Dan före dan före midsommarafton…

I förra veckan kände jag att inte allt stod rätt till i min mun. En av mina tuggtänder gick plötsligt sönder och mera verkade vara på gång. Så typiskt när det är semestertider. Bäst att kasta sig på telefonen för att beställa en tid så fort som möjligt. Och det gjorde jag och fick tid – i september! Den vänliga tandsköterskan undrade om jag trodde att jag skulle klara mig till dess eller om jag ville träffa en tandhygienist som kunde göra en tillfällig lagning. Troligen! Jag har redan börjat känna lite smått, så att nu i semestertider chansa känns inte som något alternativ för mig. Idag kom jag så till mottagningen och blev i vanlig ordning placerad i “heta stolen” för behandling. Hygienisten bad mig vänligt att gapa och sa sen, “det är lika bra att jag hämtar pistolen”. Oj, då tänkte jag, är det så illa. Kanske skulle jag ha försökt att stå ut till september i alla fall, man hade ju ändå fått några månader till då!

Men det var inte så farligt som det lät. Pistolen laddades inte med kulor utan med en gegga som innehöll massor av fluor och så lite annat smått och gott som åtminstone tillfälligt skulle vara lösningen på mina problem. Det brukar hålla fick jag höra och om det skulle ramla bort så var det bara att höra av sig igen, så blir det favorit i repris, helt kostnadsfritt. I alla fall blev jag nöjd och belåten, för det känns mycket bättre än det gjorde innan jag kom dit. Så nu är jag “vackert” aprikosfärgad i en av mina tuggtänder, inte så snyggt kanske, men nöden har ingen lag. Man kan ju inte få allt här i världen.

Resten av dagen har jag tillbringat vid stugan för att förbereda inför midsommarfirandet. Andra hyresgäster har visst passat på att bo där under vintern, det kunde jag tydligt se, för de hade lämnat lite visitkort efter sig. Men nu är allt fräscht och fint och polarna kan anlända. Vi är ett gäng som hållit ihop i många år nu, några har fallit ifrån och några nya har kommit till, men stommen har hållit ihop ända sen 1977 och så mycket roligt vi haft tillsammans under dessa år. Vid våran stuga har vi inte varit i så många år, men förhoppningsvis ska det bli många år framåt, om vi inte får nya idéer som verkar roligare. Här kommer några bilder från den vackra utsikt vi har.

En alldeles egen midsommaräng har vi också.. Det måste man väl ha så man kan plocka blommor till stången som ska resas.

Oförglömligt……

Här kommer mera godbitar från YouTube.

När jag hör den här låten tänker jag på Prins Bertils begravning. Lisa Nilsson sjöng då den här låten som en hälsning från Prinsessan Lilian och det var helt magiskt. Lisa Nilsson är en annan av mina favoriter, men kunde inte hitta den varianten och gamle Nat King Cole står sig förresten än, så jag är inte allt för besviken. De söta katterna i videon gör inte saken sämre. Katter kan verkligen njuta av tillvaron!

Nu var jag för snabb på tangenterna, för efter lite mera letande hittade jag faktiskt låten framförd av Lisa Nilsson också, dock inte från den oförglömliga stunden jag berättat om ovan, men ändå. Hur fint som helst! Jag gillar inte alltid Lisas låtval, men hennes röst är otrolig. Vi ska väl inte heller glömma Putte Wickman som varsamt och ömt får fram de mest ljuvliga toner ur sin klarinett. Vill inte plocka bort de söta kissarna och Nats speciella stämma, så ni får helt enkelt två varianter att höra på.