Nog är det fanken att man inte ska kunna sova när man får! Trots gårdagens nattsurr vaknade jag tidigt, för tidigt, skulle antagligen behöva omvandla ytterligare några timmars sömn till energi inför kvällens trevligheter. I den här åldern är det inte så lyckat att ha sängen på övervåningen och toaletten på nedervåningen. Däremellan finns en trapp, konstruerad av den förre ägaren, tillika husbyggaren, där knappt ett trappsteg har samma mått som ett annat. Det är inte lätt att halvsovandes försöka ta sig både upp och ner för den inte. Ja för all del, ned kan man komma med en väldig fart, det har hänt mer än en gång att jag snavat i den. Då vaknar man garanterat! Sambon har börjat propagerat för potta under sängen, som på den gamla goda tiden, anser att vår stigande ålder skulle vara fog för en sån åtgärd, men därvidlag har jag sagt ett bestämt NEJ, kommer inte på frågan.
Jag är inte riktigt säker på om han menar allvar, eller säger det bara för att reta mig, vilket är fullt tänkbart. Jag har nämligen inga problem att se framför mig hur man sen snavar i ovan nämnda trapp och vips så hamnar pottinnehållet precis överallt där det inte ska vara. Jag har heller inga problem att se framför mig vem som får uppdraget att vara förste pottömmare, så NEJ, det kommer inte att hända. Då är det allt bättre att olyckan hamnar i pyjamasbyxorna. Det blir visserligen med rätt stor säkerhet samma person som får saneringsuppdraget, men spridningen av problemet blir förmodligen något mer begränsad, plus att det bara är att stoppa följderna i tvättmaskinen. Min filosofi för att helt slippa ifrån båda ovanstående problem är att istället fixa en toa på övervåningen, eller en ännu enklare variant, att flytta sovandet till nedervåningen. Det måtte väl vara bättre att traska i trapporna när man ska se på tvn, än när man är halvt medvetslös och till på köpet pinknödig! Vi får väl se var det hela slutar, men potta blir det inte!
Nu är det transportsträcka fram till melodikrysset. Ja för all del, det finns en hel del att pyssla med. Hundgårdsbygget fortsätter, och går in på slutklämmen. Byggarna ska ha både förfriskningar och mat vad det lider. Sånt sköter sig inte av sig själv (även om det finns en del som bor här som tror det). Sen ska jag förbereda något till kvällen, då det blir spelning i bumiljö och lite knytis också. Det ser jag fram emot, och vis av erfarenhet vet jag att jag gör över med en hel del energi så det gäller att stoppa i något att fylla på med om jag ska palla. Inhandlade lite smaskens igår, så vi får se vad jag rör ihop till slut. Sen måste nog myggmedlet letas på, en nog så viktig detalj som jag omgående ska se till att fixa. Annars kan kvällen vara totalt förstörd.
Sagt och gjort, full fart mot sprayburken, och därefter frukost. Nu har jag varit uppe så länge så jag hunnit att bli riktigt hungrig. Ytterligare ett tecken på att hösten är i annalkande är att Lisa Syrén är tillbaka i ”Ring så spelar vi”, efter sin semester. Nu börjar allt så smått återgå till det vanliga. Det hjälper föga att man försöker förtränga det som nu är ett faktum – semestern är slut.
Ängel med bruten vinge 