Grattis Sarah!!!!!!!!!!!!!!

Tidigare idag var jag på väg till macken och till stallet. Lyssnade på utsändningar från simVM på radion och blev underbart glad när superbegåvade Sarah Sjöström, blott 15 år gammal, vann semifinalen och dessutom slog till med ett nytt världsrekord. Vilken fantastisk talang! Mångas ögon blev nog lite fuktigare än vanligt, bl a mina och radions expertkommentator gick upp i falsett! Så härligt att få uppleva äkta glädje och visst är det som det sägs att delad glädje ger dubbel glädje.

Vad månde bliva. Hoppas att Sarah får fortsätta sin simmarkarriär i många år och framför allt att hon får känna glädje över sina prestationer och inte bara stress och press. Det blir ju tyvärr lätt så, när vi vanliga Svenssons sätter upp för höga krav och förväntningar på våra idrottsidoler.

Allt kan inte köpas för pengar….

Hörde på radion i morse att Michael Jackson avled igår kväll i sitt hem, 50 år gammal. Vi var ju nästan jämnåriga och jag kommer ihåg Jackson five från min barndom, någonstans i gömmorna finns nog några skivor också om jag minns rätt. Jackson five och The Osmonds hörde ju till mina idoler på den tiden. Klart att man var lite avundsjuk och drömde om att själv få stå på scenen och uppträda. Det får jag ju göra emellanåt, men på en helt annan nivå och det passar mig fint. Rampljuset lockar inte nämnvärt nu för tiden, det finns betydligt viktigare saker. Och att inte karriär och pengar automatiskt ger lycka och välgång är ju just Michael Jackson ett bra exempel på. Allt kan inte köpas för pengar minsann. Och inte en enda krona fick han med sig till “andra sidan” heller. Många spekulationer om hans liv och leverne har vi också fått ta del av under årens lopp. Klart är i alla fall att han var en duktig musiker och att hans stämma nu tystnat för tid och evighet. Jag har lånat bilden av den unge Michael här ovan från följande artikel där ni kan läsa lite mera om Michael Jackson: http://www.dn.se/nyheter/varlden/michael-jackson-dod-1.898930

Mera om musik….

Så har den här arbetsveckan runnit iväg också. Efter jobbet var jag tvungen att åka till centralorten för att utträtta en massa ärenden. Bl a måste jag till apoteket för att hämta mera medicin, har nämligen fått slut på min blodtrycksmedicin idag. Tänkte gå in på biblioteket också, men det var redan stängt så det får väl bli en annan dag.

Igår var jag och hälsade på mina barnbarn. Visade dem de häftiga bluesbrudarna från förra inslaget (Silver Hair Blues Ladies) och frågade om de skulle skämmas om mormor var med i ett sånt band, vilket jag var helt säker på att de skulle göra, men nej sa båda. De tyckte att det var häftigt med ”tanter” som spelade sån musik. Fick faktiskt låna ett munspel av yngsta barnbarnet bara för att prova, så nu kan jag faktiskt spela Oh Susanna och Äppelbo gånglåt rätt hjälpligt, man kan då höra vilken bit det föreställer i alla fall. Letade på Internet och hittade flera lättfattliga munspelsskolor. Kände mig faktiskt riktigt stolt när jag lyckades spela Oh Susanna efter munspelsnoter, som om jag hade lite koll. Det har jag ju inte, men man kan väl låtsas! Värre var det med att böja toner och allt vad det hette. Det som var utmärkande för just blues, det lyckade jag inte få till något vidare, kanske beror det på munspelet, men förmodligen inte. Eventuellt måste man väl prova mer än en gång också, men jag vill ju kunna allt nu! Min tidigare karriär som munspelare tog slut innan den ens börjat riktigt. Det var nämligen i min tidiga ungdom som jag hade ett blått fint munspel. I detta tutade jag för kung och fosterland, samtidigt som jag kivades med brorsan när jag satt i baksätet på vår bil. Min käre far tyckte att det var lite väl mycket liv och rörelse i baksätet och sa åt mig att sluta, men det förstår ju var och en att det gjorde jag inte. Vips så hade han ryckt åt sig munspelet, vevade ner rutan och svisch iväg ut. Det fina blåa munspelet seglade iväg och så var det med den karriären!

Nu på nattkröken plockade jag fram elbasen som jag tidigare lånat av svärsonen. Trodde i min enfald att när jag nu blivit en sån hejare på munspel så kunde jag väl också klämma några låtar som basist, men nej! Det var precis lika omöjligt som sist jag provade. Att det ska vara så himla svårt, det kan jag inte begripa.