte då. Att bara sätta i sladden i ena änden hjälper visst inte… Nu sitter den i varje fall på laddning, med kontakt i båda ändarna! Just nu kommer jag också ihåg att jag ska till sjukgymnasten på eftermiddagen. Hoppas att jag kommer ihåg det då också…

Annars är det väl som vanligt, en blomkruka i golvet redan idag, katter och hundar både högt och lågt! De är rara de små liven, men nog tar det på krafterna att vara ”småbarnsförälder”! Den äldre hunden har redan tröttnat, hon vägrar att följa med på våra skogspromenader. Hoppar resolut tillbaka in i bilen igen. Den ”lille” har för länge sen växt förbi henne, fast det har han liksom ingen pejl på. Han studsar fram likt Tiger i Nalle Puh, och att han är rätt tung när han ideligen råkar landa rakt på sin lilla hundkompis, det har han inte en tanke på. Katterna tycker också att han är rätt påfrestande. Ska sanningen fram tycker nog matte det också emellanåt, fast han är himla snäll också. Men man kunde kanske önska att det fanns några mellanlägen, inte som nu full fart eller sova. jag ser fram emot att snart få semester, då ska vi minsann börja hundgårdsträna lite mer ordentligt, och kanske kan matte orka med att lägga in lite mera mentala träningspass för vovven också, så han blir trött på ett annat sätt. Nu blir det mest skogspromenader i parti och minut, vilket ger honom en utmärkt fysik, (säkert förbättras mattes fysik också, och det är en riktig bonus i det hela) men ju bättre kondition han får ju mer orkar han busa också. Nåväl, just nu sover han som en stock, så då gäller det för mig att försöka hinna få något gjort. Slut på bloggning för den här gången då.

Hälsotankar…

La mig tidigt igår också, dock inte fullt så tidigt som kvällen före, då tre timmars thaimassage tog ut sin rätt. Var allmänt ”rostig” till att börja med igår, kändes som om jag skulle gjort ett riktigt träningspass och hade lite träningsvärk, men bara jag kom igång kändes det helt ok. Idag är det ännu bättre, även om det fortfarande känns lite här och där. Dock är de positiva reaktionerna övervägande, så det blir nog bra det här. Nu gäller det bara att hålla efter själv också med träning och stretching. Det blev inte så mycket av den varan igår, men dryga 7 km på cykel är väl inte fy skam i varje fall. Försökte övertala sambon att hänga på, men det lyckades jag inte med, bilen blev hans alternativ. Nöjd med mig själv för att jag inte föll för frestelsen att ta det bekvämaste alternativet.

Mina höstplaner är att cykla till arbetet så ofta som möjligt. Tre kilometer på cykel tar inte mycket längre tid än med bil, och jag har haft den rutinen tidigare, så det borde väl gå att komma igång igen. Vissa dagar hinner jag inte, eftersom jag har bråttom iväg till nästa ställe, men de flesta dagar har jag inget att skylla på. Mitt onda knä behöver träning, eller framförallt lårmuskeln som ska hjälpa till att stötta det dåliga knäet, och då är cykling betydligt skonsammare än att gå eller springa. Ja, nu gäller det bara att komma från tanke till handling…

En fördel med att åka cykel är att man hinner se lite mer av sin omgivning än när man åker bil. Igår resulterade det i en skaplig skörd av gula kantareller, vilket inte är så dumt. Jag har inte bestämt än om de ska hamna på varma smörgåsar, bli soppa eller toppa en omelett. Alla alternativen är goda, så vi får se hur inspirationen rinner till.

Skakigt genrep…

Gårdagen blev precis som jag trodde, lite för intensiv för att det ska vara hälsosamt. Från det ena till det andra och ingen riktig mat på hela dagen. Min middag bestod av två ballerinakex och ett päron, inget jag rekommenderar, och särskilt bra mådde jag inte när det äntligen blev tid att krypa ner i sängen. Fast det var ju inte att undra på. Sånt leverne håller inte i längden, så nu gäller det att bättra sig. Den här dagen har visserligen också en del stressiga stunder, men när jag väl landar hemma efter jobbet tänker jag inte lämna “täppan” mera den här dagen. Möjligen då för en lugn kvällspromenad med hundarna.

Igår kväll gjorde mina fioldamer det sista gemensamma träningspasset inför den stora premiären på Kristi himmelsfärd. Det var inte någon av de bästa träningskvällarna musikmässigt, ibland lät det rent förskräckligt, men genrep ska ju inte gå så bra. Det är ju på själva premiären det gäller! Trevligt hade vi i alla fall, precis som vanligt, och det är ju trots allt det viktigaste. Nu hinner vi inte träffas mera före, eftersom alla har fullt på programmet, så nu får det bli som det blir. Man får väl hoppas att han där uppe ger oss lite extra hjälp och stöd, kan han dessutom fixa skapligt väder är ju det också ett plus i kanten. Att spela med stelfrusna fingrar är knappast något som höjer kvalitén, och ofta är det svårt att få fiolerna att hålla stämning också. Sen hoppas jag ju att gucku (=göken) kommer dit också. Är det gökotta ska väl gucku vara på plats kan man tycka. Det har varit lite si och så med den saken tidigare om åren, men ibland har han varit på plats.

Men nu har jag inte tid att sitta här längre. Nu ska jag ut i friska luften, bäst att passa på för väderleken ser ut att bli lite ostabil framöver ett tag. Den riktiga vårvärmen dröjer än ett tag.

 

Technorati-taggar: intensiv,hälsosamt,leverne,stressiga stunder,träningspass,gökotta,vårvärme,genrep