Man ska aldrig ta något förgivet…

Den där nattron jag trodde jag skulle få i går, den uteblev! En av hundarna blev dålig i magen och det var bara att gå ut det, tre gånger var vi ut, mitt i natten. Lagom jag somnat in var det dags igen.

Nu borde jag förmodligen ha lagt mig för länge sen, men det ska minsann inte stå på i alla fall. Jag måste upp tidigt som attan för att hinna med att sköta om alla djur innan jag ska iväg på begravning. Missar melodikrysset gör jag också, eftersom jag sitter i kyrkan då, men det går ju att lyssna på webbradion efteråt. Det är inte riktigt samma sak, men får väl duga.

I kväll har jag varit ute och ätit tillsammans med mina fd arbetskamrater, vi har firat två 50-åringar och det var en trevlig kväll. På radion skvalar just nu Karlavagnen och i stark kontrast till min kväll kan jag nu höra hur en man berättar om hur det var att var med på Estonias förlisning. Han själv klarade sig, men inte hans fru.

Nog har man mycket att vara tacksam för, det är nog bra att bli påmind om det allt emellan åt. 

Peace and love…

Idag har jag varit till Borlänge en sväng. Där var det festivalstämning vart man såg och betydligt mera liv och rörelse än det brukar vara. Varmt var det också. För min del blev det inte så mycket shoppat och de affärer jag tänkte besöka hade konstiga öppettider, men en stor strut glass och biblioteksbesök hjälpte mig att fördriva tiden tills ”mina” affärer öppnade och jag fick mina ärenden uträttade. Hittade en ny thairestaurang som jag prövade idag. Inte så stort utbud, men maten var helt ok, så säkert blir det flera besök.

I mitt kök står radion på och skvalar och just nu hör jag en kvinna som ringer in till Karlavagnen och är upprörd över just Peace and love-festivalens ”biverkningar”. Ungdomar som är berusade och beter sig illa, nedskräpning, halva stan avstängd och man måste lösa entre för att komma in, mm mm. Man kan höra på hennes röst att hon är rätt upprörd. Säkert är det så att det finns många fördelar och minst lika många nackdelar med själva festivalen och det är svårt att vara alla till lags. Själv har jag inte besökt själva festivalen och har inte satt mig in i turerna runt omkring, så jag har svårt att ha någon riktig åsikt om det hela. Var i alla fall inte speciellt ledsen att lämna stan bakom mig och återvända till hemmets lugna vrå.

Vägen hem gick via växthuset i Djurås, där har de väldigt fina plantor. Det blev lite smått och gott och hemma fanns en del annat som bara väntade på att få komma i blomlådorna. Har äntligen fått ”tummen ur” och fått alla blommor planterade.

Nu ringer ytterligare en kvinna från Borlänge, hon håller inte alls med kvinna 1 som var kritisk till Peace and love, utan lovordar hela evenemanget. Ja, så är det ju för det mesta, man kan ha helt olik åsikter om samma sak, men får försöka samsas ändå.

Nu har det blivit läggdags igen. Godnatt!

Midnatt råder…

Ja, nu är det så här igen. Klockan är runt midnatt och de enda som är vakna här hemma är jag och snart 17 årige katten. Han är en trogen vän, oavsett om det är tidigt i ottan eller sent på kvällen. Radion ”skvalar” i vanlig ordning och just nu är det Karlavagnen och Lisa Syren som strömmar ut i etern. Jag borde sova för länge sedan, men några ord på bloggen ska det ändå bli innan det är dags. Dagen känns inte riktigt fullbordad annars.

 Törs inte fördjupa mig så värst i något ämne för då kommer jag väl aldrig i säng. Kollar lite på Aftonbladet och Expressens löpsedlar för att se om något speciellt hänt som är värt att kommentera. Mona Seilitz död är det som kommer upp först på båda tidningarna. Hon dog av hjärtproblem och blev bara 65 år. Känns konstigt för hon var på något sätt en av de mest ”levande” personer jag sett.

Naturligtvis berörs det hemska som hänt i Arboga och att polisen nu fått tag på ett förmodat mordvapen. Hoppas fallet får en lösning snart. Det ger inte barnen livet åter, men måste ändå vara ett steg i rätt riktning i den mödosamma sorgeprocess som väntar de anhöriga.

En del sport är det förståss också, det är det ju jämt! Mats Sundin är skadad och missar de två återstående matcherna. Det spekuleras också i om karriären är över för hans del. Marcus Allbäck återvänder till Sverige och till Örgryte, borta bra men hemma bäst! Men inte ett ord om matchen Mora-Leksand. Det kanske varit på löpet tidigare idag eller finns inne i tidningen. Här i Dalarna är det nog nästan ingen som missat derbyt. Själv såg jag inte matchen eftersom jag var borta och upptagen av annat, men jag kollade texttv så fort jag kom hem för att se hur det gått. Jag håller ju både på Mora och på Leksand så det är lite kluvna känslor hur som helst.

Även lite musik finns – Idol/Marie Picasso och Charlotte Perrelli/Melodifestivalen kan man ju vända och vrida på lite också.

Något oväntat finns också: En 34 årig  man som säger sig vänta barn och själv bära barnet i sin mage. Som förstärkning av budskapet visas en bild också.  Min första reaktion är att det måste vara ett aprilskämt, men det är ju inte första april längre. Tydligen har mannen tidigare varit en kvinna som gjort könsbyte, med operation och allt. Hur det sen hänger ihop orkar jag inte fördjupa mig i just nu. Är det sanning lär vi väl få höra mera om det framöver. Han/hon skulle visst vara med i Oprah Winfreys show. Jag hittar också en bild på en mumifierad kvinna som legat död på sin soffa i flera år. Usch vilket öde, det måste varit en väldigt ensam person. Sånt händer gudskelov inte här hos oss. Här vet, mer eller mindre, alla allt om alla, på gott och ont. Mest gott tror jag faktiskt. Det är en slags social trygghet. Om någon avviker från sina normala vanor reagerar man.

Nej, nu blir det inget mera läsande/skrivande idag, min sköna säng väntar på mig.

God natt!